Färggrannt

Hade en lite låg dag igår. Saker och ting gick trögt, men stretade på, och egentligen hade humöret ingen större effekt på arbetets resultat. Riktigt innan jag gick ut för att hämta ungarna gjorde jag det här mönstret i Photoshop. Det är vattenfärger och lagereffekter, och har rapporterat (dvs, mönstret kan upprepas utan skarvar, är själv lite chockad över att jag så enkelt klarade av att fixa det, tog bara 15 minuter).

wheniclosemyeyes

Vissa effekter här påminner mig om näthinnor, så kallar detta mönster When I close my eyes. Tänker ladda upp det på Society6 nu. Samtidigt är det en påminnelse för mig om hur Soc6 funkar, för skriver nämligen en Service Design-analys om den webbsidan till min kurs. Tyckte det var ett fiffigt val av övningsuppgift. Hur fungerar det att vara konstnär och använda den tjänsten, hur kunde man göra den bättre? Uppgiftens deadline är nästa vecka. Det kan hända att jag inte jobbar mer på den i dag för har sådan enorm bildinspiration sedan i morse. Rusade in i arbetsrummet och slet fram penslar och bläck för att få börja på en idé jag fick i bussen.

Så låg igår, hög i dag. Så där går det ofta med kreativiteten.

Det underliga är att jag dealade med studieärenden i dag också (utan att bli sur). Hade tydligen glömt att registera mig som frånvarande på ÅA för hösten, så måste betala lite böter och registera mig, för att min e-post (som jag knappt använder) inte skulle sluta fungera. Men samtidigt tänkte jag att NU, nu ska jag på nytt ta tag i att få ut mina saknade studiepoäng i konstvetenskap. Det är en ny ämnesansvarig där nu, och så klart fick jag svar direkt att no problem det här fixar vi. Men måste närvaroanmäla mig för att få ut mina poäng, så nu är jag närvaroanmäld för läsåret. Samtidigt diskuterades ifall jag vill ta ut en licentiatexamen istället för doktors (vilket jag hade övergett pga gubbpropp orsaker… eller total brist på motivation alltså). De textmassor jag har räcker troligen till en lic, förutom att den del dött kött måste skäras av, och hela grejen läsas igenom och putsas lite. Sammanfattning saknas och sådant. Nu känns det pötsligt inte helt orealistiskt att jag kunde få ut min examen trots allt. Jag har absolut inga krav på att min lic.avhandling måste vara högt stående eller perfekt på något vis. Tvärtom. Bara man får igenom NÅGOT. Så tänk om jag lyckas bli både magister och få ut en licentiatexamen nästa år. Haha. Sjukt.

Känns hoppfullt i varje fall. Känns som att jag kan gå vidare.

Fortsätter måla resten av dagen.

CV-svindel

Skrev nyss en ansökan. Skickade in den. Kändes som en riktigt viktig en. Då fladdrar det alltid lite extra i magen. Hoppet.

När jag satt och uppdaterade CV:en kände jag mig nästan lite illamående. Den är typ 4-5 sidor (eller är det redan mer? gulp), bokstäverna i 10 punkter, nog alldeles överskådlig tycker jag. Men väldigt lång… Jag har ju rensat bort alla mellanjobb, lagerjobben, kassajobben, och fokuserat på konst och skrivande. Men ändå. Det är såna sjukliga mängder av grejer en gjort. Så då fick jag svindel. När ska jag slippa uppdatera det här dokumentet, kanske bara skicka in en sida där man listar alla stora pris man fått? Typ. Fast om man kommer så långt, och har turen att få priser, behöver man kanske inte sin CV mer? Nåh, där är jag inte (ännu; fast priser tycker jag inte man kan gå omkring och förvänta sig, skulle ju vara fruktansvärt självförhärligande, heh). Och vad jag har hört av personer som behandlar ansökningar av olika slag: de vill också ha en saklig CV av dem som redan är stjärnor.

