Stora cirklar

Varit riktigt ordentligt förkyld i tre dagar nu. På söndag kunde jag inte göra annat än ligga ner, för om jag försökte röra mig började jag må illa och fick frossa. Igår morse var det fortfarande rätt ynkligt, och bestämde mig för att vara sjukledig ännu en dag till, och mot kvällen piggnade jag till. Där ser man – vila funkar! Haha… Hostar fortfarande ut allt möjligt obehagligt ur lungorna, men är inte trött mer i varje fall.

Enligt min nya tarmdoktor som jag var hos förra veckan, är jag ”hyväkuntoinen nainen”. Det var ju trevligt att höra, men blev lite fundersam över varför han behövde nämna mitt kön i utlåtandet? Förstår alla de som försöker definiera mig som ”kvinna” att jag inte riktigt känner mig bekväm med det? Det obekväma syns tydligen inte på mig.

Nåväl: lungor, hjärta, tarmar och allt är bra. Mina inflammationsvärden har varit höjda i några år, men nu är de normala! Är väldigt nöjd över detta. Jag har gjort några livsstilsförändringar under året, ganska små, men det verkar fungera bra (om någon undrar, så har jag dragit ner på sockerintag ganska mycket, och undviker rött kött, men inte till 100 %; kan vara det, eller så inte). Sen har jag satsat ganska mycket på avslappning och stresshantering. Jag har levt igenom rätt stressiga perioder de senaste två-tre åren (till exempel ekonomin, men också annat), men försöker att inte dras med i oro eller ångest kring olika saker. Försöker sätta gränser och lyssna på kroppen och känslorna. Försöker ta det jag vill ha (det är verkligen inte lätt för mig).

Men nu till rubriken på inlägget… Satt och skrev i min dagbok nyss, och kom fram till en sak som jag ska göra med mitt romanmanus som legat och vilat länge. Det är en sak som mognat fram under sommaren i mig själv, och som jag nu insåg att kan vara rätt vinkling på karaktärernas förhållanden till varandra i berättelsen.

Sen skrattade jag lite åt mig själv. Den där berättelsen började jag skriva på unde våren 2012. Sen har jag skrivit på den i perioder. Mest 2013 och 2014, då jag faktiskt hade projektstipendier för att skriva. Nu har skrivandet varit på lång paus, för jag har för mycket jobb med att hålla igång mitt företag. Men tydligen så kan jag inte låta manuset ligga för all tid. Tydligen vill jag ännu bearbeta det. Tanken att ta upp texten igen har börjat ploppa upp nu och då, lämnar mig inte i fred. Men jag hinner ju verkligen inte nu på hösten. Hinner knappt göra det jag får betalt för, och dessutom ska jag skriva färdigt min Master’s Thesis. Men efter att den där avhandlingen är klar så… Då.

Och jag ser inget problem med detta. Så här funkar mitt skapande, har jag insett nu. Jag har teman och projekt som jag lever med länge. Som jag plockar upp igen. Vissa lämnar jag förstås, men vissa lämnar jag inte.

Det känns som om skapandet är stora cirklar. Är idéerna och verken, eller projekten, som jag vill göra tillräckligt starka, så kommer jag tillbaka. Kanske inte en så dålig grej att det funkar så. Fast det känns ineffektivt, och som om man inte jobbar tillräckligt hårt. Som att man försummat sina projekt, och tappat bort dem.

Jag ska försöka lita mer på mig själv, och på att mina processer kanske ändå fungerar.

Snart helg

Puh vilken vecka. Igår jobbade jag från c. 8.30 till 21. Kan inte hjälpas när jag hade jobb att göra på morgonen, och sedan seriekursen på kvällen. Hade bara paus mellan 16.30 och 18 men då kördes ungar och åts snabb middag.

Men det roliga var ju att talterapiappen fick pris på ICT ShowRoom. Alla var väldigt glada och entusiastiska att fortsätta jobba. Mitt deltidsjobb har också gått bra. Igår fick jag faktiskt mer jobberbjudanden, men nu fick jag lov att tacka nej till ett projekt, för det finns helt enkelt inte tid och resurser för det. Lyxproblem.

Jag har också väntat med stigande irritation på om Center för konstfrämjande inte ska meddela om sina stipendier snart. I månadsskiftet februari-mars har det sagts, men det tycker jag redan har gått faktiskt. Inte för att oddsen att min ansökan ska beviljas är särskilt höga, men vill veta så att jag kan planera vidare. Det värsta med dessa ansökningar är osäkerheten. Har jobbat på projektet lite ändå, för har haft inspiration, men skulle det dessutom få finansiering så vore ju det toppen.

