Mellandagsuppdatering

Är på ofrivillig bloggpaus. Hinner inte vara vid datorn och skriver nu på mobil trots att jag inte gillar att skriva på den.

Har tänkt mycket på boken The Blazing World, på att jag vill läsa de där böckerna av Kristina Sandberg som handlar om moderskap eller kvinnoroller, och har tänkt på konstnärsidentitet. Tänkt på att jag redan skriver om dessa teman fast i bloggform. Tänkt att jag ska fortsätta skriva om det.

I övrigt: hunnit se några avsnitt Downton Abbey säsong 3. Totalrensat sexåringens rum, slängt söndriga leksaker, ordnat resten. Sorterat. Tänkt på hur jag har en passion för att sortera saker, men hinner sällan syssla med det (prioriteringar, trötthet). Minns när jag var barn och hade två lådor med ”djurkort”, dvs kort med fakta om djur. Brukade sprida ut alla korten i en råddig hög och sortera om dem på olika sätt, enligt levnadsmiljö, eller alfabetiskt osv. Nästa sorteringsprojekt: bokhyllorna.

Upptäckte nyss att lilla A fått sin första tand. Fram med tandborsten alltså. Hon har haft några nätter med dålig sömn. Men tror att trög mage var skurken i dramat. Situationen löste sig med plommonmos.

Känslan inför nyåret: optimistisk! Det blir ljusare, ny energi att fixa vardagen. Nästa år kommer att bli superspännande, särskilt på jobbfronten. Kommer jag att klara bokredigering i mars? Blir manuset sedan antaget? Vilka bilder ska jag ställa ut på utställning i mars? Kommer jag att få stipendier som jag sökt på hösten? Varifrån kommer pengar på hösten?

Det att jag känner mig optimistisk betyder samtidigt, paradoxalt nog, att jag ändå måste jobba röven av mig för att det ska bli så bra som jag hoppas.

Tankar så här dan före dan

Funderar jag på följande saker:

– När ska en lyckas slå in julklapparna då barnen hela tiden är hemma med mig? Kunde förstås göra det i sovrummet med stängd dörr, men det är sjukt dåligt för ryggen att pyssla i en säng.

– Är otroligt luddig i skallen när jag inte behövt föra ungar till skolan. Somnade nyss bredvid lilla A på förmiddagstupplur i morgonrocken och nu har jag sovit för mycket och känner mig konstig.

– Tänker på att jag vill måla något stort.

– Tänker att det är frustrerande att inte hinna måla eller skriva eller läsa eller spela eller något sånt som gör mig glad, men försöker också tänka att det här är det livet ger åt mig nu. Det är ingen som tagit tid av mig, jag har fått tid. Varje sekund när jag hänger våta kläder på tork, stirrar på bebis ansikte när hon somnar, lyssnar på när sonen pratar om ett nytt spel, gör smörgåsar, svarar på frågor, ser på teckningar, försöker hinna dammsuga mer än ett rum, plockar disk, ammar… varje sekund av det är tid som jag får, inte tid som jag förlorar.

– Jag är smått uttråkad över att konstant vara tillsammans med barn. Alltså jag tycker också att det är rätt trevligt att umgås med vuxna, har lite brist på det. Är avundsjuk på alla som är på jobb och som har vuxna att gå på lunch med varje dag. Fast de längtar väl bort från sina jobb i dag och längtar efter jul med familjen. Vissa kanske inte ens har någon familj. Så förlåt, håller bara på att bli trött på att vara föräldraledig. Och jag vet att alla tydligen tycker att de jobbat för mycket när de ligger på dödsbädden och ångrar att de inte var med familjen mer. Men alltså: jag älskar mitt jobb – jobbet som jag skapat åt mig själv. Är det en väldigt konstig sak?

Nu vaknade bebis. Hade kanske någon annan tanke i huvudet också som ville ut, men hann inte skriva upp den.

