Strävar mot ljuset

Det har kliat i fingrarna att få skriva ett blogginlägg, men har inte hunnit. Så mycket jobb, sjuka barn och julfester och förberedelser så (så att jag glömde alla mina Wordfeud-matcher)… Men nu börjar julhelgen närma sig. Ungarna är redan lediga, och jag är hemma med dem måndag-tisdag och sen när det är riktig julhelg kommer till och med jag troligen att ta ledigt. Alltså försöka låta bli att tänka på jobb.

Jag ser i varje fall hoppfullt på nästa år. Är med i så många ansökningar och projekt nu att det skulle vara närmast fenomenalt dålig mojo ifall inget av dem får finansiering. Det har förstås krävt väldigt mycket jobb av mig nu på hösten att hitta och hålla alla dessa bollar i luften. Det har känts som att vara inne i en djup grop och försöka kravla sig upp. Tycker att jag ser ljus någonstans där uppe, och hänger och dinglar i någon hal trädrot. Så helt i botten kanske jag inte är. Men det är en bit kvar innan man får ligga och vila i gräset om man säger så. Haha jösses vilka liknelser. Nåja.

Trots sjuka barn förra veckan fick jag inskickat mina slutuppgifter till Service Design-kursen där jag använde mitt eget företag som exempel. Det var en väldigt nyttig övning. Men kunde inte lägga så mycket tid som jag önskade på det, så slutuppgiften är inte alls så bra som jag skulle vilja. Fast känner ändå att jag lärt mig mycket.

Sedan skickade jag in arbetsprover till ett frilansjobb som läromedelsredaktör. Det verkade mycket spännande, och blev riktigt inspirerad av uppgifterna jag skulle göra. Får knappast besked innan årskiftet, så får leva med att inte veta hur det gick över julhelgen. Men hoppas hoppas… Skulle vara ett så perfekt jobb för mig!

Att släppa taget om jobbet kommer att vara svårt märkte jag nu på veckoslutet. Varit på väldigt dåligt humör emellanåt. Hittat några stunder där jag lyckats slappna av. Men det kräver ansträngning. Att riktigt tvinga sig att bara ligga i sängen och till exempel läsa böcker med ettåringen (herregud vad hon älskar böcker just nu!), utan att genast tänka på alla hundra saker man borde fixa på datorn (tänker just nu denna sekund på att jag borde kolla upp en grej i ett projekt, suck).

Igår var det ljust ute, och gick i solen.

God jul! I väntan på ännu ljusare tider.

grasssun

Solen igår. Lustigt nog illustrerar ju den här bilden min grop- och gräsliknelse rätt bra…

Älska sitt jobb

Tänkte nyss ”I love my job” som man gör ibland. Känslan kom när jag printade ut en längre text som jag ska illustrera. Blev riktigt sugen på att sätta tänderna i den och börja fundera på var de fem illustrationerna som ska komma i inlagan skulle kunna vara och vad de ska föreställa. Bilder vimlar redan i huvudet, för jag har läst boken förut, men nu är det en lättläst bearbetning som jag ska illustrera. Blir spännande att se hur samma berättelse berättas på ett nytt sätt. Och det finns nu en första omslagsbild som kommer att finnas i en katalog:

maresiomslag_dec15_framsida

Det kan alltså komma ändringar ännu (troligen, för kommer säkert att hitta en massa detaljer som jag vill förbättra), för själva boken trycks först om över ett halvt år.

Har alltså fått två deadlines gjorda tidigare i veckan, och är nu fri att lägga lite tid på talterapiappen. Just nu jobbar vi på minispel med kort som föreställer olika djur och objekt. Förresten så har appen en Facebook-sida: Sanalanka. Det finns inte så hemskt mycket där ännu, men nästa måndag ska vi vara 33 % färdiga med prototypen*, så då kommer vi att ha lite bilder av hur spelet kommer att se ut – gameview alltså. Och sen lägger vi säkert ut mer bildmaterial också, när helheten börjar ta form.

Och så väntar jag på ett intressant besked igen, men den här gången ser det ganska hoppfullt ut, vilket kanske förklarar mitt goda jobbhumör i dag…

Okej, let’s go! Nu ska jag rita bär, ett fågelbo, en kanin, stjärnor…

*Projektet är med i en kurs för IT-studeranden. Våra programmerare går den, så det kommer en del deadlines på grund av det, vilket nu bara är bra!