Och det är inte det enda stipendiet jag väntar på besked om.

Nåja, trevligt veckoslut. Jag ska vila så mycket som möjligt, för känner små små flunssasymptom i halsen.

Branding och en skitsnygg gradu

Har haft två studiedagar på Novia igen. Går nu en kurs i marknadsföring, och vi har pratat om branding mest. Och det har varit mycket roligt. Förvånande roligt.

Vilket får mig att tänka tillbaka på ett lämplighetstest jag gjorde när jag studerade. Då tyckte handledaren som testade mig att jag borde söka jobb i reklambranschen. Vilket jag nog tänkte på, men sen tänkte jag också att jag vet INGENTING om att sälja (och reklambranschen är typ ondskans näste). Och jag ogillade starkt tanken på att försöka få folk att köpa mer än de verkligen behöver (ogillar fortfarande). Så det förslaget fnös jag åt. Men nu i och med mitt eget företagande… och egentligen varje gång jag har att göra med branding och marknadsföring, så inser jag att jag faktiskt tycker det är intressant. Och nu på den här kursen, för första gången, så känner jag att jag fattar vad det handlar om. Och jag fattar också att ingen egentligen vet säkert vad som funkar bäst. Vilket är en väldigt intressant utmaning.

Blev i varje fall väldigt inspirerad att tänka på mitt eget företag. Som en del av den här kursen ska man göra ett projektarbete, så jag kommer att passa på att utveckla mitt eget brand, förstås. Därför går jag ju dessa studier.

Igår hade jag också mitt första graduseminarium, och fick feedback. Massor av jättebra feedback. Och det har också varit så underbart hur de andra kursdeltagarna engagerar sig för mitt projekt. Har fått massor av fina tips och idéer. Mycket värdefullt. Och bekräftande på olika sätt.

Men det roligaste av allt. Nu ska jag skriva en avhandling om det jag älskar att göra allra mest, och jag får göra det nästan i vilken form jag vill (så klart inom vissa ramar, men det hör faktiskt till nu att vara innovativ). Mina kurskamrater tyckte till och med att nu är det ju läge för mig att göra den snyggaste gradun man kan. Ja men visst: en skitsnygg gradu! Äntligen är jag på rätt ställe…

Fix fix

Hinner med en liten text här, innan jag åker vidare.

Det här med företagande är intressant, allt hänger på en själv. Man skapar sina egna upp- och nedgångar, ungefär. Lite mindre beror på vad andra råkar erbjuda mig, och lite mer beror på vad jag själv tar för mig. Men så klart är man ännu beroende av att få ”kunder”, dvs. det som förut var arbetsgivare är nu mina kunder. Hah.

Ja, och det är en del blanketter och möten och webbfix som jag gör hela tiden. En liten sak som måste ordnas innan en annan, så att man sen kan börja köra på ordentligt. Till exempel kan jag inte lägga ut mina tryck i Holvi innan jag matat in all min företagsinfo där, och då måste jag förstås vänta på svar från andra osv.

Men det rullar på, det rör sig. Jag känner mig väldigt hoppfull, trots att hela november kändes som ett mörkt hål som jag aldrig kom upp ur. Motgångar, motgångar. Tvivel. Panik. Trots att jag fått mer ”nej” än någonsin så ser jag bara massor av nya möjligheter dyka upp, en efter en. Så många att jag inte hinner med ens. Så ifall jag får tio nej och sedan ett ja, så är det ändå framsteg.

Svälj

Sväljer och sväljer. Fick nyss en visdomstand utdragen. Har två kvar ännu, men de är så djupt inne så de kanske aldrig behöver dras bort. Bedövningen och blodsmaken gör att man sväljer och sväljer.

Annars också lite gulp gulp, fick fortsättning på damtidningsjobbet i fredags, och drog en lättnadens suck. Lite mindre panik igen. Så nu känns det som att det går att fokusera på att faktiskt göra sina uppdrag igen. Förutom hålet i munnen i dag, som distraherar mig lite. Fick min tand med mig i en liten påse, men vad ska jag göra med den nu? Den är ganska fin, men har också tandsten och blod på sig, så man borde ju putsa den om man ska ha den till nåt. Hm.

Ja förra veckan var hektisk, tung och rolig.

Pratade med 120 barn om spel, cirka 8 lärare och 10 föräldrar. Uppskattningsvis. Det bestående intrycket: dessa föreläsningar behövs oerhört mycket.