Året 2014

Jag passar på och skriver en årsrapport nu, inspirerad av Maria. Jag stjäl också hennes frågelista!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Fick ett tredje barn. Startade en podcast. Gått en kurs i speldesign. Varit webbansvarig för en ny förening (FIBUL).
Vilka länder besökte du?
Sverige två gånger. Rafflande.
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Arbetstid. Tänkte skriva högre lön, men egentligen har det ju gått bra ekonomiskt, bara att det varit ett sånt lapptäcke av inkomster att det är lite svårt att få översikt. Semester i soligt land vore kul (och bra för hälsan), men kanske det blir till 2016.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
30 maj. Astrid kom äntligen.
Största misstaget?
Kommer inte på något. Ångrar inget detta år, tvärtom har jag fattat alla rätta beslut i år – äntligen.
Bästa köpet?
Köpte en kurs i digitalt måleri på nätet. Har inte hunnit se på allt och göra uppgifterna, men kursen finns kvar att göra när jag hinner.
Vad spenderade du mest pengar på?
Kanske böcker och Adobe Creative Cloud.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Åh, så mycket. Mina barn, varje dag. När D är på gott humör. Att jag fick jobba heltid med illustration och skrivande på våren. Alla samarbeten med spännande, skapande människor. Att teckna mycket och att få bra feedback för bilder. Hinna se på bra TV-serier på hösten med bebis. Solen på hösten och vintern.
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?
Jag har nog läst exceptionellt lite i år, och särskilt inte en hel bok i ett sammanhängande sjok. Men om jag tolkar frågan ordagrannt så finns det ju massor av böcker som kommer att påminna mig om 2014, trots att jag inte läst klart dem. Läste Karin Tidbecks Jagannath – inspirerande! Försökte läsa klart Drakarnas dans av GRRM. Marias Maresi har jag hemma, men har inte hunnit läsa, men kommer förstås att minnas hur fint det gått för boken i höst. Har ju läst hur Mia kämpat med Maraminne (men inte hunnit läsa den ännu) och trilogins tredje del. Började på Knausgårds Min kamp, men läste bara hälften och tröttnade sen. Ingrid Elams bok Jag är väldigt intressant! Jag fick Simona Ahrnstedts bok En enda natt, och vågar inte börja läsa för är rädd att den behöver hetsläsas, och jag kan inte det just nu. Snart så. Lotta Kühlhorns Rapport! En bok om att göra mönster är snygg och lärde mig att just rapportera. Har lyssnat på Dune som ljudbok då och då, men det går trögt. Den inspirerar mig inte så värst, tyvärr. Började nyligen lyssna på Siri Hustvedts The Blazing World, senast igår kväll när bebis somnat bredvid mig, och den verkar helt fantastisk. Blir helt till mig av inspiration. Den kommer på något vis fruktansvärt nära…
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
GLADARE. Bara för att jag slutat skriva avhandling. Gällande allt annat är jag lika glad och tacksam som förut.
Vad önskar du att du gjort mer?
Inget. Har gjort allt jag kan och så gott jag kan. Hade förstås alltid gärna motionerat mer, och sluppit löjlig vardagsirritation, men samtidigt – this was the best I could do.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Hm. Inget här heller. Alltid nyttigare att äta mindre socker förstås, men igen – när jag åt det jag ville ha var jag glad. Graviditetskilona är ändå nästan borta nu.
Favoritprogram på TV?
Game of Thrones och True Detective
Bästa boken du läste i år?
Jag tror jag precis börjat på den… (The Blazing World, Hustvedt).
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Minns inte så jag googlade.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nä inte egentligen. Hur skulle jag ha fått plats med något mer när jag fått så mycket fint?
Något du önskade dig och fick?
Ett friskt barn. Kan nog inte bli bättre än så.
Fick ha en egen utställning som sågs av många, det har jag önskat mig i hemlighet och samtidigt varit lite rädd för att ordna. Men det gick ju superbra på stadsbiblioteket i Åbo!
Något du önskade dig och inte fick?
Har sökt ett jobb jag inte fick och ett stipendium jag inte fick (men är också lite lättad över att jag inte fick just dessa just nu, eftersom jag inte var riktigt färdig för dem pga föräldraledig).
Har önskat mig mer jobb inom spelbranschen, men inte fått det (ännu). Men alltså, har ju inte haft tid att jobba halva året så…
Vad fick dig att må bra?
Fantastiskt familjeliv. Förstås har ju alla sina små problem då och då, trötthet, gnällighet. Men på det stora hela: fantastiskt och harmoniskt. Jag har varit väldigt lycklig hela året (har jag sagt att jag är sjukt bra på att glömma obehagligheter?).
Att dansa, sjunga och lyssna på musik.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltså, när man är gravid och ammar är man inte sugen på snubbar (om jag nu utgår från att jag är hetero), det är hormonellt. Men om jag måste välja någon så tyckte jag att Matthew McConaughey i True Detective var en spännande figur, även om jag inte annars är riktigt sugen på den skådisen (och skådisar är nästan de ända kändisar jag bryr mig lite om… kanske med undantag för musiker).
Vem saknade du?
Åh, alla mina gamla kompisar! Träffar dem alldeles för sällan.
Högsta önskan just nu?
Mer drömjobb nästa år! Alla får vara friska!
Och som avslutning första och sista Photobooth-bilderna detta år:
Bild 2013-12-21 kl. 18.25
Bild 2014-12-19 kl. 08.35
Otroligt vad tiden går snabbt, och vad snabbt en människa kan växa…

