Animationer, Guldlock och pixeleld

Jag vet att det är ESC just nu. Jag tittade på Sveriges bidrag nyss, men annars har jag faktiskt… krhm… jobbat. LIte skämmigt. Att sitta och jobba mellan 21 och 24 en lördag kväll. Men ungarna sover nu, de orkade inte se på tävlingen ändå. Och nu har jag min chans. Då vinner nog jobb över TV. Så är det.

Har haft en superkreativ dag kan man säga. Fick en ansiktsdetox i julklapp, till ett ställe som heter Mandarine här i Åbo. Använde det nu. Kan rekommenderas. Dit hör också en lätt axelmassage. Jag borde verkligen gå på en ordentligt massage nån gång. Finns ju inget bättre.

Men då jag låg där i mörkret med min ansiktsmask och blöta bomullslappar på ögonen och lyssnade på avslappningsmusik så hände något i min skalle. Jag såg en bild framför mig. Det såg ut som något ur en saga. Mycket tydligt. Sen började bilderna leva och en hel historia kom fram. Det var lite som att klardrömma. Jag var helt vaken, men lät fantastierna komma helt ohämmat. Lite kontroll, mycket undermedvetet. Drömbilder.

Sen när jag kom ut i solen igen måste jag skriva upp berättelsen snabbt. Jag hade av någon anledning packat med mitt snyggaste skissblock, så det kom till nytta. Nu på kvällen har jag lagt upp en storyboard och synopsis i textform. Och startat en mapp. Det ska bli en ny film tänker jag mig (jag har ju faktiskt redan gjort några!). Ska använda den här idén för att öva mer på animation. Bilderna skulle säkert bli mycket fina i en ordlös bilderbok också. Men jag vill göra en film. Fast saken är ju den att jag inte kommer att hinna röra detta förrän på hösten. Men då har jag som tur kvar av ett stipendium för konstnärligt skapande, så jag kommer använda det till detta! Perfekt. Men att orka vänta ända till hösten. Buhuu.

Dessutom får det vänta ända till november, för i september och oktober ritar jag sagoboksillustrationer! Har fått stipendium av Illustratörer i Finland för projeketet! Allt startade från Guldlock:

goldilocks_20

Det blir alltså mer i samma stil! Har en lista på tio sagor, och en annan författare kommer att återberätta dem. Detta är en dröm som blir uppfylld för mig. Ända sedan barndomen har jag älskat sagoboksillustrationer, och att nu ha chansen att göra dem själv! Jag är också så glad över att en jury av illustratörer tycker att detta är en bra idé. Känns väldigt bekräftande. Men jag återkommer till det här projektet senare, en del detaljer är ännu oklara.

Och före detta är det spelet som gäller.

Ikväll har jag också jobbat på spelgrafiken. Gjorde lite ändringar på huvudfiguren i spelet, och dessutom testade jag att rita lågor i pixelform. Så sjukt skoj att göra pixelkonst. Det är som handarbete. Korsstygn! Ifall någon behöver pixla till en bild till en korsstygnsinstruktion så vet jag ju hur man gör nu, haha (och jag är bra på det!).

Pust alltså detta uppdämda behov av att få jobba… Nåh min tid kommer!

”Semester” och en återfunnen barndom

Jag var hos mina föräldrar tillsammans med alla ungar från torsdag till igår. Hann inte läsa, skriva eller ens tänka på jobb där, så vi kan ju kalla det en semester. På sätt och vis skönt att inte tänka på jobbsaker i några dagar. Tragiskt att jag aldrig hinner läsa. Det var ju ett konstant ståhej med bebis och reda upp konflikter mellan de äldre barnen. MEN hade ögonblick av avslappning då lilla A var ute med sin mommo osv. Hann till exempel se på Interstellar på lördagen. Sen på söndagen bestämde jag mig för att gå och se Mad Max på bio i Åbo. Och det var verkligen som en semester. Har inte känt mig så ordentligt underhållen och avslappnad på länge. Rekommenderar filmen varmt till alla som gillar action och postapokalyptiskt galen fantasy.

En till sak hann jag fixa i Hyvinge. Mina föräldrar har äntligen hunnit scanna in en hel del gamla diabilder från 70- och 80-talen, och där finns foton som jag inte sett på 30 år, eller inte alls sett. Jag lyckdes få dem sparade på min laptop, och nu har jag dem hemma hos mig. Väldigt roligt att se på bilder av sig själv som man inte minns. Min främsta känsla: jag ser ut som alla mina barn. Olika miner, gester, liknar dem alla tre på olika sätt. Så underligt är det. Och att se sina föräldrar yngre än vad jag är nu, eller hur de såg ut i samma ålder som jag är nu. Också mycket mystiskt. Kroppar i tiden… Har inte gjort något alls med bilderna, de kommer rakt ur scannern.