Färggrannt

Hade en lite låg dag igår. Saker och ting gick trögt, men stretade på, och egentligen hade humöret ingen större effekt på arbetets resultat. Riktigt innan jag gick ut för att hämta ungarna gjorde jag det här mönstret i Photoshop. Det är vattenfärger och lagereffekter, och har rapporterat (dvs, mönstret kan upprepas utan skarvar, är själv lite chockad över att jag så enkelt klarade av att fixa det, tog bara 15 minuter).

wheniclosemyeyes

Vissa effekter här påminner mig om näthinnor, så kallar detta mönster When I close my eyes. Tänker ladda upp det på Society6 nu. Samtidigt är det en påminnelse för mig om hur Soc6 funkar, för skriver nämligen en Service Design-analys om den webbsidan till min kurs. Tyckte det var ett fiffigt val av övningsuppgift. Hur fungerar det att vara konstnär och använda den tjänsten, hur kunde man göra den bättre? Uppgiftens deadline är nästa vecka. Det kan hända att jag inte jobbar mer på den i dag för har sådan enorm bildinspiration sedan i morse. Rusade in i arbetsrummet och slet fram penslar och bläck för att få börja på en idé jag fick i bussen.

Så låg igår, hög i dag. Så där går det ofta med kreativiteten.

Det underliga är att jag dealade med studieärenden i dag också (utan att bli sur). Hade tydligen glömt att registera mig som frånvarande på ÅA för hösten, så måste betala lite böter och registera mig, för att min e-post (som jag knappt använder) inte skulle sluta fungera. Men samtidigt tänkte jag att NU, nu ska jag på nytt ta tag i att få ut mina saknade studiepoäng i konstvetenskap. Det är en ny ämnesansvarig där nu, och så klart fick jag svar direkt att no problem det här fixar vi. Men måste närvaroanmäla mig för att få ut mina poäng, så nu är jag närvaroanmäld för läsåret. Samtidigt diskuterades ifall jag vill ta ut en licentiatexamen istället för doktors (vilket jag hade övergett pga gubbpropp orsaker… eller total brist på motivation alltså). De textmassor jag har räcker troligen till en lic, förutom att den del dött kött måste skäras av, och hela grejen läsas igenom och putsas lite. Sammanfattning saknas och sådant. Nu känns det pötsligt inte helt orealistiskt att jag kunde få ut min examen trots allt. Jag har absolut inga krav på att min lic.avhandling måste vara högt stående eller perfekt på något vis. Tvärtom. Bara man får igenom NÅGOT. Så tänk om jag lyckas bli både magister och få ut en licentiatexamen nästa år. Haha. Sjukt.

Känns hoppfullt i varje fall. Känns som att jag kan gå vidare.

Fortsätter måla resten av dagen.

En vecka gick igen

Helt sjukt hur tiden går snabbt! Det verkar som att den går snabbare ju mer olika saker man gör. Ifall man hade en månad då man gjorde så lite som möjligt borde alltså tiden gå långsammare. Långsammast går tiden när jag väntar på att en bebis ska födas.

Här håller jag på bara och håller på. Keepin on keepin on… Har gjort mer animation, ordnat en grillfest för startupfolket tillsammans med mitt ljuvliga team, pitchat igen i dag, varit hela dagarna med ungarna eftersom D:s semester tog slut förra helgen. Så allt jobb har skett på kvällen.

Tröttnade på att yoga, vilket jag gjorde varje dag en hel vecka, och har istället denna vecka testat en app som heter 7 minute workout (7 minutes 7 months, när jag googlade såg jag att det finns tusentals likadana, men länkade nu till den jag använder, och den funkar finfint). Traditionella grejer som armhävningar, situps, plankan och sånt i 7 minuter. Förvånansvärt effektivt, har gått att göra samtidigt som jag är med ungar och aktiv ettåring, och har haft träningsvärk. Har i varje fall känt mig mycket bättre på grund av den regelbundna motionen. Har mer energi och känt mig mer hemma i kroppen helt enkelt. Om en dryg vecka när jag flyttar in i mitt arbetsrum (yaaayyy!!) ska jag köpa kort till gymet som finns i samma fabriksbyggnad (Saippua Center) och börja träna där mitt på dagen. Min chef (jag) säger att det är nödvändigt. Vill vara stark! Men framför allt så gör motion att jag känner mig välmående. Som jag skrev: hemma i kroppen.

