Rastlösa nätter, ”arbete” och skatter

Stackars bebi vrider sig något alldeles förfärligt på natten nu igen. Tänder? Mage? Vaccinering från i torsdags? Who knows. Tippar på tänder, för hon har fingret i munnen hela tiden och dreglar. Hursomhelst, detta gör föräldrar lite trötta. Det enda som lugnar henne snabbt så man får sova är att amma. Hur gör de som inte ammar så här länge? Somnar barnet bara med nappen eller en kram då? Hur gör de som inte samsover? Hur gör de som sömnskolat sina barn? Sover de barnen verkligen också rakt igenom tandsprickningsperioder? Jag bara undrar om det finns något annat sätt än att göra som vi gör: amning och samsovning. Men nu har vi ju det så här, och för det mesta är det ju detta system som gör att vi INTE behöver sitta uppe med bebis någon längre tid på natten, för hon somnar alltså om direkt med hjälp av bröstet. Så jag inbillar mig att vi får sova bättre så här.

Men annars. Är hemma med tre ungar hela dagen ännu denna vecka. Sen kommer deras papi hem på ”semester”, dvs vi börjar med vårt arbetspussel, för vi behöver nämligen båda ”jobba” (skriver så för det är obetalt) under fars ”semester” (citationstecken på allt… månne det finns bättre ord för att beskriva det här livet vi lever nu?). Sen är vi borta alla tillsammans en vecka i juli, på en hyrstuga, och då har jag bestämt att det blir total nätblackout för min del. Ska umgås med ungarna och kusinbarnen. Får se om jag hinner lyfta en bok då en stund, eller om det är lekledarjobb på heltid som gäller (igen detta med ”jobb” och ”arbete” som spökar överallt, tröttsamt). Och matlagning. OSV.

Det känns egentligen som att alla ord är fel för att beskriva livet just nu. Vem är det egentligen som har ett riktigt jobb numera, och riktiga semestrar? Inte jag, har knappt haft det förut heller. Skulle det kännas bättre på något vis om man hade andra ord för att beskriva vardagen med? Inför startup journey har vi till exempel fått höra att det kräver mycket arbete för att klara ”resan”. Jag blir nästan lite irriterad av att få det sagt åt mig. Så klart krävs det att man arbetar. Eller i varje fall att man gör det bästa man kan. Men det gör jag redan hela tiden. Massor samtidigt. Kanske de orden inte var riktade till någon som är i min livssituation?

Tänker också på ”arbete” pga Bodil Jönssons artikel. Också pga denna kampanj som mina vänner dragit igång i dag (och jag har bidragit pyttepyttelite med att göra den där omslagsbilden). Jag lever på hemsvårdsstöd just nu, och barnbidrag. Så för tillfället är jag en av de där som lever på att andra betalar skatt. Men det är ju tillfälligt, för ska jobba igen om två månader. Då visserligen på skattefria stipendiepengar. Men nog också på att sälja konstnärliga produkter (får man ju bara hoppas!!), som jag förstås betalar skatt på.

Jag hoppas ju att det jag jobbar på gratis just nu (vara med i en startup-accelerator) ska leda till att jag kan börja få in pengar för det jag helst jobbar med, och gärna också att jag och mina grundarkollegor kan börja anställa andra människor. Jag jobbar alltså just nu helt utan lön på att skapa nya jobb åt mig själv och andra. Fast jag får ju alltså bidrag för att ta hand om barnen samtidigt. Men egentligen är det inte ”nya jobb” som är målet med att försöka grunda en spelstudio (för i så fall finns det säkert lämpligare branscher att ge sig in i?), utan det är ju för att få skapa intressanta, engagerande konstnärliga produkter som kan bli en del av en större blomstrande kultur.

Okej det här blev väldigt svamligt. Med det är en så rörig situation. Egentligen har jag ingen extra energi alls för att tänka på arbetsmarknad och skatter. Det där med dålig sömn osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s