Här kommer några:

IMG_0003

Min mamma! Hon måste vara lite på 20 här. 9-10 år innan jag föddes. Kunde ju vara taget igår av någon trendkänslig tjej med ett instagramfilter på…

IMG_0150

Min mami och jag. Alla mina barn i mitt ansikte.

IMG_0122

Jag måste vara i ettårsåldern här. Finsk strand… möjligen Sääksjärvi. Det ser ut så där.

IMG_0139

Kanske är jag två år här. Har tyvärr inga datum på bilderna… Det är troligen från insidan av vår Lada-bil.

IMG_0015

Treårsdagen (det finns bra ledtrådar i bilden, haha). Jag har minnesbilder från detta. Tror jag. Det kan ju också vara att jag minns bilden. Det är den där rödblå leksaksvagnen jag minns från denna dag. Min bästa kompis var nog enda gästen.

IMG_0029

Kanske fyra-fem år här. Ute på utflykt med min pappas arbetskamrater, men vet inte var. På andra bilder syns klippor och hav. Jag minns vädret. Regn.

IMG_0015 kopia

Undrar om jag kunde läsa på denna bild… är fem-sex år. Jag vet inte när jag lärde mig läsa.

IMG_0066

Det där halvåret i balettskola minns jag bra. Bitar här och där. Omklädningsrummet. Pianot. Vår julshow med tipp-tapp-tomtarna. Dansdräkten som kändes lite obekväm. Jag har tydligen sovit med flätor.

IMG_0031

Cyklar med stor koncentration. Första cykeln.

IMG_0008

Gatorna i Kungälv. Här är jag nog sju. Sommaren före skolan. I bakgrunden min mamma som är lika gammal här som jag är nu. Hon hade sytt klänningen jag har på mig. Och skorna kommer jag plötsligt ihåg nu också. Många minnen kretsar kring kläder och tyger, känslan av dem på kroppen och under fingrarna. Brun hud.

IMG_0084

Jag var mycket ute på båtar som barn. Så fick man så där solblekt hår. Minns det där blå bandet, och minns plastfjädern.

Sen fanns det lite bilder på mig i nioårsåldern också. Men dem tar vi en annan gång.

