Daleks hjälper Doctors (utan gränser)

Igår fick jag färdigt fem olika T-shirttryck med samma tema, men i lite olika färger. Idén kom alltså från en rolig och nördig fb-grupp jag är med i där geeks peppar varandra när det gäller träning och motion.

Här finns T-tröjorna att köpa.

Här är ”Neon”-färgen:

dalekexercise_pinkblue

Och beställde även själv denna (som passar väldigt bra på en mörkare bakgrund):

dalekredgreen

Eftersom idéerna till dessa inte är mina egna (och dessutom är det ju BBC:s varumärke) så går all vinst till Läkare utan gränser. Tänkte att jag ville ge pengarna till något som hade med hälsa att göra, och det har nyligen varit en översvämning i Malawi där många dött, och så har vi ju den pågående Ebola-epidemin, och massor av andra oroligheter i världen.

Dessutom kom jag på att vad är lämpligare än att ge vinsten till The DOCTORS!?

Så vill du ha lite geek-pepp och dessutom ge pengar till doktorn: köp en tröja!

Some battles cannot be won

crom

Hittade denna roliga serie (av Rachel Kahn) via folk på fb. Här finns mer.

Beställde precis ett intyg över mina studieprestationer från universitetet, för att ha när jag söker mig till vidareutbildningar. Direkt när jag måste ha med detta att göra igen vällde ilskan över mig. Försökte senast förra våren att få alla mina studiepoäng registrerade i mitt huvudämne, men det fastnade igen hos den ämnesansvarige, trots att jag den här gången gick via studiekansliet. Har försökt i flera år att få studiepoäng som jag borde få för seminarier, recensioner, undervisning jag gjort osv. Men det är alltid något förhinder. Vi ska se om dessa studiepoäng nu mirakulöst har uppenbarat sig i mitt register (för jag har inte kollat sedan april-maj då jag senast gav upp (skulle ju få bebis, annat att tänka på). Annars kommer det alltså se ut som att jag under de år jag varit forskarstuderande bara avlagt en massa kurser i andra ämnen än konstvetenskap.

Så dök Conan-serien här upp i mitt flöde. Jag gissar att det är många gånger som folk stöter på ”battles that cannot be won”. Det känns kanske lite löjligt att prata om att man behöver ha styrka för att sluta slåss för sina studiepoäng, men detta helt obegripliga motstånd är en av många vassa små flisor som gjorde det omöjligt för mig att fortsätta med forskarstudierna, och i förlängningen att göra färdigt den där avhandlingen.

Men det finns många andra orsaker också.

Och nu är jag fri att lägga all min styrka på annat.

Buhuu måste prioritera

På veckoslutet är det Global Game Jam, och jag hade tänkt gå i Åbo. Men har insett att det inte går. Det skulle börja innan barnens pappa hinner hem från jobbet, vågar ändå inte vara borta så länge på fredag kväll som hade behövts för att komma igång, pga baby varit ammig på sistone, och det som ändå lade sista spiken i kistan: behöver helgen för illustrationsjobb. Fick veta att nya deadlinen är på måndag, och det blir bara för mycket då. Så fick hoppa av. Gråter blod, men är lite lättad också. Jag får helt enkelt vänta ännu innan jag kan göra helhelgsevenemang. Kan inte vara borta från bebis, och hon är så aktiv nu att det skulle vara mycket svettigt att ha henne med.

Så. Sysslar just nu mest med att gå efter bebis och stoppa henne när hon kommer nära farligheter. Hon sover allra bäst i min famn, och då är mobilen mitt fönster till omvärlden (man kan till exempel passa på att blogga).

På fredag, 23.1, har jag exakt en månad föräldraledigt kvar. Jag känner mig alldeles lugn. Den 24.2 blir jag författare igen på heltid. Fram till april. Ska redigera skiten ur mitt manus då. Känner ingen oro än, men gissar att det kommer att vara både vidrigt och exalterande om vartannat.

Evig studerande

Har tänkt mycket på att vidareutbilda mig det här året, och har liksom suttit och väntat på att rätt grej ska dyka upp. Varje dag när jag swajpar mig genom facebook och twitter har jag hoppats att den där grejen ska ploppa fram.

Igår dök det upp något! Och i dag skickade jag in en ansökan (haha måste gräva fram mitt gamla studentbetyg för att räkna mitt medeltal: 8,6. Och räknade också ut att jag jobbat 104 månader sedan min magisterexamen!). Snabba ryck!

Tänker vara lite hemlig med vad det är än så länge, men det är deltid (kväll och helg för närträffar) och i Åbo, och perfekt lämpat för mig som vill utveckla min ”illustrations business”.

