Förbi

Kanske är vi ute ur den värsta sjukdomsfasen nu. Baby hade en feberfri dag på onsdag och jag tänkte yes, men sen på onsdag kväll kom febern tillbaka. Vi åkte till doktorn på torsdag för jag var övertygad om att hon fått en bakterieinfektion i halsen. Hon hade helt klart extremt ont i halsen. Mycket olycklig baby. Men enligt doktorn var det bara viruset. Och egentligen bra att inte behöva trycka antibiotika i henne. Så hon har fått burana ett par gånger när febern steg upp till 39,5. Förra natten var bäst hittills, hon vaknade bara två gånger (!). Extas!

Men jag känner mig så otroligt tärd nu alltså. Hon är feberfri i dag, men extremt snorig. Jag är glad över att det går åt rätt håll, men… det känns som om man skulle behöva några år på sig att återhämta sig efter den här 3-4 veckors sjukdomsspiralen. Sen att veta att det troligen alltid blir så här när vi är så många nu. Att det blir långa perioder där någon är sjuk.

Nåja. Det är bara flunssor. Visst de kan ju bli farliga också, men det är ju ovanligt.

Men allt jobb som jag skjutit på. Inte en tanke på att hinna rita eller skriva något, minns knappt vad jag heter. Ingen motion. Knappt hinna duscha. Knappt få mat i sig själv (ok smått överdrivet, men jag har flera gånger inte kunnat äta för jag har varit rädd för att väcka bebis som somnat i famnen, eller så har jag fått äta stående medan bebis varit buranapigg och måste stoppas från att dra ner tv:en på sig själv). Turas om hela tiden med den andra vuxna om vem som ska få tid att sköta sig själv, sköta saker. Det tär ju på stämningen också. Evigt förhandlande.

Så här längtar man efter att kunna sitta i lugn och ro och läsa morgontidningen med en kopp kaffe. Eller att svara på e-post vid datorn och hinna tänka efter vad man skriver. Så påminner man sig själv: så kort tid detta är! Det är bara att stå ut lite till. Åtminstone vet man ju som förälder till flera barn, att allt är faser som går över. Ibland är det skitjobbigt. Men det är tillfälligt, oftast väldigt kortvarigt (ifall man har turen att bara drabbas av vanliga sjukdomar som flunssor). Detta är livet.

Men fy fan så trött jag är.

Äh! Snart ska jag skriva något entusiastiskt inlägg igen! Har så otroligt mycket spännande att se fram emot i maj och juni. Yay!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s