Amningsambivalens

Överväger att försöka avvänja lilla A från amningen nu. Lite mer målmedvetet alltså.

Det är mest på grund av att jag haft sådana enorma hudproblem i och med amningen och hur den påverkar hormonerna. Det har inte alls varit lika illa förut. Tror att det är så att man får en viss brist på östrogen när man ammar (medan det finns mer av andra hormoner som prolaktin), och ett mycket känt symptom på detta är torra slemhinnor. Och eftersom jag annars också lider av atopiska hudeksem, och särskilt på vintern, är läget rätt olidligt på vissa ställen på kroppen, särskilt på brösten. Men det är också torrt och sårigt på andra ställen, i näsan och mungiporna, och… krhm längre ner, jag faktiskt ända ner på benen också. Så jag smörjer och smörjer med massor av olika salvor. Har en receptbelagd kortisonsalva också som tar bort det värsta på brösten i ett par dagar, men så kommer det tillbaka direkt när jag slutar med kuren. Och måste ju hålla på och tvätta bort det innan jag ska amma också, för det får inte komma i bebisens mun. Och man kan inte använda kortisonsalvor längre än 10 dagar åt gången, och sedan med ett par veckors paus. Omständigt och obehagligt att leva med konstant kliande och sårbildning.

Känner mig lite sliten på grund av detta.

Dessutom behöver jag vara borta hemifrån, ensam, lite mer från och med slutet av januari. Pga jobb. Som jag VILL göra. Och om ett halvt år vill jag kunna vara borta 4 dagar hemifrån utan att behöva känna att jag tar bort barnets enda trygghetskälla.

Så. Försöker redan nu ge henne mat först, när hon verkar hungrig, och inte amma direkt när hon piper till. Det går riktigt bra. Men samtidigt, den där njutningen jag ser i henne när hon ammas. Jag skulle inte vilja ta bort det. Men hon har aldrig använt flaska, och det känns dumt att införa det nu, när hon ändå snart ska lära sig dricka ur mugg.

Ja suck. Jag ammade stora A i 2,5 år. För att hon älskade det mer än allt annat, och det gjorde 2-årstrotset uthärdligt, och det var så lätt att natta henne. Men lilla A somnar inte av amning på kvällen. Och hon tröstas av nappen. Så egentligen spelar det ingen roll. Det är kanske inte så farligt att avvänja henne nu. Men det känns som om man är självisk. Som om man berövar henne något. Och jag tycker också själv om att amma. Om det nu inte vore för hälsoproblemen som jag får av det.

Därav ambivalensen.

Suck.

2 thoughts on “Amningsambivalens

  1. samma dilemma här! Men utan hudproblem. Andra struligheter dock som att Malin äter sej genom nätterna. Jag har förvandlats till en organisk napp.
    försöker hoppa över amningstillfällen och trappa ner. Det går sådär. Tryggheten och närheten vill man ogärna rycka ifrån dem, men kanske att gradvis…
    Kämpa på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s