Och apropå illustration: hittat en bra facebook-grupp där man kan få och ge kritik för sina bilder. Fick redan årtiondets bästa tips på vad jag behöver ha i portfolion ifall jag vill söka jobb hos spelfirmor. Tips givna av en kvinna i spelbranschen. Har gjort hennes råd till en checklista som jag ska börja jobba mig igenom i år (ja i år, kommer ta ett tag att hinna).

OCH, har en digital målerikurs på nätet som jag började prenumerera på redan förra våren, men har förstås inte hunnit se mer än en video (det jag lärde mig i den har jag faktiskt inkorporerat i arbetsprocesserna! Mycket bra tutorials alltså). Den ska jag börja ta tag i igen. Och där fick jag bra boktips, så nu har jag beställt dessa två.

Woopdidoo!

Styrka

Äntligen. Igår lyckades jag värma upp på 10 minuter och styrketräna i vår källare där vi har ett hemmagym. Armar, axlar och ben blev det. Man kan inte göra så mycket annat med gymet vi har. Men huvudsaken är att man ens gör något. Så något litet varje dag, och ibland något mer, det är mitt mål. På lång sikt skulle jag vilja klara en pull up. Har aldrig kunnat det, så kanske det inte är möjligt med min kropp. Eller så kan jag om jag tränat styrka i några år, hah.

I Geek women workout-gruppen jag är med i på fb önskade sig en medlem en Dalek-tröja där det står Exercise! Istället för Exterminate. Så jag började jobba på en! Det kommer lite ändringar ännu, när jag hinner, och olika färger:

2015/01/img_1656.jpg

Sen har jag mina broddar till skorna så promenader ska inte vara ett problem nu. Och är väldigt sugen på att prova ett aktivitetsarmband…

Träninhsrapporten över! Bara så otroligt skönt att fokusera på sånt istället för jobbosäkerheten.

Karriärångesten

De senaste dagarna har jag tänkt för mycket på karriärsaker, och samtidigt inte alls haft lust att göra det. Det är väl en del av att förbereda sig för att föräldraledigheten snart är slut, och att jag inte vet vad jag gör i augusti när jag börjar jobba heltid. Planen är ju den att lilla A börjar på dagis i augusti, men skulle jag få något större uppdrag i april-maj skulle hon få börja redan då.

Vet inte hur jag ska känna mig över att vara med henne april-juli och bara få hemvårdsstödet. Det är för lite pengar man får. Tar jag emot deltidsjobb och har barnet hemma, så får man tydligen också mindre pengar, men jag fattar inte riktigt hur det skulle gå ihop. Att jobba och vara med en ettåring samtidigt? Det börjar allt mer låta som en katastrof. Jag har inget emot dagis så det handlar inte om att jag absolut inte vill ha A på dagis redan i maj, snarare om att det är en lite underlig tid att börja när semestrar precis är på kommande.

Sen har jag ångest, eller snarare rädslor över att inte få jobba med det jag vill. Jag vill göra bilder i första hand, illustrera, måla, skapa, skriva färdigt boken, skriva mera. Men varifrån kommer pengar? Har funderat på att starta firmanamn nu äntligen och köra stenhårt på att få in pengar på illustration, både uppdrag och försäljning, men när det är så jäkla osäkert om det lyckas. Har tre olika stipendieansökningar inne just nu, men kan ju inte räkna alls med att det kommer något från dem. Svaren får jag veta nu i februari-mars, men hjärnan letar ju hela tiden febrilt efter nya chanser, andra möjligheter.

Jag kan tycka att det är skoj att tänka på jobb och planera och leta efter nya möjligheter – ibland. Men inte just nu. Just nu känner jag mig bara trött och överväldigad. Och fullständigt sprickfärdig av otålighet.

Brukar läsa lite bloggar om konst och illustration, och råkade i dag på en konstnär som gör riktigt fina grejer. Men så blir jag liksom översköljd av avund samtidigt. Jag vill också måla stora tavlor. Jag är totalt övertygad om att jag kan. Så varför lever han på detta, men inte jag? Jag kan ju inte egentligen veta något alls om just den här typens ekonomiska situation, och på hans egna webbsidor ser förstås allt fantastiskt ut. Så det är en sorts illusion också, att de konstnärer man ser på nätet verkar ha det så bra.

Så börjar man tvivla på sina val. Varför vill jag jobba med detta? Varför vill jag inte jobba med typ investering eller något annat som gör en rik? Fast samtidigt – inga jobb är ju trygga nuförtiden, sägs det.