Svindeln. Den kommer av att minnas alla projekt. Och att inse att jag har jobbat med tre saker samtidigt (forskning, skrivande, illustration), och fått och skött tre barn, under en period på 10 år. Har jag sovit alls? Hur fasen har jag hunnit hänga så mycket på nätet? What? Fast om jag hade haft en fast anställning hela den tiden hade det stått ett jobb där på CV:n, som egentligen hade omfattat alla de där 4-5 sidorna jag har nu. Det är ju bara att när man haft mer arbetsgivare och kunder än vad man minns, så blir CV:n så här.

Och ändå känner jag mig fortfarande som om jag bara är i början av allt. Jag vågar inte riktigt tro på att det jag nu sökte till kommer att hända. Men det är inte omöjligt. Och skulle det hända skulle det vara STORT. Kanske så att jag inte mer känner mig som att jag är i början, utan liksom skulle glida in i mittenperioden, in i någon slags etablering till och med.

Vi får se hur det går.

Känns som flyt!

I dag var jag i Helsingfors på lunchmöte (tack vare Onnibus kostade resan verkligen inte mycket), och gick igenom detaljerna till ett fantastiskt roligt illustrationsjobb som kommer att uppta min vinter! Och att jag dessutom får jobba med en mycket trevlig och organiserad person som redaktör är ju stort bonus.

Ni får följa mig på instagram och facebook så börjar det säkert sippra ut processbilder så småningom. Hehheh.

Sen fick jag svar på lite arbetsprover jag skickade ut i torsdags. Jobbet gällde en serie dekaler till en app. De skulle inte behöva dem riktigt ännu, och fick veta att de återkommer under vintern. Tolkar det försiktigt positivt.

Var nyss på IGDAs möte i centrum och hörde en paneldebatt om spelbranschens framtid i Åbo. En del intressant att bita i fick jag där. Nu under året har jag börjat få rätt bra koll på läget här, och man kan ju säga att det är som med allt annat kreativt jobb: bäst att vara försiktigt optimistisk realist. Dvs. farligt att bygga upp illusioner eller stora förväntningar, men inte kommer man heller någon vart om man förlorar hoppet och inte vågar ta risker. Ska skriva mer om detta senare, men nu är det läggdags.

Två månader, eller egentligen en, och någon vecka kvar

Snart har jag haft mitt arbetsrum i två månader. Fast egentligen har jag suttit här bara en månad. Kunde ju inte flytta in förrän Startup Journeys Demo Day var fixad. Det känns förresten som evigheter sedan. Hände det ens? Underligt.

Den här senaste månaden känns det som om jag varit inne i en virvelvind av händelser. Flyktingkrisen har jag haft i tankarna hela tiden, även om jag inte själv hinner göra mycket praktiskt i hjälpväg. Följer med informationen som finns, och sprider vidare när andra undrar vad som händer i Åbo. Ger dem som hjälper nätkärlek. Det behövs väl också? Har nog hela tiden en gnagande känsla av att jag borde göra mer, men samtidigt måste jag behärska mig. Jag sköter tre barn, bor inte hemma för tillfället och försöker samtidigt komma igång med eget företagande när barnen är på dagis och i skola (och jag lyckas just nu få in 5-7 timmar arbetstid om dagen, vilket gör att jag är konstant efter i alla mina listor). Jag har varken överlopps tid eller pengar (och är redan månadsgivare för Röda korset). Opinionsbildning är också viktigt. Att inte vara tyst. Att vara närvarande i sitt samhälle, på nätet, i bussen, på gatorna i Pansio. Jag gör tillräckligt. Och jag hoppas att alla de som hjälper just nu också kommer ihåg att ta hand om sig själva.

Under helgen var jag på den andra närträffen på min utbildning, och där emellan på doktorsmiddag! Min goda vän som äntligen blev doktor! Fantastiskt roligt att få prata med sina vänner utanför facebook, haha. Det var också lite trevligt att gå någonstans med D och utan barn. Jag minns inte ens när det senast hänt. Vi är alltid turvis på olika ställen. Det krävs förbättring på den här fronten. Bara nu toaletterna i huset blir klara först så att man kan börja leva som normalt igen. Och kanske skaffa lite barnvakt och hinna gå på bio eller något i den stilen…

Vår exil i tvåan har gått helt bra, men det tär nog på nerverna att leva så klaustrofobiskt. Och man lever ju i ett tillstånd av väntan. Men nu borde det inte vara mycket mer än någon vecka kvar. Vi vet mer i slutet av veckan.

