Två månader, eller egentligen en, och någon vecka kvar

Snart har jag haft mitt arbetsrum i två månader. Fast egentligen har jag suttit här bara en månad. Kunde ju inte flytta in förrän Startup Journeys Demo Day var fixad. Det känns förresten som evigheter sedan. Hände det ens? Underligt.

Den här senaste månaden känns det som om jag varit inne i en virvelvind av händelser. Flyktingkrisen har jag haft i tankarna hela tiden, även om jag inte själv hinner göra mycket praktiskt i hjälpväg. Följer med informationen som finns, och sprider vidare när andra undrar vad som händer i Åbo. Ger dem som hjälper nätkärlek. Det behövs väl också? Har nog hela tiden en gnagande känsla av att jag borde göra mer, men samtidigt måste jag behärska mig. Jag sköter tre barn, bor inte hemma för tillfället och försöker samtidigt komma igång med eget företagande när barnen är på dagis och i skola (och jag lyckas just nu få in 5-7 timmar arbetstid om dagen, vilket gör att jag är konstant efter i alla mina listor). Jag har varken överlopps tid eller pengar (och är redan månadsgivare för Röda korset). Opinionsbildning är också viktigt. Att inte vara tyst. Att vara närvarande i sitt samhälle, på nätet, i bussen, på gatorna i Pansio. Jag gör tillräckligt. Och jag hoppas att alla de som hjälper just nu också kommer ihåg att ta hand om sig själva.

Under helgen var jag på den andra närträffen på min utbildning, och där emellan på doktorsmiddag! Min goda vän som äntligen blev doktor! Fantastiskt roligt att få prata med sina vänner utanför facebook, haha. Det var också lite trevligt att gå någonstans med D och utan barn. Jag minns inte ens när det senast hänt. Vi är alltid turvis på olika ställen. Det krävs förbättring på den här fronten. Bara nu toaletterna i huset blir klara först så att man kan börja leva som normalt igen. Och kanske skaffa lite barnvakt och hinna gå på bio eller något i den stilen…

Vår exil i tvåan har gått helt bra, men det tär nog på nerverna att leva så klaustrofobiskt. Och man lever ju i ett tillstånd av väntan. Men nu borde det inte vara mycket mer än någon vecka kvar. Vi vet mer i slutet av veckan.

September är alltid väldigt hektisk, två barn som har födelsedagar också. Men i år har det nog varit exceptionellt mycket. Hoppas det blir en långsam och lugn vinter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s