Spricker

Bebis har kommit in i en ny fas verkar det som. Hon behöver underhållas mer och vaktas noggrannare eftersom hon rullar omkring på golvet. Det är väldigt roligt att umgås med henne, får ofta riktigt lekflyt med sång och dans och ramsor, men samtidigt orkar en ju inte leka hela tiden (och ibland måste en laga mat, torka andra barnrumpor, hänga tvätt, betala räkningar, tvinga nioåringar i duschen, se på teckningar och spelgubbar osv).

Hittade förresten det gulligaste fotot i kameran. Det är från november:

astridnovember

Samtidigt var jag ute och testade nya fjärrkontrollen till kameran. Tyckte att jag behövde en sån eftersom det innebär att jag kan använda mig själv som modell för referensfoton till illustrationer.

fjärrkontroll

Ungarna betraktar vansinnet… jag ska inte rita av detta (varför denna pose liksom?)… men möjligheterna som öppnar sig!

Men till rubriken. Det bubblar i mig av entusiasm! Har så många saker jag vill göra! Är till exempel helt hysteriskt avundsjuk på alla som kan gå på Game Jams (som detta! Aaarrghh! Sorry artikel på finska). Så jävla sprickfärdigt avundsjuk! Det finns inte en chans att jag skulle kunna vara 48 timmar någonstans i ett sträck och brainstorma spel. Men kanske jag kan testa nån gång i framtiden… *ledsen desperat svettig smiley*

Nåväl. Jag har två månader kvar av ljuvlig (men alltså smått frustrerande) bebistid, och sedan kan jag jobba heltid en och en halv månad. Är bara lite rädd att jag kommer explodera den 24.2 när jag plötsligt har tid och har tusen idéer som jag ruvat på i 9 månader som vill ut samtidigt.

Då får man andas djupt och ta en sak åt gången.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s