Vad ska man säga om Slush? En klar trend verkar vara startups med världsförbättrarmål. Hörde folk tala om rent vatten i Afrika och företagsstöd åt kvinnor i fattiga länder. Sen fanns det ju massor av app- och webbföretag av olika slag. Hittade sist och slutligen inte så mycket spelföretag. Men var och visade min portfolio till ett Åbo-företag, som jag dagen innan råkade få veta att hade fått en investering och ett nytt samarbete, och ett spelprojekt med innehåll som verkligen passade min bakgrund (mer specifikt modeillustration). Jag flög på företagets CEO som en missil, och visst, han och den andra som var på plats gillade det jag gjort. Problemet var att de redan hade tillräckligt med konstnärer för tillfället. Men ifall det blir tal om att anställa fler, tror jag att jag ligger bra till. I varje fall sa det att min portfolio var ”väldigt stark”. Hoppas de behöver fler. (Jag höll på att explodera på onsdag kväll när jag hittade dem via Twitter, eftersom deras samarbetspartner med spelidén hade följt mig. Ett företag i Åbo som troligen kommer att ha råd att anställa folk, och som gör spel med såna bilder jag är expert på? Gaah!).

Det känns lite som att kasta pil på en måltavla. Jag stod långt borta för ett år sedan, och kastade pilar på väggen runt omkring. Men för varje kast närmar jag mig mitten. När ska man lyckas träffa? Känns egentligen bara som en tidsfråga. Eller just nu är också några pilar i luften, men jag kan inte se ifall de kommer att hamna rätt ännu.

OK. Nu har bedövningen nästan släppt. Kan känna mina läppar igen, och tungan, blodsmaken. Att svälja känns inte svårt mer. Dags att skaffa lunch och sedan kasta sig över ett bokomslag.

Ja, höll på att glömma: har ju nu äntligen betalat avgiften för att registrera min firma, och fyllt i blanketterna. Sen är det bara att posta, och vänta på svar, och så får jag mitt företagsnummer. Stort. Gulp.

Nu skulle det ha passat bra med medborgarlön

Ja som rubriken säger. Nu hade det suttit fint med medborgarlön i mitt frilansarliv.

Man söker och väntar på svar och jobbar på, men ibland går det inte ihop, ibland förlorar man någon pusselbit och det blir glapp. Hade räknat med att ha ett uppdrag ännu hela hösten, men det verkar ha fallit bort, och inget annat har kommit till för att lappa hålet. Jag har ju nog försökt lappa det. Det tar väldigt mycket tid att söka nya kunder och jobb. Så jag betar av min lista på potentiella uppdragsgivare en efter en (för anonyma massmail hit och dit lönar sig inte, alla förfrågningar måste vara riktade och gjorda med eftertanke). Men nu har det varit en enda lång svacka med ”nej tack” ett tag.

Det underliga med mina tidigare uppdrag är att de nästan alltid kommer ”out of the blue”, alltså jag får väldigt sällan ett jobb genom att jag själv direkt tar kontakt med någon, utan de kommer till mig (via rekommendationer, slump, att någon har sett min portfolio någontans, eller typ ett år efter att jag frågat). Det har till och med kommit lite sådant den senaste månaden, men inte tillräckligt. Hoppas på att reda ut hur det här egentligen fungerar med hjälp av tjänstedesignstudierna, som jag inte hunnit med på ett par veckor.

Samtidigt har jag ju uppdrag (helt fantastiskt roliga sådana! Men utmanande…) som jag borde utföra med fokus, men det är ”lite” ansträngande när man har panik.

Nä men nu vill jag inte vara gnällig. En svacka är en utmaning att övervinna. Inte tänker jag ge upp så här lätt. Jag har fler kort i skjortärmen. Och framför allt ska man inte ge upp när man har panik, då fattar man inga vettiga beslut. I morgon ska jag titta in bland entreprenörerna i Slush och göra lite antropologiska studier (jag kan inte låta bli att se på nya sociala sammanhang ur den synvinkeln, sorry), eller bara försöka prata med folk och inte vara blyg eller för blygsam. Sen har jag min första föräldrakväll om spelkultur. Hoppas de inte äter upp mig levande…

Om kvällarna

Det här frilanslivet har sina för- och nackdelar. Det är intensivt, och den ena stunden är det fantastiskt och nästa stund har man kallsvettig panik. Särskilt på kvällarna har jag ångest, mest över att a) jag får inte in tillräckligt med lön just nu (vilket innebär att jag tär på våra besparingar) b) jag har ingen aning om hur eller av vem jag kommer att få mer jobb eller pengar. Men ångesten beror på att jag är trött och inte jobbar på kvällarna. På dagarna är jag utvilad och jobbar, och då känns läget hoppfullt.