Spricker

Bebis har kommit in i en ny fas verkar det som. Hon behöver underhållas mer och vaktas noggrannare eftersom hon rullar omkring på golvet. Det är väldigt roligt att umgås med henne, får ofta riktigt lekflyt med sång och dans och ramsor, men samtidigt orkar en ju inte leka hela tiden (och ibland måste en laga mat, torka andra barnrumpor, hänga tvätt, betala räkningar, tvinga nioåringar i duschen, se på teckningar och spelgubbar osv).

Hittade förresten det gulligaste fotot i kameran. Det är från november:

astridnovember

Samtidigt var jag ute och testade nya fjärrkontrollen till kameran. Tyckte att jag behövde en sån eftersom det innebär att jag kan använda mig själv som modell för referensfoton till illustrationer.

fjärrkontroll

Ungarna betraktar vansinnet… jag ska inte rita av detta (varför denna pose liksom?)… men möjligheterna som öppnar sig!

Men till rubriken. Det bubblar i mig av entusiasm! Har så många saker jag vill göra! Är till exempel helt hysteriskt avundsjuk på alla som kan gå på Game Jams (som detta! Aaarrghh! Sorry artikel på finska). Så jävla sprickfärdigt avundsjuk! Det finns inte en chans att jag skulle kunna vara 48 timmar någonstans i ett sträck och brainstorma spel. Men kanske jag kan testa nån gång i framtiden… *ledsen desperat svettig smiley*

Nåväl. Jag har två månader kvar av ljuvlig (men alltså smått frustrerande) bebistid, och sedan kan jag jobba heltid en och en halv månad. Är bara lite rädd att jag kommer explodera den 24.2 när jag plötsligt har tid och har tusen idéer som jag ruvat på i 9 månader som vill ut samtidigt.

Då får man andas djupt och ta en sak åt gången.

Spaning: (bild)konstens framtid

Igår hade jag insomnia och låg och tänkte på konstens framtid. Väldigt osmart av mig med tanke på att bebis sov bra. Hur som helst tänkte jag försöka formulera en tanke som jag säkert haft länge men som jag inte skrivit upp någonstans.

Hela tankekedjan började från att jag surfade runt på svenska fantasyillustratörer. I Fantastisk Podd har vi bland annat Erik Granström som skrivit många rollspel och skriver en episk fantasyserie som utspelar sig i världen Trakorien. Jag har tyckt att han har så himla snygga omslag på sina böcker och hittade bland annat bildkonstnären Joakim Ericsson. Jag snokade runt lite om denne Ericsson eftersom jag var väldigt imponerad av omslaget till Svavelvinter – Världsbok.

Hoppas det är ok att jag publicerar en bild på boken här:

svavelvinter_varldsbok_framsida

Ericsson är ju en mästare på ljus! Jag läste på hans DeviantArt-sida att han länge hållit på med traditionellt måleri (som enligt konstjargongen under hela 1900-talet inte får uppskattning i konstfältet), men nyligen lärt sig digitalt måleri och ska syssla mer med fantasy- och sci fi-illustration nu.

Men så började jag tänka: är det så att konst som produceras till ”nördvärlden” kanske kommer att få högre status än det som skapas inom bildkonstfältet? Min spaning är att popkulturens bilder har ett långt större inflytande just nu än allt som kommer från den exklusiva bildkonstvärlden där bara miljardärer har råd att samla på några enstaka (överskattade?) konstnärers verk, vilket nog känns som en sorts meningslös bubbla. Troligen kommer rika personer att fortsätta sträva efter att visa upp högre status genom att konsumera konst. Men vad händer då många av de som blivit rika kommer från ”nördkulturen” (gillar inte riktigt att använda det luddiga begreppet, men kommer inte på något skarpare just nu)? Kommer de att konsumera ”fine art” eller kommer de att vilja ha oljemålningar med typiska fantasymotiv istället? Bara en tanke.

