Brev 2 till Päivi Nerg

Jag hörde igår att Päivi Nerg får massor av brev av folk som vill att vi ska göra oss av  med alla flyktingar. Tyvärr verkar Migrationsverket ha lyssnat på rasistiska nationalister mer än på vår grundlag. Jag uppmanar alla att skriva till politiker och tjänstemän. Vi som tror på medmänsklighet måste höras ännu mer. Vi är ju fler hoppas jag?? Man får gärna ta bitar ur mina texter om det gör saken lättare!

Här är mitt andra brev till Päivi:

Kära Päivi Nerg

Det här är nu mitt andra brev till dig. Jag läste en artikel och rapport om hur diskussionen på kvinnodagen (8.3.2017) i Karelia i Raseborg hade gått. Att du hade berättat att ni fick massor av e-post från människor som skrev att flyktingarna måste bort. Det stod att du hade tårar i ögonen. Det här ger mig lite hopp. Men det är också väldigt oroande att dessa mycket högljudda, anti-demokratiska nationalister har så mycket makt att påverka.

Jag har under året som gått lärt känna några nya underbara människor. De har flytt från krig, otrygghet och förföljelse. De hade som många andra irakier 2015 fått höra att 80 % av irakier får asyl i Finland. Både irakier och afghaner har flytt från två av världens farligaste länder! De längtar efter trygghet, frihet och en möjlighet att skapa om sina egna liv.

Jag har försökt hjälpa dem att hitta arbete, och de har jobbat frivilligt på många sätt åt olika uppdragsgivare. Men det har sedan visat sig att det är i princip omöjligt för dem att hitta sådant arbete som TE-centralen och Migrationsverket godkänner för att de ska få uppehållstillstånd. Nu har de förlorat hoppet. De är deprimerade. Jag är mycket rädd att min bästa vän ska gå under helt, och dessa självmordsfall från de senaste veckorna är väldigt oroande. Han vill inte ha någon hjälp av mig, han vill klara sig själv. Men han får inte. Finska staten låter honom inte ens försöka. Det är förnedrande för honom. Han säger om och om igen ”I feel so humiliated”. Du vet säkert vad som kan hända med unga män som känner sig förnedrade.

Det skär i mig. Det är ett trauma för mig. Jag vill inte leva i ett land som behandlar människor så här, att de aktivt motverkar deras möjligheter att leva. Det är sjukt. Och det skrämmer mig att du lyssnar på människor med rasistiska fördomar. Dessa människor baserar inte sina åsikter på fakta! Staten får inte diskriminera någon folkgrupp, det går mot grundlagen. Asylbesluten ska vara baserade på fakta och inte irrationella rädslor. Och om det är någon som kommit utan asylskäl, och stannat här i 1,5 år för att försöka klara sig ändå, så tycker jag att det är omoraliskt att inte låta dem göra det.

Rasisterna påstår att alla som kommit är här för att leva på vårt välfärdssystem, alltså för att utnyttja dem som betalar skatter. Det är mycket möjligt att en del gjorde det, men verkligen inte alla. Dessutom har jag svårt att begripa varför någon skulle riskera sitt liv, om den verkligen inte har skäl att fly. Det var inte en enkel sak att ta sig hit. Många gav upp kampen redan förra året och har rest tillbaka. De som är kvar här nu är de som är rädda för att dö, som inte har något att åka tillbaka till, de som har nya vänner här som de inte vill förlora, de som vill arbeta och hjälpa oss att upprätthålla ett gott demokratiskt samhälle där vi hjälper varandra.

Men Migrationsverket krossar dem. Tar bort deras hopp om en framtid.

Och ni tar också bort mitt hopp om en bra framtid. Jag är rädd. Verkligen rädd. Att vi ska förlora vår moral och våra värderingar. Om vi lyssnar på människor som skrattar åt unga män som hellre begår självmord än reser tillbaka till ett söndrigt land. Vi kan inte lyssna på människor som hejar på när andra drunknar i Medelhavet. Är det dessa värderingar vi ska ha i framtiden? Då går jag under. Då krossas mitt hjärta.

Hjärtat är förresten redan sönder. Jag vet inte hur jag ska komma över det här traumat. Att mitt eget land begår dessa övergrepp mot människor som kommit hit med hopp om en bättre framtid.

Det finns fortfarande en laglig möjlighet att ge tillfälliga uppehållstillstånd, ifall en person inte går med på att resa tillbaka. Deportering är en djupt omänsklig handling, och människorättsorganisationer är med rätta mycket kritiska.

Snälla Päivi, var en hjälte och ge oss en chans. Jag säger OSS, för det här gäller inte bara de asylsökande, utan också de tusentals finländare som bryr sig om dem. Om mina vänner får tillfälliga uppehållstillstånd, så kanske de kommer ur sin depression. De får komma ur denna fruktansvärda stress en stund. De får samla sina krafter och börja ge tillbaka till oss. De vill oss väl. De vill oss inget illa.

Sluta lyssna på rasister och inse vilka enorma krafter det finns hos oss som tror på samarbete, god kommunikation, de sanna västerländska värderingarna frihet och jämlikhet – och då menar jag både finländare och de som flytt hit. Vi vill alla bara leva goda liv, arbeta och göra väl ifrån oss.

Krossa inte drömmen.

Hoppfulla och vänliga hälsningar

Jenny Wiik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s