Igår var det riktigt illa. Betalade en räkning och kollade samtidigt saldot på bankkontot. Det var inte alls ännu alarmerande lågt, men det var lägre än tidigare. Kände hur kroppen började pumpa med adrenalin. Om jag inte fixar det här, så vad händer då? Vilket jobb ska jag söka då? De jobb jag vill ha finns knappt i Åbo. Och hur är det möjligt att jag jobbar så otroligt mycket, men ändå inte får in mer pengar? Eller jag vet ju hur det är möjligt, men man är inte så logisk och klar i knoppen klockan 21 en fredag kväll.

Det är precis fel tillfälle att tänka på pengar. Men det är svårt att sluta när man får den där paniken. Nästan omöjligt att stoppa grubbleriet då.

Men det hände ändå en annan spännande grej igår. Erbjöds en biljett till Slush, ni vet den där enorma Startup-mässan. Hade verkligen inte tänkt på att åka dit alls, för dels kostar biljetterna en hel del, och de startupgäng jag är med i just nu är inte alls färdiga för att delta i någon sådan mässa. Nåja. Jag ska ändå hålla en föreläsning i Esbo på torsdag kväll (Pelitaito), den första föräldrakvällen jag ska dra om spelkultur, så varför inte åka till mässcentrum på dagen när jag ändå är där i trakten? Vi ska se hur det går. Har inte fått biljetten ännu, så det kanske rinner ut i sanden. Men jag har hunnit tänka ut vad jag ska göra där. Jag har en plan… och kände mig rätt fiffig när jag kom på vad jag ska göra. Ni får se. Ska inte avslöja det ännu, men kom på ett sätt att nätverka, som passar mig helt perfekt… får se om jag vågar! Hehe.

Ja. Livets kontraster. Ena sekunden har man panik över pengar, och sen dyker det plötsligt upp intressanta möjligheter. Önskar dock att det skulle dyka upp mer betalda illustrationsjobb snart. Eller gärna nu.

Prova nytt

Igår testade jag för första gången att faktiskt marknadsföra ett inlägg på Facebook (det är rea på Society6, och har lagt in en ny bild, klicka här för rabatten). Har undrat ett tag över hur det fungerar, om det har någon effekt och om det lönar sig. Dyrt är det ju inte, men sen är frågan hur effektivt det egentligen är, när jag ändå mest interagerar med vänner och bekanta också via min officiella fb-profil. Men skulle ju gärna få mer följare som jag inte känner (ännu).

Under hösten har jag ju fått tänka mycket på marknadsföring. Ska till och med få gå en kurs i det som en del av Service Design-programmet, men den börjar i januari. Kan ju känna mig lite stolt över att jag i varje fall klarat första kursen, introduktionen. Det vi sysslar med nu är ”metoder och processer” i tjänstedesign. Jag analyserar mitt eget illustratörsjobb, och ska fylla i en så kallad ”blue print” där man kartlägger precis allt, in i minsta detalj, som businessen går ut på.

Har igen de senaste dagarna tänkt mycket på fokus. Får ju väldigt mycket gjort, men det är hela tiden mycket som förblir ogjort, för att jag har för många projekt på gång. Samma gamla visa hela hösten. Det tar tydligen ett tag att lära sig att hantera det. Vissa saker har jag redan strykt, eller skjutit fram till nästa år, så samtidigt känns det nog som jag har kontroll. Men man borde ju hela tiden göra mera. Mera marknadsföring till exempel. Fast för att ha något att marknadsföra, måste man ju också ta sig tiden att skapa det man vill sprida. Såg att både Maria och Malin drömde om assistenter, och skulle jag ha råd, skulle det verkligen finnas behov för en, så att jag kunde fokusera på att rita och skriva.

Drömmer om att få igång den där Patreon-sidan. Det är alltså en crowdfunding-sajt där konstnärer av olika slag kan samla in pengar kontinuerligt, eller för mindre projekt och arbeten som man publicerar regelbundet. Men man borde ha en video på sin sida där man presenterar sig och sin sida. Och har inte hunnit tänka på det. Borde ju filma lite när jag ritar, men när det är själva ritande och jobbet som är det viktigaste att få färdigt så hinner man inte alltid fixa dokumentation. Kanske jag tar mig tiden att göra videon snart. Jag vet ju hur man gör, men det betyder också att jag vet att det tar TID att fixa till en hyfsad video. Argh. Och sen vet man ju inte ifall någon sen vill betala för det man gör (de som lyckas bra på den sajten är sådana som redan har massor av fans som de sedan drar med sig dit).