Jag känner personligen att den konstvärld som inte har mycket med populärkultur att göra är rätt utrotningshotad. Jag tycker i varje fall inte att det finns någon större skam i att välja att inte sträva efter en plats i det konstfältet, utan det är väl lika OK att till exempel vara framstående game art-konstnär eller fantasyillustratör? Eller? Är det här bara det jag ser från mitt begränsade perspektiv, eller är det faktiskt en stor skiftning i vad som har mer status? Var finns egentligen konstens maktcentra just nu?

Spännande tider! Och tänk så mycket som känns annorlunda i jämförelse med 15-20 år sedan…

500 följare på Twitter och digitala spontanporträtt blir ett nytt projekt för 2015

Igår på kvällen märkte jag att jag hade 498 följare på Twitter. Tänkte att det var en trevlig sak, men visst vore 500 ett fint runt nummer. Fick ett plötsligt infall och lovade att rita ett porträtt av den femhundrade följaren. Kom upp till 500 helt plötsligt och råddade med vem det var, så ritade två istället för en. Fair is fair liksom.

Märkte senare på kvällen att Markus Drake skrev på Facebook (vi är gamla bekanta) att han också var bara en följare från 500 på Twitter. Insåg att jag inte följer honom där och rusade dit för att följa. Då måste jag ju nog göra ett porträtt av honom också!

Så det blev tre stycken i snabb takt!

heidibackman

@HeidiBackman

hannaåkerfelt

@HannaHeartfelt

markusdrake

@Markus_Drake

Alla dessa är gjorda med Photoshop-penslar som jag köpt av Kyle T. Webster. Har inte orkat mecka med penslarna själv, och så skrev Peter Bergting en recension av Kyle’s Brushes, som han (Kyle T. Webster) säljer för en billig peng här. Rekommenderar verkligen dem! De svarta linjerna här är gjorda med ”Brush beauty 2” och färgerna med olika vattenfärgspenslar.

Hursomhelst. Det här var så roligt att göra så jag började fantisera om ett porträttprojekt (ett till, har redan ett par andra i planerna). Att göra en sån här teckning per dag är kanske lite att ta i, men en per vecka skulle kunna vara realistiskt! Det skulle bli 52 stycken på ett år. Sen är ju frågan hur man väljer modeller. Är först till kvarn bäst? Eller någon form av liten tävling varje vecka? Eller att man får nominera modeller? Måste fundera på detta ännu före nyåret… Tar gärna emot förslag och idéer!

Nu kanske någon funderar på ifall det är en bra idé att sprida ut sina bilder gratis. Jag har tänkt mycket på detta på sistone, och dessutom läst en hel del texter om konstprodukter på nätet och att vara ”konstentreprenör”. Och att ge bort en del av det man kan och gör utan kostnad är inte alls en dum idé, troligen är det en stor del av att överhuvudtaget klara sig i konkurrensen på nätet. Det blir ju en del av mina ”marknadsföringskostnader”, det kan ju var och en förstå. Dessutom är det en annan sak att bli tillfrågad att göra illustrationer (till ett kommersiellt syfte av organisationer som kan betala) utan att erbjudas lön (vilket förstås är förkastligt och ett stort problem för frilansare) än att på eget initiativ besluta att göra vissa saker som man tycker är roligt utan att ta betalt.

Men. Jag älskar när det händer lite oväntade saker på nätet och man kommer på roliga idéer. Det blir bra nätflyt och nätkarma!

Att ha mål

Linns och Malins bloggar läser jag ju med nöje, och de skrev nyss om det här med målsättningar i livet. Är man en sån som har dem eller inte? Började sen fundera ut ett eget svar på det. Har ju faktiskt gått och tänkt på mål rätt mycket, som jag redan skrev i förra inlägget. Just nu är de synnerligen tydliga. Men när jag tänker efter, så har jag nog alltid haft tydliga mål, det är bara att jag inte har vetat hur jag ska nå dem. Och diverse försök och misslyckanden har ”kommit i vägen”. Fast egentligen har ju inget kommit i vägen, slumpen har styrt en åt olika håll bara. Att sedan hålla ögonen på målet/målen har varit svårt.

