Seminariedag

Jag var på halva Creative Business Camp på Logomo i dag. Har inte så mycket att säga om det. Hade höga förväntningar, som inte infriades. Råddigt program och otydligt informerat om hur man skulle röra sig och var rummen fanns osv. Hörde inte mycket som var nytt, känner inte riktigt att jag lärde mig något. Ganska mycket upprepande av floskler som jag hört på nätet i åratal redan. Fast kaffet var helt OK.

Det var roligt att träffa ett par gamla bekanta! Och hörde visserligen en liten intressant workshop om strategiskt tänkande för företag, och Linda Liukas var fruktansvärt charmig som talare, även om hon talade som en kulspruta och ändå gick lite över tiden. Men hon är fascinerande! Det var för hennes skull jag var där. Ville höra om Ruby on Rails och den kommande barnboken. Det är så spännande att höra någon tala entusiastiskt om barnkultur på ett sätt som är helt och hållet positivt och inte målar upp domedagsscenarion om bokbranschens kommande undergång eller PISA-resultat och dålig läsförståelse och hur internet gör oss dumma. Visste ni att hennes crowdfundade barnbok som ska lära barn koda drog in 20 % av det barnböcker i Finland annars gör internationellt? Eller var det till och med hela bokbranschen… Nu minns jag inte. Men det är så fräscht och fantastiskt. Allt som har med digital kultur och barn att göra intresserad mig väldigt mycket just nu. Nåja. Det var alltså seminariedagens höjdpunkt. Men Hjallis Harkimo på morgonen var väldigt tråkigt. Är så totalt ointresserad av honom. Och hade svårt att hänga med i en annan keynote som behandlade väldigt stora nationalekonomiska perspektiv. Sen gick jag hem efter Linda Liukas, för jag ville inte höra mer, började få huvudvärk, och ville komma hem till barnen.

Men nu är jag ännu mer entusiastisk för vad jag ska få göra på måndag och tisdag: spelkulturutbildningen i Helsingfors! Baby klarade sig helt utan problem en hel dag utan mig, så jag känner mig lugn inför nästa seminariedag. Hon var till och med lite gladare än vanligt i kväll! Kanske hon inte orkar med mig nu mera.

Men före det: möte med mitt spelteam i morgon, pitchar och kickoff för Startup journey på fredag kväll, skolavslutning på lördag. OCH på lördag fyller vår baby ett år!

Den här tiden förra året satt jag och hade förvärkar och var frustrerad som fan. Tänk att det har gått ett år. Snabbt. Snart kan vår baby gå. Men samtidigt har jag gjort så otroligt mycket på ett år. Jag har i princip ändrat riktning i arbetslivet helt och hållet. ”Fallit framåt” som Linda Liukas sa att var hennes sätt att misslyckas. Det var det bästa rådet på hela dagen, och samtidigt visste jag ju redan att det är så, det är ju precis vad jag själv gjort sedan jag slutade skriva avhandling och föll in i drömjobbet.

Ah livet.

Animationer, Guldlock och pixeleld

Jag vet att det är ESC just nu. Jag tittade på Sveriges bidrag nyss, men annars har jag faktiskt… krhm… jobbat. LIte skämmigt. Att sitta och jobba mellan 21 och 24 en lördag kväll. Men ungarna sover nu, de orkade inte se på tävlingen ändå. Och nu har jag min chans. Då vinner nog jobb över TV. Så är det.

Har haft en superkreativ dag kan man säga. Fick en ansiktsdetox i julklapp, till ett ställe som heter Mandarine här i Åbo. Använde det nu. Kan rekommenderas. Dit hör också en lätt axelmassage. Jag borde verkligen gå på en ordentligt massage nån gång. Finns ju inget bättre.

Men då jag låg där i mörkret med min ansiktsmask och blöta bomullslappar på ögonen och lyssnade på avslappningsmusik så hände något i min skalle. Jag såg en bild framför mig. Det såg ut som något ur en saga. Mycket tydligt. Sen började bilderna leva och en hel historia kom fram. Det var lite som att klardrömma. Jag var helt vaken, men lät fantastierna komma helt ohämmat. Lite kontroll, mycket undermedvetet. Drömbilder.