Nästa vecka går igen i animationens tecken. Sen på veckoslutet blir det en gammal kompis bröllop i Sverige (jag får flyga). Jag har till och med lyckats skaffa en klänning härifrån! Och är till och med nöjd med den! Helt otippat! Tänk om jag nu plötsligt blivit en människa som gillar att ha klänning? En gymfåne med swingklänningar… Vi får se. Men det kommer att bli jävligt fantastiskt att träffa gamla vänner.

En gif till er:

beelze_BR_stove2

Pixelgalen

Har ju ritat pixelgubbar hela juni och det börjar märkas i mitt undermedvetna. Om jag sover lite halvdåligt så får jag märkliga drömmar där allt är pixlat. Till exempel i morse när baby A vaknade klockan 4 och började rotera i sängen. Kvällen innan hade jag precis filat på vår huvudfigur Beelze (som i Belzebub), som alltså är en söt liten demon. Och ni kan ju tänka er vilka underliga drömmar det blir av pixlad babydemon klockan 4 på morgonen.

zombiegirlscreen

Pixelzömbigrrl! Mwuaah!*

Nu har jag bokat taxi till imorgon till hamnen. Dags att packa! Archipelacon-nerver! Iiih!

*benbrottet har bytt plats till andra benet nu, bilderna lever…

”Semester” och en återfunnen barndom

Jag var hos mina föräldrar tillsammans med alla ungar från torsdag till igår. Hann inte läsa, skriva eller ens tänka på jobb där, så vi kan ju kalla det en semester. På sätt och vis skönt att inte tänka på jobbsaker i några dagar. Tragiskt att jag aldrig hinner läsa. Det var ju ett konstant ståhej med bebis och reda upp konflikter mellan de äldre barnen. MEN hade ögonblick av avslappning då lilla A var ute med sin mommo osv. Hann till exempel se på Interstellar på lördagen. Sen på söndagen bestämde jag mig för att gå och se Mad Max på bio i Åbo. Och det var verkligen som en semester. Har inte känt mig så ordentligt underhållen och avslappnad på länge. Rekommenderar filmen varmt till alla som gillar action och postapokalyptiskt galen fantasy.

En till sak hann jag fixa i Hyvinge. Mina föräldrar har äntligen hunnit scanna in en hel del gamla diabilder från 70- och 80-talen, och där finns foton som jag inte sett på 30 år, eller inte alls sett. Jag lyckdes få dem sparade på min laptop, och nu har jag dem hemma hos mig. Väldigt roligt att se på bilder av sig själv som man inte minns. Min främsta känsla: jag ser ut som alla mina barn. Olika miner, gester, liknar dem alla tre på olika sätt. Så underligt är det. Och att se sina föräldrar yngre än vad jag är nu, eller hur de såg ut i samma ålder som jag är nu. Också mycket mystiskt. Kroppar i tiden… Har inte gjort något alls med bilderna, de kommer rakt ur scannern.

Här kommer några:

IMG_0003

Min mamma! Hon måste vara lite på 20 här. 9-10 år innan jag föddes. Kunde ju vara taget igår av någon trendkänslig tjej med ett instagramfilter på…

IMG_0150

Min mami och jag. Alla mina barn i mitt ansikte.

IMG_0122

Jag måste vara i ettårsåldern här. Finsk strand… möjligen Sääksjärvi. Det ser ut så där.

IMG_0139

Kanske är jag två år här. Har tyvärr inga datum på bilderna… Det är troligen från insidan av vår Lada-bil.

IMG_0015

Treårsdagen (det finns bra ledtrådar i bilden, haha). Jag har minnesbilder från detta. Tror jag. Det kan ju också vara att jag minns bilden. Det är den där rödblå leksaksvagnen jag minns från denna dag. Min bästa kompis var nog enda gästen.

IMG_0029

Kanske fyra-fem år här. Ute på utflykt med min pappas arbetskamrater, men vet inte var. På andra bilder syns klippor och hav. Jag minns vädret. Regn.

IMG_0015 kopia

Undrar om jag kunde läsa på denna bild… är fem-sex år. Jag vet inte när jag lärde mig läsa.

IMG_0066

Det där halvåret i balettskola minns jag bra. Bitar här och där. Omklädningsrummet. Pianot. Vår julshow med tipp-tapp-tomtarna. Dansdräkten som kändes lite obekväm. Jag har tydligen sovit med flätor.