Sedan har man ju korttidsmål och långsiktiga mål, och båda dessa kan förändras under vägen. Men det att jag ska syssla med konst, det började jag drömma om i slutet av tonåren, och den drömmen och det målet har inte försvunnit någonstans. Men sen är ju frågan på vilket sätt, och hur i helsike ska man överleva ekonomiskt på det?

Så ett långsiktigt mål är ju att kontinuerligt lyckas ordna så att en kan syssla med konst, och ändå kunna betala för mat och husrum åt sin familj. Alltså det skulle ju vara kul ifall fast anställning med månadslön var en möjlighet… i och för sig finns det ju numera fasta anställningar för illustratörer och tecknare i spelbranschen, ni fattar att detta är upphetsande för mig va? Men konkurrensen om dessa är ENORM. Men sen igen handlar det om slump, tur och att vara rätt typ på rätt plats. Sånt har man ingen kontroll över. Det enda man kan göra är att försöka befinna sig på många platser, vara redo, och sedan hålla tummarna.

Eller så skapar man sitt jobb själv. Söker finansieringen från de ställen som finns tillgängliga. Gör något som kan säljas osv.

Det stressar mig nog att konstant vara på hugget med det här. Jag drabbas ofta av avundsjuka när jag ser på mina medmänniskor som har ett ”riktigt jobb” och åtminstone har liiite mer trygghet på det planet än jag (alltså inga fasta jobb är väl 100 % säkra nuförtiden). Men det är också något som har med identiteten att göra. Jag får en märklig känsla av mindre värde för att jag inte är anställd, trots att jag innerst inne vet att ifall jag var anställd så vore jag en alldeles fantastisk löntagare. Samtidigt är det ju inspirerande och spännande att uppfinna sitt eget jobb och således ha total kontroll över sin yrkesidentitet. Jag får helt enkelt skjuta oron och trygghetstänket åt sidan och hoppas på det bästa. Kanske jag någon dag blir en sådan som anställer andra istället?

Sen vet jag ju av erfarenhet att jag kan uppfylla mina mål när jag verkligen vill det. När det blev 2010 skrev jag i mina dagboksanteckningar att ett av mina 10-årsmål, dvs det skulle hända innan 2020, var att skriva och illustrera en egen bok. Att jag sedan fick det gjort redan 2012 tycker jag var rätt strongt av mig. Sånt ger en hopp inför framtiden.

Så, nästa års mål, så här helt öppet och utlämnande?

– redigera färdigt min Bok 2 och illustrationer, få den antagen (stort osäkerhetsmoment där)

– jobba på portfolion så att jag kan söka illustrationsjobb (frilans, anställning, samarbeten) hos spelfirmor

– mer betalt illustrationsjobb, skulle ÄLSKA att illustrera någon annans bok också

– göra färdigt ett konstspel som samarbete med Lotta och Heidi

– en inkomst på hösten när lilla A börjar dagis, gärna en hög inkomst, är så trött på att dra ner kvinnors och konstnärers medelinkomstnivå

Och det här är ju alltså bara gällande jobb (vilket tycks vara det enda jag tänker på haha). När det gäller familj och hälsa och så tror jag knappast mina målsättningar skilljer sig mycket från många andras.

Tankar om ledarskap

Med tanke på mörkret är det underligt hur kontinuerligt inspirerad och entusiastisk jag varit på sistone. Är ju trött också. Men lust och idéer har liksom tryckt bort tröttheten. Och varje gång jag gör något som jag verkligen har lust att göra, som är ”på rätt väg”, får jag mer energi, snarare än att förlora energi.

Har hela hösten funderat på ledarskap. Och tror att jag har insett en del saker om vad ledarskap är. Förut har jag alltid tänkt att jag är mer av en följare, eller en sorts medhjälpare kanske. Någon som kan jobba på för mig själv medan andra tar ansvar för helheten. Har trott att ledarskap bara betyder att vara chef för en grupp människor, och bestämma vad andra ska göra.

Men att leda innebär inte att delegera uppgifter och styra och ställa, utan det innebär att dra med sig människor i en strävan efter ett gemensamt mål. Man behöver sällan dra ensam heller, det finns oftast andra som har samma mål som en själv som man kan samarbeta med. Och finns dessa personer inte i ens direkta närhet, så är det enkelt att hitta dem via nätet.

