Hinna med allt (gnällinlägg)

Urgh, igår fick jag en hemsk känsla av panik över att jag inte skulle hinna med allt jag vill göra, och har pengar för att göra just nu. Har ett litet stipendium, och har flera mindre jobb som har snabbare deadlines. Har tänkt mig att jag ska ha manuset färdigredigerat när pappaledigheten är slut och jag är hemma med lilla A igen. Men nu har det gått en vecka arbetstid och jag har hunnit redigera typ två dagar. Är halvvägs igenom första varvet, som innebär att ändra tempus och person i vissa kapitel. Bara halvvägs genom det som skulle vara det enklaste att fixa! Och om en månad tar tiden slut! En månad är ju ingenting!

Fast tiden tar ju inte slut förstås. Det är bara att jag inte kan jobba i fred 8 timmar per dag mer då.

Därav paniken.

Samtidigt sprutar det ut idéer och lust att skapa ur mig. Jag behöver varva ner på något vis, men när pengarna och tiden faktiskt är begränsade, så är det väldigt svårt.

Jag måste helt enkelt ge mig själv tid, låta saker ta den tid de tar.

Fick ett stipendieavslag på måndag, och har två ansökningar kvar som jag väntar svar på. På något sätt har jag väldigt låga förväntningar gällande dem. Ska skicka in en ansökan för konststipendium inom en vecka. Och sen får man se. Hösten är fortfarande helt öppen. Lever med en underlig blandning av enormt självförtroende och lust, och tvivel och dålig självkänsla för tillfället. Vissa saker går jättebra, men sen får man ändå inte det man vill ha. Och denna väntan på alla möjliga beslut som ligger i andras händer.

Dessutom är det totalt kaos i mitt lilla arbetshörn hemma. Böcker, papper, halvfärdiga målningar, teckningar, skissblock, pennor, tre datorer, sladdar, målfärgsburkar, penslar, påsar med skräp, trycken jag beställde, kameror, lådor, damm… Tittar avundsjukt på andra som har ateljéer. Men hur ska man våga ordna en sån om man inte vet om man har råd att betala för den? Skulle vilja starta ett konstkollektiv med ett häftigt utrymme där man kunde jobba ensam och tillsammans och som man dessutom kunde visa upp åt besökare. Skulle vara så kul att vara med i Konstrundan t.ex. men när man inte har någon plats att bjuda in folk till?

Nä, det är för mycket grubbel och skräp i hjärnan, för mycket som sliter åt olika håll. Får fundera på ett sätt att antingen leva med det, eller rensa upp. Motion kanske. Men hinner inte ens det (eller min kreativitet räcker inte till för att klura ut ögonblick i mina fullspäckade dagar som jag kunde lägga på motion just nu, promenader med något barn är det enda jag lyckats med den senaste tiden).

Eller vad måste jag ge upp? Vad ska jag skära bort ur vardagen? Nätet? Kan inte, det är platsen som kan ge mig mer jobb och pengar, och mitt kafferum, som jag annars saknar helt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s