Radikaliserad tant

Jag identifierar mig inte särskilt starkt med ordet ”tant”, men nu citerar jag min idol Sunniva Drake, som frågade en relevant fråga i Hbl för ett tag sedan: Vad ska vi göra med alla radikaliserade tanter (nu då Finland håller på att begå brott mot mänskliga rättigheter)? För jag ser dem dyka upp överallt nu, tanterna (också en del helt ljuvliga farbröder faktiskt, vi ska inte glömma dem, men det behövs mera farbröder!).

De är trötta på att se på när människor förstörs av makthavare.

I dag i nyheterna: cynismen bland unga ökar. Det förvånar mig inte heller. Vi lever i ett kallt och cyniskt samhälle. Många kämpar emot, det talas nog mycket om öppenhet, vänskap, kärlek, samarbete. Men alla goda krafter motverkas mycket starkt och aktivt av regeringen just nu. Så jag är inte förvånad över att cynismen ökar. Likgiltigheten är också en stark kraft i dag. Det finns alltför många som inte mera tror att vi kan skapa förbättring. Det finns så många som tappat hoppet (för att de trampats ner år efter år), och det finns massor av människor som väljer att blunda och fokusera på bara sina egna liv, kanske för att de inte tror att de har någon makt att påverka samhället? Kanske för att de verkligen inte bryr sig? Det sistnämnda är isande, skrämmande.

Jag har själv svårt att hålla kvar livskraften och kämparandan. Men har nu inte tappat greppet ännu. Tänkte att jag blir radikaliserad istället. Bättre än deprimerad.

Jag har flera vänner nu som är deprimerade. Det är ”sann” politisk depression, eftersom det är det här landets politik som krossar dem. Regeringen har skapat en situation där människor som flytt från krig och förföljelse hamnade i ett nytt sorts helvete. Det helvetet är Finland. Hur känns det att höra det? Hur känns det att leva i en annan människas helvete? De får inte hjälp här. De får inte ens stanna här och försöka hjälpa sig själva. Alla försök att vara medmänsklig, gästvänlig, integrera, krossas.

Jag har inte varit i den här situationen förut, att jag försöker kommunicera med en som verkligen tappat allt hopp. En som säger att den hatar sig själv och att den inte har någon framtid mer. En som säger att alla krafter är helt slut. Dessutom får personen inte ordentlig läkarvård. Jag är rädd för vad som kan hända om det håller på ännu längre. Och det håller ju på tills det andra negativa beslutet kommer, och vad händer sen? Blir det ännu värre? Min vän har dessutom börjat bete sig konstigt och okaraktäristiskt. Svarar inte på meddelanden på flera dagar. Blockar kommunikationen, och kommer sedan tillbaka. Det är oerhört påfrestande. Jag kan inte sluta svara heller, för vad händer då? Jag är kanske den enda personen kvar som har ens en liten möjlighet att rädda livet på personen?

Jag försöker rikta min ilska och besvikelse till aktivism, för det tjänar inte mycket till att vara arg på en person som mår så där dåligt.

Igår när jag såg en text av Sannfinländaren Sampo Terho där han skrev att asylpolitiken i Finland nu är lyckad så fick jag lust att slå honom på käften. Jag är starkt emot våld i alla former, och fredlig protest är mycket mer konstruktiv i längden. Men jag har väldigt svårt just nu att låta bli att hata dessa människor som håller på att förstöra tusentals liv, förstöra mina vänners liv. Det är den här ilskan som är väldigt svår att leva med. Fast bättre med ilska än depression. För ilskan kan jag fortfarande rikta till handling.

Men här är nu en chans för någon av dessa monster i regeringen att bli en hjälte. Vänd på detta nu och rädda liv. Helt konkret skulle det rädda liv att stoppa den här utvecklingen, att låta folk stanna t.ex. med tillfälliga uppehållstillstånd. Låta oss som redan hjälper till fortsätta med det, istället för att se vännerna tyna bort.

Men om det fortsätter så här så kommer jag ju bli tvungen att påminna makthavarna om att de är onda människor, så länge jag själv orkar skriva. Då kommer jag att bli tvungen att hoppas att de någon gång inser hur många människor de skadat, och att de sedan får leva med det resten av livet. Jag får hoppas de får leva i egna personliga helveten. Jag får börja måla stora tavlor med bilder på dessa monster där det framgår tydligt hur mycket ondska de spridit i världen. Kanske konsten kan nå fram till deras kalla hjärtan på något sätt?

Eller så får jag göra som Arya i Game of Thrones och börja läsa upp en lista på de som skadat mina vänner. Och sedan väntar jag på att de ska få vad de förtjänar (som sagt önskar jag inte våld, men skulle vara skönt om de hade dåligt samvete ens). Juha Sipilä, Paula Risikko, Päivi Nerg, Jaana Vuorio, Jussi Halla-aho, Sampo Terho, Juho Eerola… vem mer?

Ja ni hör… jag är inte någon ädel människa som älskar och tolererar alla. Just nu är jag rätt fylld av hat faktiskt. Not nice.

One thought on “Radikaliserad tant

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s