Har under det senaste året hittat flera sammanhang där det finns människor med mål som liknar mina egna. Nu när jag i princip slutat slösa energi på ett mål som inte var helt mitt eget, som inte egentligen kom ur mig (att doktorera) har jag haft tid att slipa fram mina helt egna målsättningar. Jag har tänkt mycket på det hela året. Skrivit anteckningar i mobilen med korta fraser, med mina långsiktiga mål, och de kortsiktiga. När jag valt dessa mål själv känns det hur lätt som helst att jobba vidare mot dem, och att leda. Om jag vill nå mina egna mål behöver jag också skapa nya rum och sammanhang, sådana som jag vill ha och behöver för att kunna nå mina mål. Och det innebär att vara en ledare.

Alltså, jag har ju nog förstått tidigare att jag inte bara kan sitta och vänta på att miljöer ska vara precis som jag vill, att omgivningen ska ge mig allt jag vill ha. Men jag har också trott att den omgivning jag vill ha finns någonstans och jag behöver bara hitta den.

Men den finns inte. Jag måste skapa den. Ledarskap är att aktivt forma om sin miljö, snarare än bara formas av den.

Det här blev kanske lite abstrakt. Ska ge lite mer konkreta exempel så småningom, men just nu vill jag vara lite hemlig med det jag planerar, och redan gör.

TV-intervju – hud – solglimt – glögg – salpetersyra – feberbarn

Ja, det här inlägget innehåller ALLT.

Tror att vår TV-inspelning gick riktigt bra på onsdag. Inslaget där jag och Mia Franck pratar om Fantastisk Podd kommer i programmet Kollektivet nästa fredag. Ska länka till ett klipp sen! Åtminstone finns där massor av trevligt att se på: två underbara svarta katter, en söt bebis, och Anne Hietanen som intervjade oss var också mycket fin. Det blev lite hett med bebis i famnen under intervjun, och vi blev alla lite babysvettiga av det. Lilla A klarade sig fint rätt länge, men mot slutet började hon vrida sig och tröttna.

Igår hann jag inte alls se på bloggen. Bebis hade rådgivningstid på förmiddagen. Allt är bra, hon fick komplimanger för mycket fin hud och starka ben. Rådgivningsskötaren tyckte till och med att jag såg välmående ut… och visst, känner mig riktigt bra faktiskt. Plågas just nu bara av mina vinterhudutslag, som jag nyligen fått reda på att kan orsakas av brist på solljus också. Hade gått omkring och trott att det var något matrelaterat. Men troligen är det hormoner och det här med mörkret och vinterklimatet. Och sen har någon bakterie från huden fått fäste i de torra sprickorna (det handlar mest om min högra hand just nu). Men annars alltså: mår riktigt fint! Igår kände jag mig till och med lycklig och harmonisk! Hade fått lite sol i ansiktet under dagen, så det kanske förklarar det.

Under dagen ritade jag en blyertsteckning som blev julkort/julklapp, för skulle på julglögg hos en känd barnboksförfattare på kvällen. Tyckte det var en så bra idé att rita julklappar, så alla barnens lärare och några andra speciella människor kan förvänta sig blyertsteckningar i år. Tänker att det är roligare och ovanligare att få ett litet konstverk? Dessutom blir jag så sjukt glad av att teckna, så det är liksom win-win.

Under glöggen igår var det larm i Åbo om att salpetersyra läckt ut på Bangårdsgatan. Jag hade kört förbi där precis när brandbilar och polisbilar kommit, men fattade inte då vad som var på gång. Blev lite skärrad i efterhand med tanke på att ett syramoln kunde ha kommit på mig och Lilla A. Men som tur blev det ingen större olycka och ingen skadades.

Natten blev orolig eftersom nioåringen verkar ha blivit sjuk. Han hade troligen feber redan på natten, men vi fattade inte det då. Han vaknade av både nattskräck och mardrömmar. Och just nu ligger han i vår stora säng och har 38-39-gradig feber (det varierar). Han får saft, Kalle Ankor, och nyss förde jag hans ritblock och pennor till honom. Han verkar inte så farligt trött eller sur, kanske något typiskt för barn när de har feber. Minns att jag en gång i nioårsåldern hade 40 graders feber och tyckte inte att det kändes alls. Var bara sur över att inte få åka till Liseberg (detta var när vi bodde i Kungälv). Så bara febern nu hålls på en moderat nivå så får han ha en mysig sjukdag. Kanske vi hyr någon film också.