Saken är den, att jag kan inte INTE jobba med att rita och skriva. Jag måste. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Det här är nu bara sådan jag är. Vad jag än jobbar med på hösten, så kommer jag inte att kunna sluta rita och skriva. Det skulle ärligt talat kännas som ett slöseri på något sätt. Inte för att vara ego eller självförhärligande, men jag kan teckna väldigt bra (skrivandet har jag ännu mycket att lära mig om). Så otroligt bortkastat att inte göra det bästa man kan av det.

Nu ropar ungarna på mat och bebisen tuggar på sladdar. Undrar ifall konstnären jag länkade till sköter barn alls?

Adieu (fast inte egentligen)

Jag får ta ett litet farväl, hinner inte blogga. Snyft. Lilla A far omkring som en liten gullig larv som ålar snabbare än blixten och om det inte är playstation hon lägger på eller stänger av så är det dammtussar i händerna, lampsladdar hon drar i, sopskyffel hon vill fälla, blomkrukor som lever farligt, pianopedaler att suga på osv. Man kan inte släppa henne med blicken en sekund om hon är på golvet, och nu när hon sitter i min famn när jag försöker skriva, tuggar hon på min arm med sina två vassa tänder, eller river i min hals och på mina kinder med små sylvassa naglar. Och hon sover apdåligt om hon inte är i min famn. Man lägger ner henne nånstans och hon vaknar efter 0 till 5 minuter. Så det finns inget ”jag utvecklar mig själv när bebis tar 2-3 timmar långa tupplurer”. Finns inget sånt!

Fast sen däremellan skrattar hon ett torrt ”HÖÖÖ-!” och ler så att man dör gullighetsdöden. ”ÄIJÄJÄJÄJ” är också sjukt sött.

Eller ja, inget farväl, jag bloggar när chansen kommer. Men tänker faktiskt prioritera följande saker: rita, motionera, städa (dammtussar i händerna yäck, fast Agnes Wold har sagt i radio att de är ofarliga och bra att ha mot allergier, så finns det alltmöjligt lurv med i tussarna som jag inte vill att bebis äter). Och VILL organisera mina papper, böcker och annat inför slutet av februari när jag ska jobba igen.

Och en grej till!! En superrolig grej!! Anmälde mig igår till Game Jam Turku i slutet av januari. I will make it work med bebis för att jag VILL. Blev så energiserad av min anmälan igår att jag skuttade omkring här hemma som en fåne resten av kvällen.

NU ska jag göra babystyrketräning en stund och sedan tvinga nioåringen att vakta bebis medan jag duschar.

Eeeh, fast medan jag skrev sista meningen där började jag amma och hon somnade helt plötsligt. Kanske i dag är dagen hon sover en lång tupplur i sängen. Kanske?

Skapa med ditt hjärtas blod

På tisdag gjorde jag några nya bilder till Society6, bland annat en bild som jag tyckte fick en ny betydelse med lite röd färg. Det är en av teckningarna som finns i Bildbindaren, och har länge tänkt att jag ska leka vidare med en del av dem och lägga ut som tryckprodukter.

redpaint

Men igår hände attacken mot yttrandefriheten i Paris. Situationen pågår fortfarande.

Nu fungerar nätet på ett fint sätt: serietecknare och konstnärer lägger upp egna teckningar, tusentals lägger upp texten Je suis Charlie.

Plötsligt fick min bild en annan dimension. Hade först själv tänkt att den symboliserar detta med att skapande är som att måla med sitt eget blod. Men när blodet rinner på riktigt på grund av att satirtecknare trampat på extremisttår… Jag tycker inte själv att det är en bra sak att rita rasistiska karikatyrer*, men den som tecknar har rätt att göra det, fast sen har andra rätten att kritisera det, och i vissa fall är yttranden förstås olagliga (hets mot folkgrupp t.ex.), vilket är upp till domstolar att avgöra.

Men det finns inga ursäkter för att mörda på grund av bilder. Inga alls. Att överhuvudtaget behöva skriva ut det är helt absurt.

Nu betyder min bild att skapande är viktigt, lika viktigt som blodet i våra kroppar. Och även om jag inte själv gör särskilt provocerande konstverk, så tänker man ibland att det inte är så viktigt det här med att skapa. Men det är det. Livsviktigt.

*Nu har inte jag sett allt som ritats på Charlie Hebdo, men det är ju ett faktum att en del satir är rasistisk

Amningsambivalens

Överväger att försöka avvänja lilla A från amningen nu. Lite mer målmedvetet alltså.

