Minska stressen?

Surfade nyss runt och letade efter lite yoga eller stretching att göra, för vaknade med huvudvärk igen. Så nu har jag sträckt på mig, och har på lugn musik. Har fortfarande huvudvärk.

Har nu morgonen på mig att skriva på mitt marknadsföringsprojekt. Deadline är nästa vecka, och är stressad för känner att jag inte alls hunnit lägga tillräckligt tid på detta. Har nu ett enormt dokument med spridda tankar, men det borde dras ihop till en sammanhängande helhet, och få illustrationer. Trots att det är ganska roligt att tänka på sitt eget brand, så har jag svårt att komma igång i dag. Det är tusen och en saker med barnen som jag har snurrande i huvudet.

Tre barn är inte en flock som man bara kan valla åt samma håll. Nej, de är alla tre olika personer. Och när de alla tre har något problem (eller deras diverse skolor och dagis kräver saker av en) samtidigt så är det tre olika personers problem som föräldrarna måste hjälpa med. Så har man ju sitt eget mående att tänka på också. Fast saken är ju den att fram till sig själv kommer man ju sällan.

Och sen ska jag plötsligt få tankarna in på ett studiearbete.

Undrar om den här meditationsmusiken i bakgrunden alls hjälper?

Igår hade jag dessutom ångest över att det blir en sommar till av pseudosemester. Dvs. jag är hemma ensam med ungarna ett antal veckor, utan att själv ha någon betald semester. Sen lyckas vi kanske få in 1-2 veckor gemensam semester då båda de vuxna är hemma samtidigt. Jag väntar just nu på att få veta om ett stöd jag sökt ska beviljas, och får jag det, kan jag faktiskt ta lite ledigt. Och ledigt är ju sedan inte ”ensamtid”, eftersom man är med tre barn då. Samtidigt som jag skulle behöva vila upp mig ensam på något sätt, så tycker jag inte om att vara ifrån ungarna någon längre tid. Det känns tomt utan dem. Vilket dumt dilemma! Kan man inte vara nöjd bara liksom?

Tror i och för sig att det kan räcka med en timmes massage eller liknande för att jag ska känna mig mer utvilad igen.

Egentligen är jag rätt pigg. Men tänker att den återkommande huvudvärken skvallrar om att man är på gränsen till sina förmågor hela tiden.

Sanningen är ju den, att om vi skulle anställa en person att sköta barn och hushåll åt oss skulle det utan tvekan vara ett heltidsjobb för någon. Men nu är vi två heltidsarbetande föräldrar som försöker bolla all krav och behov (hur i hela fridens namn gör ensamstående föräldrar??). Jag förstår inte ens riktigt hur vi klarar det så bra som vi gör, och samtidigt så har vi ju då en del problem som dyker upp för att vi vuxna inte har koll på allt (som den äldstas läxor till exempel – det är ju alltså så att när man har barn i skolan så är det som om man själv är i skolan igen, vilket jag inte är så där hundra procent glad över).

Och det finns en bra förklaring till att jag stupar i säng klockan 21 varje dag. Jag är alltså en kvällsperson. Under dessa ”rusningsår” är jag däremot inte det.

OK, ett gnällinlägg, men jag har huvudvärk. Nu tar jag medicin, för yoga hjälpte inte.

Snart helg

Puh vilken vecka. Igår jobbade jag från c. 8.30 till 21. Kan inte hjälpas när jag hade jobb att göra på morgonen, och sedan seriekursen på kvällen. Hade bara paus mellan 16.30 och 18 men då kördes ungar och åts snabb middag.

Men det roliga var ju att talterapiappen fick pris på ICT ShowRoom. Alla var väldigt glada och entusiastiska att fortsätta jobba. Mitt deltidsjobb har också gått bra. Igår fick jag faktiskt mer jobberbjudanden, men nu fick jag lov att tacka nej till ett projekt, för det finns helt enkelt inte tid och resurser för det. Lyxproblem.

Jag har också väntat med stigande irritation på om Center för konstfrämjande inte ska meddela om sina stipendier snart. I månadsskiftet februari-mars har det sagts, men det tycker jag redan har gått faktiskt. Inte för att oddsen att min ansökan ska beviljas är särskilt höga, men vill veta så att jag kan planera vidare. Det värsta med dessa ansökningar är osäkerheten. Har jobbat på projektet lite ändå, för har haft inspiration, men skulle det dessutom få finansiering så vore ju det toppen.

Och det är inte det enda stipendiet jag väntar på besked om.

Nåja, trevligt veckoslut. Jag ska vila så mycket som möjligt, för känner små små flunssasymptom i halsen.