September är alltid väldigt hektisk, två barn som har födelsedagar också. Men i år har det nog varit exceptionellt mycket. Hoppas det blir en långsam och lugn vinter.

Pängar och proschäkt

Upp och ner, hit och dit. Spännande vecka, särskilt med tanke på pengar. Och förutom ekonomiska svängningar, förkylningar, hostnätter… Så mycket att jag inte ens minns allt riktigt.

Mitt stipendium för sagoillustrationer kom, men i samma veva ändrades omständigheter, och måste kolla med Kuvittajat ifall det var ok att köra på ändå. Det var det, men troligen kommer jag att satsa på egenutgivning med det projektet. Fick också resestipendiebesked, och vågade därför boka flyg och biljetter till konferensen Alibis for Interaction i oktober (iiih).

Hann med besök hos företagsrådgivare också, angående startande av firmanamn, så har skrivit en företagsplan (liiketoimintasuunnitelma på finska, skrev den helt på finska för övningens skull). Rådgivaren gillade den! Särskilt mina ekonomiska mål. Tydligen är vi kulturjobbare för anspråkslösa på den punkten. Jag är personligen utled på att inte få betalt det jag är värd, så därav ambitionen.

Sen har jag njutit för fullt av att få äta på studentrestauranger för nedsatt pris igen! En fördel av att vara i ett magisterprogram.

Och kan troligen förlänga mitt arbetsrumskontrakt till februari nu. Nya uppdrag.

Samtidigt snurrar en idé till en designtävling på i bakhuvudet. Tid finns till januari, men med mina uppdragsmängder får man vara tidigt ute.

Och förresten! Samarbetar nu officiellt med en annan spelstudio: Red Nettle Studio. Målet är att skapa mer litterära spel. De har redan små produktioner bakom sig. En av de projekt jag redan jobbat på på egen hand kommer att ges ut av dem. Men som vanligt: inga pengar finns ännu till något, så det är projekt som är alldeles i startgropen.

OK nu tillbaka till jobbfri söndag i vår trånga exiltvåa. Ska gå till huset på kvällen och kolla hur långt de kommit nu med toaletterna. Kanske 2 veckor kvar tills vi kan komma hem igen. Kanske livet kan lugna sig lite då, but I doubt it. Haha.

Fokus

Mitt största problem (och säkert många frilansares) är att det är så mycket man borde hinna göra för att hålla igång sin verksamhet, att man har för lite tid till själva ”kärnverksamheten”. Nu har jag kämpat i en vecka med att komma igång med mitt stipendieprojekt, och visst, har ritat lite skisser och planerat. Men det är inte nära på tillräckligt. Förra veckan gick till myriader av små uppgifter. Jag har inte alls prokrastinerat, utan allt har varit helt nödvändigt. Sedan när man äntligen kommer fram till skapandet är man redan ganska trött. Dilemmat. En arbetsdag känns så otroligt kort. En vecka swishar förbi på en millisekund.

Igår missade jag dessutom podcastinspelning för att lilla A fick feber. Och nu sitter jag och svär över att jag inte lyckas hitta och logga in på en inlärningsplattform som vi ska använda i min magisterkurs som började på fredag-lördag.

Det var förresten otroligt intressant att lyssna på introduktionen till studieämnet: ledarskap och service design (vet inte vad det heter på svenska). Känner hela tiden att detta är precis vad jag ska göra just nu, och att det kommer vara så oerhört nyttigt att tänka på sitt jobb ur det perspektivet.

Samtidigt känner jag mig som om jag varit frånvarande i flera dagar. Det är nyhetsströmmen kring flyktingkrisen. Den upptar en del av mina tankar, och jag är så glad över att så många har aktiverat sig. Särskilt nu när jag själv känner ett pressande behov av att fokusera på jobb (för att överhuvudtaget ha en inkomst), och har på sätt och vis dåligt samvete över att jag inte gör något mer än skriver på nätet när det gäller flyktingsituationen. Nå, opinionsbildande behövs också. Jag har inte kapaciteten att göra mer än så. Det finns som tur massor av andra som kan mer.

Ska fokusera på mina sagoillustrationer nu.