Det är mest på grund av att jag haft sådana enorma hudproblem i och med amningen och hur den påverkar hormonerna. Det har inte alls varit lika illa förut. Tror att det är så att man får en viss brist på östrogen när man ammar (medan det finns mer av andra hormoner som prolaktin), och ett mycket känt symptom på detta är torra slemhinnor. Och eftersom jag annars också lider av atopiska hudeksem, och särskilt på vintern, är läget rätt olidligt på vissa ställen på kroppen, särskilt på brösten. Men det är också torrt och sårigt på andra ställen, i näsan och mungiporna, och… krhm längre ner, jag faktiskt ända ner på benen också. Så jag smörjer och smörjer med massor av olika salvor. Har en receptbelagd kortisonsalva också som tar bort det värsta på brösten i ett par dagar, men så kommer det tillbaka direkt när jag slutar med kuren. Och måste ju hålla på och tvätta bort det innan jag ska amma också, för det får inte komma i bebisens mun. Och man kan inte använda kortisonsalvor längre än 10 dagar åt gången, och sedan med ett par veckors paus. Omständigt och obehagligt att leva med konstant kliande och sårbildning.

Känner mig lite sliten på grund av detta.

Dessutom behöver jag vara borta hemifrån, ensam, lite mer från och med slutet av januari. Pga jobb. Som jag VILL göra. Och om ett halvt år vill jag kunna vara borta 4 dagar hemifrån utan att behöva känna att jag tar bort barnets enda trygghetskälla.

Så. Försöker redan nu ge henne mat först, när hon verkar hungrig, och inte amma direkt när hon piper till. Det går riktigt bra. Men samtidigt, den där njutningen jag ser i henne när hon ammas. Jag skulle inte vilja ta bort det. Men hon har aldrig använt flaska, och det känns dumt att införa det nu, när hon ändå snart ska lära sig dricka ur mugg.

Ja suck. Jag ammade stora A i 2,5 år. För att hon älskade det mer än allt annat, och det gjorde 2-årstrotset uthärdligt, och det var så lätt att natta henne. Men lilla A somnar inte av amning på kvällen. Och hon tröstas av nappen. Så egentligen spelar det ingen roll. Det är kanske inte så farligt att avvänja henne nu. Men det känns som om man är självisk. Som om man berövar henne något. Och jag tycker också själv om att amma. Om det nu inte vore för hälsoproblemen som jag får av det.

Därav ambivalensen.

Suck.

Alla slags väder – alla slags teckningar

Körde nyss hem mig själv och ungarna från Hyvinge och familjenyåret (mina föräldrar + min bror och hans stora familj). Det var mycket väder där och på hemresan: regn, storm, vräkande snö, yrsnö, slask och sedan vid Salo, helt plötsligt, en varmgul sol. Vindrutetorkarna sattes på prov.

De senaste dagarna har handlat om extremmammig bebis, kusinbarn som leker och leker, sällskapsspel av olika slag, och emellan allt har jag ritat och ritat. Och planerat. Vet vad jag ska söka ett stipendium för nu i januari, och vet vad jag ska rita till en illustrationstävling som har deadline i mars.

Två lediga dagar kvar med ungarna. Sedan sätter vardagsrutinen som dikteras av skolan igång igen. Ska bli skönt. Får aningen mer tid för mig själv (de stunder bebis sover, eller leker lugnt utan att äta blomkrukor eller playstationfjärkontroller eller sladdhelvetet bredvid tv:en) när det är vardag.

Ska börja fundera på vad jag vill ha med till utställningen i mars. Och ska göra färdigt 2-3 illustrationer till boken jag skriver på, och ta med dem i utställningen. Det är frågan om små svartvita vinjetter, som knappast tar lång tid att göra men där det svåra är att hitta precis rätt sak som ska symbolisera vissa figurer i boken. Har redan skissat en del på dessa. Och är rätt säker på vad de ska föreställa. Apropå boken, även om jag än så länge bara har ett råmanus har jag redan skissat på omslaget. När jag gjorde Bildbindarens omslag var det en mycket lång process som jag också påbörjade långt innan texten var klar. Och det verkar som om jag gör på samma sätt nu. Det verkar som om jag behöver tänka på omslaget, för då känns det som om det kommer att bli färdigt någon gång. Omslaget blir som en målbild, något man kan ha i huvudet när man tänker på texten, och liksom känna att det kan bli något sammanhållet och vackert av detta någon gång. I varje fall finns bilden av boken i huvudet på mig. Men det krävs också ett konstant grubblande och skissande. Gör små ”thumbnails” då och då för att testa idéer.

Har haft ett hemligt projekt på gång också, och vi ska se när det blir aktuellt att avslöja bilder till det…

I Hyvinge hittade jag gamla konstverk av mitt yngre jag:

IMG_1588

1992

1998-99

IMG_1574 IMG_1586 IMG_1587

Och bland annat detta nedan ritade jag nu… ska nog photoshopfärgläggas med smarriga färger!

IMG_1579 IMG_1594