Sen när jag kom ut i solen igen måste jag skriva upp berättelsen snabbt. Jag hade av någon anledning packat med mitt snyggaste skissblock, så det kom till nytta. Nu på kvällen har jag lagt upp en storyboard och synopsis i textform. Och startat en mapp. Det ska bli en ny film tänker jag mig (jag har ju faktiskt redan gjort några!). Ska använda den här idén för att öva mer på animation. Bilderna skulle säkert bli mycket fina i en ordlös bilderbok också. Men jag vill göra en film. Fast saken är ju den att jag inte kommer att hinna röra detta förrän på hösten. Men då har jag som tur kvar av ett stipendium för konstnärligt skapande, så jag kommer använda det till detta! Perfekt. Men att orka vänta ända till hösten. Buhuu.

Dessutom får det vänta ända till november, för i september och oktober ritar jag sagoboksillustrationer! Har fått stipendium av Illustratörer i Finland för projeketet! Allt startade från Guldlock:

goldilocks_20

Det blir alltså mer i samma stil! Har en lista på tio sagor, och en annan författare kommer att återberätta dem. Detta är en dröm som blir uppfylld för mig. Ända sedan barndomen har jag älskat sagoboksillustrationer, och att nu ha chansen att göra dem själv! Jag är också så glad över att en jury av illustratörer tycker att detta är en bra idé. Känns väldigt bekräftande. Men jag återkommer till det här projektet senare, en del detaljer är ännu oklara.

Och före detta är det spelet som gäller.

Ikväll har jag också jobbat på spelgrafiken. Gjorde lite ändringar på huvudfiguren i spelet, och dessutom testade jag att rita lågor i pixelform. Så sjukt skoj att göra pixelkonst. Det är som handarbete. Korsstygn! Ifall någon behöver pixla till en bild till en korsstygnsinstruktion så vet jag ju hur man gör nu, haha (och jag är bra på det!).

Pust alltså detta uppdämda behov av att få jobba… Nåh min tid kommer!

Inte en male panel!

Ni vet den där tumblrn som cirkulerat och fått internationell uppmärksamhet de senaste dagarna? Congrats, you have an all male panel.

Jag har länge stört mig på att varje gång det görs reportage om startups eller spelföretag så har det varit en ”male panel”, dvs. bara vita män, och oftast under 50 åringar också (fast det är ju svårt att säga på ett foto, men yngre män har det oftast varit).

Blev riktigt lycklig när jag såg den senaste sponsrade reklamen från evenemanget Slush, som jag aldrig varit på, men jag följer vad de håller på med ändå. Kanske jag någon gång hamnar på en startupmässa, vi får se.

Men kolla här:

slush230515

Och:

slush230515_investors

Yes! På något sätt tror jag inte det här är en slump… Nu behövs ännu lite lite mer varierande hudfärger bara så är de på god väg att vara en inkluderande mässa. Representation är väldigt viktigt. Detta signalerar att alla är välkomna. Det är inte onödigt att haka upp sig på male panels, och det är inte onödigt att Slush satsar på att i sin reklam visa att de är medvetna.

Schemalagd sommar

Eller schemabelagd, superplanerad… Enda sättet att få sommaren att funka är planering. Fick info från startup journey, schema och en guide, och det känns bra att ha bättre koll på vad det går ut på, men samtidigt känns det pirrigt. Det är mycket program. Vi ska få färdigt en demo på 10 veckor och dessutom ha en bra företagsplan. Det kommer att bli väldigt mycket jobb, men förväntar mig att få både massor av nyttiga lärdomar och nya kontakter.

Men ifall det ska funka måste vi få tidtabellerna hemma att funka också. Försöker låta bli att oroa mig för det. Vi har nog alla möjligheter att lyckas. Och tänker att varje gång det är jag som är med ungarna ska jag se till att inte tänka på jobb utan ha semester med dem. Och sen när jag har tid att jobba gör jag inget annat än det.