IMG_0031

Cyklar med stor koncentration. Första cykeln.

IMG_0008

Gatorna i Kungälv. Här är jag nog sju. Sommaren före skolan. I bakgrunden min mamma som är lika gammal här som jag är nu. Hon hade sytt klänningen jag har på mig. Och skorna kommer jag plötsligt ihåg nu också. Många minnen kretsar kring kläder och tyger, känslan av dem på kroppen och under fingrarna. Brun hud.

IMG_0084

Jag var mycket ute på båtar som barn. Så fick man så där solblekt hår. Minns det där blå bandet, och minns plastfjädern.

Sen fanns det lite bilder på mig i nioårsåldern också. Men dem tar vi en annan gång.

Soliga 37

Hurra för mig! Har hört att 37 är en bra ålder! Det roliga med facebook och nätet är att man märker att det är många andra som har födelsedag i dag också. Vi får alla en solig dag ser det ut som. Blommor och konfetti!

Apropå solen har jag haft huvudvärk hela veckan möjligen pga ljuset och dammet. Men har också varit extremt stressad på tisdag-onsdag. Bestämde mig i sista minuten för att ändå söka ett supercoolt illustrationsjobb här i Åbo. Tänkte först att jag inte kan söka, för ska ju vara vårdledig (och jobbet är heltid 2 månader). Men om jag skulle ha den enorma turen att få det jobbet skulle det garanterat vara en strålande chans och möjlighet till att få mer jobb till hösten. Svårt att låta den chansen rinna mellan fingrarna. Måste ändå försöka. Men behövde fixa lite nytt till portfolion, för man behövde kunna vektorillustration, och det har jag inte gjort på ett tag, och därför fanns inga bra arbetsprover.

Så på onsdag fräschade jag upp mina Illustrator-kunskaper och gjorde ett par snabba bilder.

Här är en:

sunhills

Solen letade sig in i den här improviserade bilden också… Jag har ju varit rätt fast i Photoshop de senaste åren, men märkte nu att det är ganska skoj med vektortekniker också. På något sätt mer som handarbete när man klickar fram formerna.

Så. Nu är jag väldigt spänd och nervös över om jag har en chans att få jobbet eftersom det säkert var många som sökte. Men vi ska se. Är mindre stressad i dag i varje fall, för märkte att jag fortfarande kan Illustrator, och att jag till och med var helt bra på det! Och ansökan är ur mina händer, så det är bara att slappna av och hoppas att man går vidare.

Nu ska jag skriva ett första utkast på en recension, för jag såg ju Jorma Uotinen sjunga chansons igår. Heh. Huhhuh.

Sen blire tååårta!!

Archipelacon i juni

… kommer att vara så fantastiskt bra! Nu finns en text om deras ”Academic track” på webben, dvs. massor av forskare kommer också dit och håller presentationer om sin fantastikforskning.

Den sista vetenskapliga konferensen jag var på innan jag slutade var i Helsingfors 2013, och det var konstvetare och litteraturvetare som samsades kring temat ”Making worlds”. Ni förstår att det dök upp mycket fantastikforskare då. Jag gick inte på ett enda konstvetenskapligt föredrag, bara på fantastikforskarnas. Haha. Hängde till och med med dem runt omkring konferensprogrammet. Det räddade hela konferensen för mig. Jag känner mig inte särskilt hemma bland konstvetare, även om de flesta nog är helt trevliga typer. Men det är fantastiknörderiet som är mitt hem. Så kändes det där på den konferensen, och så känns det nu när jag ska på Archipelacon i juni (jag hoppas verkligen inte jag drabbas av någon pest eller influensa just då, skulle ju vara typiskt).

Bakom länken ovan finns förresten också en av mina illustrationer.

josephine_version2

Gjorde den på hösten, till Karin Tidbecks novell Beatrice. Det finns så mycket fantastiskt i hennes novellsamling Jagannath så det är svårt att välja vad man ska teckna, men hoppas på att hinna göra fler ännu. Man fylls av de märkligaste bilder av hennes texter.

Och på Archipelacon håller jag ett föredrag om illustration. Dessutom ska jag skicka in åtminstone ett konstverk till deras öppna (men jurybedömda) konstutställning. Temat är PIRAT-SF. Love it!! Jag har redan skissat på en idé i morse… Visar säkert mer processbilder här så småningom. I morse ritade jag också en illo till Johanna Sinisalos Finlandiaprisbelönade bok om en man och ett troll.

