Grupparbete

Rolig dag i dag.* Var i ICT-huset mest hela dagen och jobbade med talterapiappen med teamet. Mycket effektivt möte, alla deltog jämlikt, problem löstes och projektet gick vidare med ett skutt. Sånt kan man bli riktigt hög av.

Annars då? Var ju på Alibis for Interaction. Bästa konferensen ever. Så roligt och givande. Så mycket trevliga människor som jag pratat med. Särskilt första dagen gav mig väldigt mycket idéer till mina olika projekt. Får lov att skriva en mer utförlig rapport, på engelska till min hemsida, tänker jag. Men har rusat runt som ett jehu sedan dess, och hinner bara med alla akuta deadlines. Ansökningar. Familj. Möten. Allt mycket skoj (eller nåja, ansökningar inte så skoj), men samtidigt gnager det i mig att jag gör för mycket utan att veta ifall det kommer att löna sig. Samma gamla problem. Vilken häst ska man satsa på? Tänkte igen i dag på att jag bara borde släppa allt och börja söka välbetalda, trygga jobb (det söks just nu en massa ”visual designers” eller ”visual creatives”, vilket ju är precis jag, men allt är i Helsingfors och jag kan inte jobba där och samtidigt ha små barn i Åbo). Men å andra sidan, ifall jag kör på med det jag gör nu, så kan det hända att det börjar löna sig så småningom. Det är bara det att jag är otålig. Och i dag köpte vi en ny bil, så jag har inte råd att hänga i ett underbetalt träsk så länge till.

Jag ger det till våren. Mycket av det jag gör nu är lovande, men hänger på en del tur, på ansökningar, på andras ansökningar, osv.

Under tiden stretar jag på. Det har varit rätt tungt med ungarna nu på hösten. De är trötta, griniga, känsliga, lättretliga. De behöver massor av tid och omsorg. Det märks på dem att vi har haft det turbulent med renovering, opålitlig bil, mamma som lever under osäkra jobbförhållanden, familjepusslet. Och en ettåring hemma är påfrestande för alla. Man kan inte lämna henne oövervakad en sekund. Det stående uttrycket hemma är just nu ”A förstör hela världen” i betydelsen: hon river, petar, drar, klättrar, klottar och är allmänt opålitlig.

När ettåringen skrek i bussen lyckades jag lugna henne med att sjunga ”Hjulen på bussen” om och om igen. När tioåringen började gråta vid läxorna insåg jag att det berodde på att han ätit godis på en Halloweenfest i eftermiddagsklubben och sen inte ätit middagen som jag skrapade ihop av rester som han inte gillade, och sen sjönk blodsockret och sen var det stopp. Han somnade med huvudvärk. Sjuåringen har humörsvängningar som en berg-och-dalbana och gråter och skriker för minsta lilla motstånd. Jag lovade att jag skulle massera henne när hon var i sängen, men sen skrek lillasyster, jag måste ligga bredvid henne en stund, och under tiden hade storasyster somnat (får väcka henne med lite massage på morgonen då).

Men i dag har jag inte tappat nerverna en enda gång. Jag har till och med löst alla dessa situationer, och en del andra också på jobbfronten. Jag har släckt eldar i alla hörn. Men det tar enorma mängder energi. Och tid.

Nu är klockan 21.48 och jag tänkte blogga lite.

Och fan vad glad jag är att vi har en bil nu. I varje fall det under kontroll.

*förutom att bilen gick sönder igår (IGEN!!) och i dag måste vi släpa ut trötta ungar – en som vägrar kläder, vägrar vagn och skriker i bussen – till bussen okristligt tidigt och hämtandet tog 1,5 timmar, för måste åka av och an genom stan med buss för att komma till rätt ställe rätt tid.

2 thoughts on “Grupparbete

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s