Men det betyder också att jag måste prioritera bort en hel del annat dessa tio veckor. Typ allt socialt liv, fb, bloggen, föreningar, skriva, rita (men ritar ju till spelet), tar absolut inga ny frilansjobb. Vi får se hur mycket som får vika undan. Huh, spänningen stiger!

Fempower

Och när jag nu ändå är i farten (det märks att bebis somnat eller hur?). Klicka in på detta och gör ett löfte! Jag lovade följande:

I commit to applying for challenging positions – especially those traditionally held by men

Jag ska bli chef har jag tänkt. I vilket företag det blir vet jag inte ännu, eget eller något jag grundat tillsammans med andra, eller något jag sökt till – det får vi se. Jag är i varje fall redan min egen chef.

Kan också riktigt bra lova att göra alla de andra punkterna på sidan. Faktiskt. Har redan utövat vissa av dessa till en viss grad.

Höja rösten

Märklig dag. Har blivit arg/upprörd ett par gånger i dag, en gång i den fysiska verkligheten och en på nätet, och har båda gångerna bestämt uttryckt mig. Tydligt och bestämt. Med rösten, och via tangentbordet. Och ansett att jag har rätt att göra det. Inte ens bara rätt, utan att det varit min plikt. Med risk för att göra bort mig eller göra andra arga eller ledsna. Jag brukar tycka väldigt illa om att visa min ilska öppet. Har ofta svårt för att säga ifrån. Svårt att ge kritik. Är rädd för att såra andra osv. Men ibland måste man ju bara höja rösten. För vissa principer har jag ju ändå. Ska jag nu bli en sån som börjar lägga mig i allt? Nej, knappast. Jag kan inte vara på alla kommentarsfält, har inte tid för det, och i köttvärlden händer det ju rätt sällan att man stöter på konflikter. Lite underligt att det händer två gånger på en dag.

Men tror att jag gillar detta mer orädda jag.

Fast jag minns varje gång jag gjort någon annan arg. Det är liksom inetsat i neuronerna.

”Semester” och en återfunnen barndom

Jag var hos mina föräldrar tillsammans med alla ungar från torsdag till igår. Hann inte läsa, skriva eller ens tänka på jobb där, så vi kan ju kalla det en semester. På sätt och vis skönt att inte tänka på jobbsaker i några dagar. Tragiskt att jag aldrig hinner läsa. Det var ju ett konstant ståhej med bebis och reda upp konflikter mellan de äldre barnen. MEN hade ögonblick av avslappning då lilla A var ute med sin mommo osv. Hann till exempel se på Interstellar på lördagen. Sen på söndagen bestämde jag mig för att gå och se Mad Max på bio i Åbo. Och det var verkligen som en semester. Har inte känt mig så ordentligt underhållen och avslappnad på länge. Rekommenderar filmen varmt till alla som gillar action och postapokalyptiskt galen fantasy.

En till sak hann jag fixa i Hyvinge. Mina föräldrar har äntligen hunnit scanna in en hel del gamla diabilder från 70- och 80-talen, och där finns foton som jag inte sett på 30 år, eller inte alls sett. Jag lyckdes få dem sparade på min laptop, och nu har jag dem hemma hos mig. Väldigt roligt att se på bilder av sig själv som man inte minns. Min främsta känsla: jag ser ut som alla mina barn. Olika miner, gester, liknar dem alla tre på olika sätt. Så underligt är det. Och att se sina föräldrar yngre än vad jag är nu, eller hur de såg ut i samma ålder som jag är nu. Också mycket mystiskt. Kroppar i tiden… Har inte gjort något alls med bilderna, de kommer rakt ur scannern.

Här kommer några:

IMG_0003

Min mamma! Hon måste vara lite på 20 här. 9-10 år innan jag föddes. Kunde ju vara taget igår av någon trendkänslig tjej med ett instagramfilter på…

IMG_0150

Min mami och jag. Alla mina barn i mitt ansikte.

IMG_0122

Jag måste vara i ettårsåldern här. Finsk strand… möjligen Sääksjärvi. Det ser ut så där.

IMG_0139

Kanske är jag två år här. Har tyvärr inga datum på bilderna… Det är troligen från insidan av vår Lada-bil.

