Hur vi sjunker allt längre in i fascismen – God Jul!

Igår och i dag har jag läst om inrikesministeriets riktlinjer för hur vi ska handskas med papperslösa. De ska få en viss hjälp av olika instanser, men det är också meningen att de som hjälper ska ”dela med sig information” till staten. Man ska alltså ange papperslösa (så får man inte kalla dem heller, de är illegala enligt staten) så att de sedan kan tvångsomhändertas och ”frivilligt” skickas tillbaka.

Nu är det ju så att jag läst många beslut från Migri under hösten, och det finns en systematik i hur de försöker kränga ut negativa beslut. Läs några exempel här: http://migrileaks.wordpress.com

Så först gör vi förföljda människor från krigszoner papperslösa och sedan tvingar vi dem att ”frivilligt” åka tillbaka till sina helveten.

Mysigt Finland!

Jag har varit så rasande. I ett halvt år har jag varit rasande. Det blir dessutom bara värre.

Det är helt tydligt strukturell rasism som styr det som händer nu.

Tack Sannfinländarna! Tack Centern och Samlingspartiet!

Ursäkta för att jag skriver i affekt, men om vi inte sätter stopp för dessa brott mot mänskliga rättigheter nu, så är vi på väg nedför ”a slippery slope” riktigt jävla snabbt.

Så nu önskar jag att alla de som säger att de inte tål rasism och vill bekämpa det (alla ni 15 000 pers som var ute på gatorna, Meillä on unelma, Peli poikki osv), alla ni vänner som vill kämpa emot rasism, jag vill att ni förstår att folk har dött, fler kommer att dö, och många mår oerhört dåligt pga rasismen i vår regering just nu. Rasism och fascism. Detta är här och nu. Detta är inte bara på gatan och sparkar ner människor. Detta är inte i framtiden. Detta är i regeringen.

Ja… Och alla människoöden som jag hört om de senaste veckorna och dagarna. Traumatiserade barn på sjukhus. Människor separerade från sina familjer, med den finska byråkratins monster mellan sig. Människor som bara vill arbeta och leva i fred som långsamt bryts ner av total osäkerhet för sin framtid, en oerhörd stress. I dag fick jag t.ex. veta om en man här i Pansio nära mig som sitter och sörjer en dödad syster och oroar sig för sin mamma som är på sjukhus. Sorgen sprider sig. Tänker att hur många sådana sörjande har vi här i våra förläggningar? Och vad möter de här? Kalla handen.

Det är en skam. Snälla säg nej nu och gör något.

God Jul!

(Och ja det går helt bra för mig att fira jul trots allt detta, jag förstår att jag måste hitta glädje i min vardag också och krama mina barn och vila emellanåt, det går att kämpa samtidigt som man sköter om sig själv, det går att ta in detta och känna det och styra de känslorna till att jobba för något man tror är rätt – det är inte så farligt att känna smärta och medlidande! Styr det till handlingar! Det finns inga ursäkter.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s