Skriva interaktivt

På torsdag nästa vecka är det ICT Showroom i ICT-huset. Vår demo för talterapiappen Sanalanka kommer att finnas där, och vi som varit med kommer också att stå där och representera. Själv hinner jag bara vara på plats en timme på förmiddagen, för kommer att åka på mitt nya deltidsjobb på eftermiddagen. Jag kommer att vara eftisledare för en liten grupp barn med specialbehov fram till slutet av maj (när skolorna slutar). Egentligen börjar jag just på torsdag, men behövdes som vikarie redan i fredags. Känns väldigt spännande och utmanande, men också skönt att som omväxling jobba med något som inte kräver att jag pushar på mig själv och är disciplinerad för att få något gjort. Tror också att jag kommer att lära mig väldigt mycket om mig själv i det här jobbet…

Men tillbaka till appen och skrivandet. Det är första gången jag har skrivit text till en interaktiv berättelse. Och det har varit extremt lärorikt, och mycket utmanande. Man kan ju inte bara bestämma att det här ska hända och denna linje kommer berättelsen att följa, utan det gäller att skapa många möjligheter och styra läsaren/spelarens upplevelse på ett mycket mer komplicerat sätt. Hur skapar man dramatik när handlingen kan ta så många olika vägar?

I framtiden kommer det att bli mer av dessa interaktiva texter med ”branching narratives” (för Sanalanka är ju inte ens nära på färdig, finns bara en början, och nu hoppas vi på finansiering så vi kan fortsätta). Började för någon vecka sedan med att skriva manus till ett nytt projekt, med delvis samma team. Det är en berättelse som jag har haft i ett synopsis-skede sedan i höstas, och mitt mål är att skriva ett litterärt och konstnärligt spel. I dag är jag särskilt inspirerad, för det går bra i Steam för studions nyligen publicerade litterära spel The Bottom of the Well (kolla in här, det är gratis att spela: http://store.steampowered.com/app/449020/)! Grattis Red Nettle Studio! Väldigt kul!

Har under våren funderat mycket på vilken form mina berättelser och texter kan ta, och hur jag ska fortsätta med mitt skrivande (och illustrerande). Vill jag fortsätta skriva ”traditionella” romaner alls? Varför ska jag sträva efter att publicera mina texter i bokform? Det känns som om jag kan nå ut på ett helt annat sätt genom att skriva för digitala plattformer. Eller jag når kanske en annan publik på det sättet. Så jag är absolut inne i ett snabbare brytningsskede just nu, och eftersom det lätt blir väldigt splittrat om man försöker göra allt så måste jag välja och fokusera, och nu är fokus på dessa interaktiva berättelser.

Men så handlar ju väldigt mycket också om möjligheter och slump. När jag för snart 10 år sedan bestämde mig för att skriva på allvar hade jag inga kontakter till spelbranschen och visste inte hur man kunde få sådana (branschen var dessutom mycket mindre i Finland då). Att skriva för bokpublicering kändes enklare och mer rakt på sak. Det behövs inte ett team av programmerare eller 3D-animatörer för att få en bok publicerad… Nu har jag hunnit bygga upp det nätverket. Nu är det möjligt att skriva för spel (det var inte en främmande tanke för mig för 10 år sedan, vilket jag kan se i mina anteckningar från den tiden… hade drömmar om samarbeten redan då – Bildbindaren handlar ju de facto om att bygga spelvärldar och att skriva så var en helt medveten strategi för mig, sorry spoiler :D).

Bäst att skriva lite på manuset nu då. Känns supersvårt, men är extremt taggad! Wohoo!

Och vill du veta mera om det här spelprojektet, så håll koll på bloggen i april. Då kommer jag att berätta mer om det nya manuset, visa lite bildmaterial och avslöja vad spelet heter…

They will come

Det går bra det här med att jag försöker undvika att söka mer jobb nu (och undviker också att slösurfa, vilket jag ofta gör med motiveringen att jag måste ha koll på vad som händer så att jag inte missar någon bra möjlighet – ni vet Fear of Missing Out).

Jag tror inte att jag har missat något viktigt. Istället har jag fått helt intressanta mail av människor som kontaktat mig direkt med intressanta förslag.

I dag började det ganska ynkligt dock, har haft ett av mina minimigränanfall (huvudvärk som kryper på mig mot eftermiddagen, håller i sig över natten och klingar sedan av sakta följande dag). Så jag vaknade med huvudvärk för att Buranan hade slutat verka. Och har haft ont i ryggen sedan lördag, och känt mig allmänt stel och konstigt i kroppen.

Kroppens förfall har däremot inte satt stopp för idéerna och lusten att jobba vidare på en del projekt som varit på paus. Så jag har ”prokrastinerat” och jobbat på lustprojekten istället för att göra det jag borde. Fast å andra sidan. Borde och borde. Allt jag gör på mina projekt är hemåt på något vis. Bara att belöningarna ligger på lite olika avstånd. Nu jobbade jag på sådant där belöningen ännu är dold i dunklet någonstans i framtiden. Men det är OK. Det är rätt. Vet att jag jobbar på rätt saker. Fokus och riktning är tydlig. Bara att när man har förtielva projekt på gång samtidigt så har man alltid lite dåligt samvete över att inte ha lust med vissa av dem.

Men budskapet i dagens blogg är alltså: ta det lugnt. Möjligheterna kommer. Idéerna kommer. Tiden kommer. Rätt människor kommer. E-post som jag väntar på kommer (förr eller senare, eller så inte alls, men det är ingen idé att fundera på dem).

Och trots att jag nu har stor lust att ösa ur mig om vad jag sysslat med som var inspirerande, så tror jag det är bäst att jag skriver om det en annan gång.