IMG_0015

Treårsdagen (det finns bra ledtrådar i bilden, haha). Jag har minnesbilder från detta. Tror jag. Det kan ju också vara att jag minns bilden. Det är den där rödblå leksaksvagnen jag minns från denna dag. Min bästa kompis var nog enda gästen.

IMG_0029

Kanske fyra-fem år här. Ute på utflykt med min pappas arbetskamrater, men vet inte var. På andra bilder syns klippor och hav. Jag minns vädret. Regn.

IMG_0015 kopia

Undrar om jag kunde läsa på denna bild… är fem-sex år. Jag vet inte när jag lärde mig läsa.

IMG_0066

Det där halvåret i balettskola minns jag bra. Bitar här och där. Omklädningsrummet. Pianot. Vår julshow med tipp-tapp-tomtarna. Dansdräkten som kändes lite obekväm. Jag har tydligen sovit med flätor.

IMG_0031

Cyklar med stor koncentration. Första cykeln.

IMG_0008

Gatorna i Kungälv. Här är jag nog sju. Sommaren före skolan. I bakgrunden min mamma som är lika gammal här som jag är nu. Hon hade sytt klänningen jag har på mig. Och skorna kommer jag plötsligt ihåg nu också. Många minnen kretsar kring kläder och tyger, känslan av dem på kroppen och under fingrarna. Brun hud.

IMG_0084

Jag var mycket ute på båtar som barn. Så fick man så där solblekt hår. Minns det där blå bandet, och minns plastfjädern.

Sen fanns det lite bilder på mig i nioårsåldern också. Men dem tar vi en annan gång.

Deklaration, rekommendation, möten

Fick båda dessa saker överstökade nu på förmiddagen. Rekommendationen var den första jag skrivit. En person behövde till en ansökan och jag var i den positionen att jag kunde skriva en. Hoppas den kommer till nytta. Det var helt roligt att tänka på alla olika sätt man kan beskriva de goda sidorna hos någon annan (än en själv som omväxling). Jag är själv hemskt dålig på att be om rekommendationer av andra. Borde bli bättre på det helt klart, men har så svårt att be om hjälp i allmänhet. Men nu vet jag ju hur det känns att vara den som kan hjälpa! Det är inte så illa. Förutom att det tar en liten stund att formulera sig förstås. Men tänker att det är bra karma. Och det är trevligt att kunna vara till nytta för någon annan.

Och deklaration. Det gick enkelt över nätet den här gången. Försöker få avdrag på kostnaderna för Creative Cloud och en del facklitteratur, och sedan behövde jag anmäla att jag fått lite skattefria stipendier, som alltså inte ens kommer nära gränsen för när de blir skattebelagda. Hoppas jag inte gjorde något fel… det kändes lite för enkelt.

Annars blir det att hälsa på min mommo i dag, tillsammans med min mamma och ungarna. Morsdag och så.

Får se om jag lyckas jobba något mer sen. På kvällen kanske. Borde digitalisera skisser på huvudfiguren i spelet som jag gör med mitt startup-team. Har superbra feeling gällande teamet! Hade möte igen på fredag förmiddag, och A sov som tur i vagnen. Och de andra är så trevliga! Kan riktigt bra tänka mig att starta företag med dem. Och att sitta och planera spel tillsammans: så roligt. Trots att det handlar om att lösa problem, fila på små detaljer, fatta beslut. Men det bästa är att alla verkar lika målinriktade! Det lovar gott…

Mera goda och spännande nyheter!

Jag har så svårt att få bloggtid numera så det kommer bara såna här korta trevliga uppdateringar!

Jag kommer att ha ett arbetsrum från och med augusti! Provar med att ha det till december först, och sedan får man se om businessen fortsätter rulla på… Men tyckte nu att fem månader har jag råd med. Och hittade dessutom ett perfekt utrymme, relativt billigt, i en trevlig gemenskap, och väldigt nära dagiset som lilla A ska börja i. Är så himla ivrig! Fyra tomma väggar! Ett skrivbord! Ett rum! Det kommer att bli episkt.

