Lättnader

Upptäcker gång på gång hur oerhört lättad jag är när jag tänker på att jag inte mer är i universitetsvärlden. Det händer oftast när jag ser vad mina gamla bekanta som forskar eller undervisar sysslar med, att de publicerat något, eller annars skriver om universitetsvärlden. Då tänker jag bara: SÅ skönt att jag inte sysslar med det där mera. Jag vill verkligen inte göra det där. Samtidigt är jag genuint glad när människor lyckas med något, blir doktorer, får publicera en artikel, är glada över sina undervisningsjobb, engagerar sig för vetenskapen och forskningen. Heja! Jättefint när andra personer vill vara i den världen och lyckas där.

Men det är inte för mig. Det har verkligen sjunkit in nu under detta ett och ett halva år som jag inte varit där. Jag har långsamt ömsat av mig forskaridentiteten. Det har inte varit helt oproblematiskt. Det är mycket prestige kopplat till den rollen. Många förväntningar från andra människor. Mest från andra människor. Och där i ligger ju problemet. Jag har aldrig själv förväntat mig att vara forskare. Visst har jag ju ibland känt mig nöjd över prestationer, om jag lyckats lära någon något nytt, om jag skrivit något fiffigt i en artikel. Men mest har det nog varit en pina. Men det är en mångfacetterad grej. Nu känns det dock som om jag gör det jag är bäst på. Inte det som andra tror att jag är bäst på, eller som jag borde göra.

Men nu ska jag ju studera igen nästa läsår. Är inte det konstigt att jag söker mig tillbaka till studier? Nej inte alls. Den här gången studerar jag exakt det som jag vill jobba med. På pricken. Och dessa studier kommer att utveckla min nya yrkesroll som illustratör och designer, och inte den gamla som har med konstvetenskap att göra. Också det känns oerhört lättande.

6 thoughts on “Lättnader

  1. Så bra skrivet, och håller med dig till 100%! Såg du länken till Noam Chomskys artikel på liknande tema som Yrsa la på FB?

  2. Bra skrivet, håller också med dig fullständigt! Akademia var heller inte för mig, med i motsats till dig hade jag nog det på det klara ganska från början. Studierna vid ÅA var seriöst ett sätt för mig att hålla mig sysselsatt i 4-5 år, så att ingen skulle kunna börja peka finger och mena att jag inte gör något. (Nu kan dom istället peka finger och mena att jag inte gör något, men ändå känns det bättre.) Sen har jag också stor respekt för sådana som forskar, speciellt att dom orkar och att dom är passionerat intresserade av nåt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s