OK tillbaka till jobbet. Min to do-lista blir inte kortare av att blogga, haha!

Två månader, eller egentligen en, och någon vecka kvar

Snart har jag haft mitt arbetsrum i två månader. Fast egentligen har jag suttit här bara en månad. Kunde ju inte flytta in förrän Startup Journeys Demo Day var fixad. Det känns förresten som evigheter sedan. Hände det ens? Underligt.

Den här senaste månaden känns det som om jag varit inne i en virvelvind av händelser. Flyktingkrisen har jag haft i tankarna hela tiden, även om jag inte själv hinner göra mycket praktiskt i hjälpväg. Följer med informationen som finns, och sprider vidare när andra undrar vad som händer i Åbo. Ger dem som hjälper nätkärlek. Det behövs väl också? Har nog hela tiden en gnagande känsla av att jag borde göra mer, men samtidigt måste jag behärska mig. Jag sköter tre barn, bor inte hemma för tillfället och försöker samtidigt komma igång med eget företagande när barnen är på dagis och i skola (och jag lyckas just nu få in 5-7 timmar arbetstid om dagen, vilket gör att jag är konstant efter i alla mina listor). Jag har varken överlopps tid eller pengar (och är redan månadsgivare för Röda korset). Opinionsbildning är också viktigt. Att inte vara tyst. Att vara närvarande i sitt samhälle, på nätet, i bussen, på gatorna i Pansio. Jag gör tillräckligt. Och jag hoppas att alla de som hjälper just nu också kommer ihåg att ta hand om sig själva.

Under helgen var jag på den andra närträffen på min utbildning, och där emellan på doktorsmiddag! Min goda vän som äntligen blev doktor! Fantastiskt roligt att få prata med sina vänner utanför facebook, haha. Det var också lite trevligt att gå någonstans med D och utan barn. Jag minns inte ens när det senast hänt. Vi är alltid turvis på olika ställen. Det krävs förbättring på den här fronten. Bara nu toaletterna i huset blir klara först så att man kan börja leva som normalt igen. Och kanske skaffa lite barnvakt och hinna gå på bio eller något i den stilen…

Vår exil i tvåan har gått helt bra, men det tär nog på nerverna att leva så klaustrofobiskt. Och man lever ju i ett tillstånd av väntan. Men nu borde det inte vara mycket mer än någon vecka kvar. Vi vet mer i slutet av veckan.

September är alltid väldigt hektisk, två barn som har födelsedagar också. Men i år har det nog varit exceptionellt mycket. Hoppas det blir en långsam och lugn vinter.

Pängar och proschäkt

Upp och ner, hit och dit. Spännande vecka, särskilt med tanke på pengar. Och förutom ekonomiska svängningar, förkylningar, hostnätter… Så mycket att jag inte ens minns allt riktigt.

Mitt stipendium för sagoillustrationer kom, men i samma veva ändrades omständigheter, och måste kolla med Kuvittajat ifall det var ok att köra på ändå. Det var det, men troligen kommer jag att satsa på egenutgivning med det projektet. Fick också resestipendiebesked, och vågade därför boka flyg och biljetter till konferensen Alibis for Interaction i oktober (iiih).

Hann med besök hos företagsrådgivare också, angående startande av firmanamn, så har skrivit en företagsplan (liiketoimintasuunnitelma på finska, skrev den helt på finska för övningens skull). Rådgivaren gillade den! Särskilt mina ekonomiska mål. Tydligen är vi kulturjobbare för anspråkslösa på den punkten. Jag är personligen utled på att inte få betalt det jag är värd, så därav ambitionen.

Sen har jag njutit för fullt av att få äta på studentrestauranger för nedsatt pris igen! En fördel av att vara i ett magisterprogram.

Och kan troligen förlänga mitt arbetsrumskontrakt till februari nu. Nya uppdrag.

Samtidigt snurrar en idé till en designtävling på i bakhuvudet. Tid finns till januari, men med mina uppdragsmängder får man vara tidigt ute.

Och förresten! Samarbetar nu officiellt med en annan spelstudio: Red Nettle Studio. Målet är att skapa mer litterära spel. De har redan små produktioner bakom sig. En av de projekt jag redan jobbat på på egen hand kommer att ges ut av dem. Men som vanligt: inga pengar finns ännu till något, så det är projekt som är alldeles i startgropen.

OK nu tillbaka till jobbfri söndag i vår trånga exiltvåa. Ska gå till huset på kvällen och kolla hur långt de kommit nu med toaletterna. Kanske 2 veckor kvar tills vi kan komma hem igen. Kanske livet kan lugna sig lite då, but I doubt it. Haha.