Och dessutom fick jag i dag reda på det jag trodde jag skulle få besked om förra veckans onsdag. Men tydligen hade deras mail till mig kommit bort någonstans i cyberrymden, så fick det först i dag. Jag ska gå en två dagars kurs i Helsingfors i början av juni. Efter den kursen kommer jag att vara en svenskspråkig föreläsare för EHYT:s Pelitaito-projekt. Här kan man läsa mer om det (på finska). Här lite på svenska. Det är alltså en organisation som förebygger rusmedelsberoende, men de har också projekt som handlar om att skapa en positiv (digital) spelkultur, dvs. föreläsarna besöker skolor och föräldrakvällar och pratar om hur man kan skapa balans i livet när det gäller barns och ungas spelande.

Det som jag gillade i det här var att det INTE handlar om alarmism och pekpinnar, utan att se spelande som en bra och kreativ del i barns liv, och att diskutera hur man kan hålla det i balans med resten av livet. Spelberoende är så klart ett växande problem i och med att spel är allt mer tillgängliga. Som spelfantast och föräldrer så tyckte jag att detta verkligen var något som passade mig perfekt. Jag tror nämligen att en del problem i familjer gällande spel beror på att hobbyn har en alltför negativ stämpel. Att skärmtid är ett för onyanserat begrepp. Att negativiteten leder till helt onödiga konflikter och skam osv.

Men nu sliter babyn i mig. Och river ut allt ur mina hyllor…

I’ll be back!

Första maj, jobb och kropp

Jag sitter och fixar undan små arbetsuppgifter som hopat sig under veckan, och som kräver att jag kan sitta i fred vid datorn och fokusera. Och eftersom det är helgdag är D hemma och kan ta förmiddagspromenaden med baby A. Så jag har plötsligt lite tid. Men nu borde jag egentligen passa på att tvätta håret och inte blogga.

Måste säga att jag verkligen längtar efter att komma förbi den här baby som upptäckare-fasen. Man måste lyfta undan henne från farligheter eller dyra prylar (den nya TV:en, som hon vill slå på) hela tiden. Min kropp känns konstant överansträngd. Det räcker inte ens med att sova en natt för att återhämta sig, för när jag vaknar är jag stel som en pinne. Fast det finns ju fördelar med att tvingas röra sig så här mycket. Måste ju anta att det också är bra för musklerna. Man sitter inte stilla i varje fall! Igår kröp jag under matbordet med baby, och hon blev så superlycklig av det att man ju ändå måste tycka att detta är en skojig fas också. Man kan också bara ligga på golvet med henne och låta henne klättra på en. TV:en struntar hon i när ingen ser på den. Men när stora barnen är hemma vill de spela efter skolan, och då måste jag låsa in mig i ena barnrummet med baby så att man slipper lyfta bort henne från TV:en. Där lyssnar vi på radio, dansar lite när det kommer en bra låt, jag läser en mening då och då i en bok, skriver upp idéer i anteckningshäftet, kollar fb, spelar Farm heroes saga, plockar med klossar eller stirrar in i en Barbie-dockas hår. Sen kan man prata med baby A också. Hon säger ”Ha?”, ”Deddeddedde”, och ”Taaa?”. Det där sista är ”tack”. Hennes prat låter som riktigt prat, fast utan mening. Det är supergulligt.

Det blev babyrapport här!

Under veckan har jag faktiskt hunnit med annat också. Ville lämna in ett bidrag till Archipelacons konstutställning, men lyckades inte få till det med min första idé. Så på tisdag och onsdag lyckades jag klämma ur mig något helt nytt. Vet inte om jag är nöjd eller inte, men bilden blev liksom mer jag än det första jag försökte göra. Får se om den kommer med på utställningen. Och om den kommer med, kanske jag göra lite ändringar ännu. Så här ser den ut nu:

captblue_150dpi

Sen har jag fått ett nytt damtidningsuppdrag, med deadline på måndag. Har bara börjat lite på den. Hinner fixa resten på veckoslutet. Och har haft teckningsinspiration, så det har inte blivit tid till att skriva. Tyvärr tar de ut varandra när tiden är begränsad. Jag klarar dessutom av att rita i anteckningsblocket när jag är med baby i lekrummet. Så då gör man ju det…