Pust. Men kan ju inte ösa allt ur mig här nu på en gång, så det kommer mer blogginlägg så småningom.

Skapa med ditt hjärtas blod

På tisdag gjorde jag några nya bilder till Society6, bland annat en bild som jag tyckte fick en ny betydelse med lite röd färg. Det är en av teckningarna som finns i Bildbindaren, och har länge tänkt att jag ska leka vidare med en del av dem och lägga ut som tryckprodukter.

redpaint

Men igår hände attacken mot yttrandefriheten i Paris. Situationen pågår fortfarande.

Nu fungerar nätet på ett fint sätt: serietecknare och konstnärer lägger upp egna teckningar, tusentals lägger upp texten Je suis Charlie.

Plötsligt fick min bild en annan dimension. Hade först själv tänkt att den symboliserar detta med att skapande är som att måla med sitt eget blod. Men när blodet rinner på riktigt på grund av att satirtecknare trampat på extremisttår… Jag tycker inte själv att det är en bra sak att rita rasistiska karikatyrer*, men den som tecknar har rätt att göra det, fast sen har andra rätten att kritisera det, och i vissa fall är yttranden förstås olagliga (hets mot folkgrupp t.ex.), vilket är upp till domstolar att avgöra.

Men det finns inga ursäkter för att mörda på grund av bilder. Inga alls. Att överhuvudtaget behöva skriva ut det är helt absurt.

Nu betyder min bild att skapande är viktigt, lika viktigt som blodet i våra kroppar. Och även om jag inte själv gör särskilt provocerande konstverk, så tänker man ibland att det inte är så viktigt det här med att skapa. Men det är det. Livsviktigt.

*Nu har inte jag sett allt som ritats på Charlie Hebdo, men det är ju ett faktum att en del satir är rasistisk

Alla slags väder – alla slags teckningar

Körde nyss hem mig själv och ungarna från Hyvinge och familjenyåret (mina föräldrar + min bror och hans stora familj). Det var mycket väder där och på hemresan: regn, storm, vräkande snö, yrsnö, slask och sedan vid Salo, helt plötsligt, en varmgul sol. Vindrutetorkarna sattes på prov.

De senaste dagarna har handlat om extremmammig bebis, kusinbarn som leker och leker, sällskapsspel av olika slag, och emellan allt har jag ritat och ritat. Och planerat. Vet vad jag ska söka ett stipendium för nu i januari, och vet vad jag ska rita till en illustrationstävling som har deadline i mars.

Två lediga dagar kvar med ungarna. Sedan sätter vardagsrutinen som dikteras av skolan igång igen. Ska bli skönt. Får aningen mer tid för mig själv (de stunder bebis sover, eller leker lugnt utan att äta blomkrukor eller playstationfjärkontroller eller sladdhelvetet bredvid tv:en) när det är vardag.

Ska börja fundera på vad jag vill ha med till utställningen i mars. Och ska göra färdigt 2-3 illustrationer till boken jag skriver på, och ta med dem i utställningen. Det är frågan om små svartvita vinjetter, som knappast tar lång tid att göra men där det svåra är att hitta precis rätt sak som ska symbolisera vissa figurer i boken. Har redan skissat en del på dessa. Och är rätt säker på vad de ska föreställa. Apropå boken, även om jag än så länge bara har ett råmanus har jag redan skissat på omslaget. När jag gjorde Bildbindarens omslag var det en mycket lång process som jag också påbörjade långt innan texten var klar. Och det verkar som om jag gör på samma sätt nu. Det verkar som om jag behöver tänka på omslaget, för då känns det som om det kommer att bli färdigt någon gång. Omslaget blir som en målbild, något man kan ha i huvudet när man tänker på texten, och liksom känna att det kan bli något sammanhållet och vackert av detta någon gång. I varje fall finns bilden av boken i huvudet på mig. Men det krävs också ett konstant grubblande och skissande. Gör små ”thumbnails” då och då för att testa idéer.

Har haft ett hemligt projekt på gång också, och vi ska se när det blir aktuellt att avslöja bilder till det…

I Hyvinge hittade jag gamla konstverk av mitt yngre jag:

IMG_1588

1992

1998-99

IMG_1574 IMG_1586 IMG_1587

Och bland annat detta nedan ritade jag nu… ska nog photoshopfärgläggas med smarriga färger!

IMG_1579 IMG_1594