Året 2014

Jag passar på och skriver en årsrapport nu, inspirerad av Maria. Jag stjäl också hennes frågelista!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Fick ett tredje barn. Startade en podcast. Gått en kurs i speldesign. Varit webbansvarig för en ny förening (FIBUL).
Vilka länder besökte du?
Sverige två gånger. Rafflande.
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Arbetstid. Tänkte skriva högre lön, men egentligen har det ju gått bra ekonomiskt, bara att det varit ett sånt lapptäcke av inkomster att det är lite svårt att få översikt. Semester i soligt land vore kul (och bra för hälsan), men kanske det blir till 2016.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
30 maj. Astrid kom äntligen.
Största misstaget?
Kommer inte på något. Ångrar inget detta år, tvärtom har jag fattat alla rätta beslut i år – äntligen.
Bästa köpet?
Köpte en kurs i digitalt måleri på nätet. Har inte hunnit se på allt och göra uppgifterna, men kursen finns kvar att göra när jag hinner.
Vad spenderade du mest pengar på?
Kanske böcker och Adobe Creative Cloud.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Åh, så mycket. Mina barn, varje dag. När D är på gott humör. Att jag fick jobba heltid med illustration och skrivande på våren. Alla samarbeten med spännande, skapande människor. Att teckna mycket och att få bra feedback för bilder. Hinna se på bra TV-serier på hösten med bebis. Solen på hösten och vintern.
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?
Jag har nog läst exceptionellt lite i år, och särskilt inte en hel bok i ett sammanhängande sjok. Men om jag tolkar frågan ordagrannt så finns det ju massor av böcker som kommer att påminna mig om 2014, trots att jag inte läst klart dem. Läste Karin Tidbecks Jagannath – inspirerande! Försökte läsa klart Drakarnas dans av GRRM. Marias Maresi har jag hemma, men har inte hunnit läsa, men kommer förstås att minnas hur fint det gått för boken i höst. Har ju läst hur Mia kämpat med Maraminne (men inte hunnit läsa den ännu) och trilogins tredje del. Började på Knausgårds Min kamp, men läste bara hälften och tröttnade sen. Ingrid Elams bok Jag är väldigt intressant! Jag fick Simona Ahrnstedts bok En enda natt, och vågar inte börja läsa för är rädd att den behöver hetsläsas, och jag kan inte det just nu. Snart så. Lotta Kühlhorns Rapport! En bok om att göra mönster är snygg och lärde mig att just rapportera. Har lyssnat på Dune som ljudbok då och då, men det går trögt. Den inspirerar mig inte så värst, tyvärr. Började nyligen lyssna på Siri Hustvedts The Blazing World, senast igår kväll när bebis somnat bredvid mig, och den verkar helt fantastisk. Blir helt till mig av inspiration. Den kommer på något vis fruktansvärt nära…
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
GLADARE. Bara för att jag slutat skriva avhandling. Gällande allt annat är jag lika glad och tacksam som förut.
Vad önskar du att du gjort mer?
Inget. Har gjort allt jag kan och så gott jag kan. Hade förstås alltid gärna motionerat mer, och sluppit löjlig vardagsirritation, men samtidigt – this was the best I could do.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Hm. Inget här heller. Alltid nyttigare att äta mindre socker förstås, men igen – när jag åt det jag ville ha var jag glad. Graviditetskilona är ändå nästan borta nu.
Favoritprogram på TV?
Game of Thrones och True Detective
Bästa boken du läste i år?
Jag tror jag precis börjat på den… (The Blazing World, Hustvedt).
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Minns inte så jag googlade.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nä inte egentligen. Hur skulle jag ha fått plats med något mer när jag fått så mycket fint?
Något du önskade dig och fick?
Ett friskt barn. Kan nog inte bli bättre än så.
Fick ha en egen utställning som sågs av många, det har jag önskat mig i hemlighet och samtidigt varit lite rädd för att ordna. Men det gick ju superbra på stadsbiblioteket i Åbo!
Något du önskade dig och inte fick?
Har sökt ett jobb jag inte fick och ett stipendium jag inte fick (men är också lite lättad över att jag inte fick just dessa just nu, eftersom jag inte var riktigt färdig för dem pga föräldraledig).
Har önskat mig mer jobb inom spelbranschen, men inte fått det (ännu). Men alltså, har ju inte haft tid att jobba halva året så…
Vad fick dig att må bra?
Fantastiskt familjeliv. Förstås har ju alla sina små problem då och då, trötthet, gnällighet. Men på det stora hela: fantastiskt och harmoniskt. Jag har varit väldigt lycklig hela året (har jag sagt att jag är sjukt bra på att glömma obehagligheter?).
Att dansa, sjunga och lyssna på musik.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltså, när man är gravid och ammar är man inte sugen på snubbar (om jag nu utgår från att jag är hetero), det är hormonellt. Men om jag måste välja någon så tyckte jag att Matthew McConaughey i True Detective var en spännande figur, även om jag inte annars är riktigt sugen på den skådisen (och skådisar är nästan de ända kändisar jag bryr mig lite om… kanske med undantag för musiker).
Vem saknade du?
Åh, alla mina gamla kompisar! Träffar dem alldeles för sällan.
Högsta önskan just nu?
Mer drömjobb nästa år! Alla får vara friska!
Och som avslutning första och sista Photobooth-bilderna detta år:
Bild 2013-12-21 kl. 18.25
Bild 2014-12-19 kl. 08.35
Otroligt vad tiden går snabbt, och vad snabbt en människa kan växa…

Overkligt skoj

Hade ingen alls lust att blogga under veckoslutet. Var faktiskt inte så hemskt mycket på nätet i allmänhet. Har umgåtts med lilla A och sett TV-serier och filmer. Kändes overkligt emellanåt. Sen när stora barnen var hemma på söndag kväll igen var det som om livet var återställt. Kändes skönt. Hann vila ut, men sen vill man ha tillbaka vardagen.

Men helt asocial var jag inte på helgen. På lördag var jag på bloggträff på Robert’s coffee! Det var verkligen kul. Vi snackade bloggande och lärde känna varandra. Jag fick en miljon idéer. Fina bilder av träffen finns lite överallt: här och här och här till exempel. Och på ZiiO finns en fin sammanfattning av vad vi diskuterade. (Uppdatering: Och här är Victorias fina bilder! Lilla A blev bloggkändis för en dag…)

Och på söndag var jag knappt alls hemma. Hann i och för sig se sista avsnittet av The Knick på morgonen, men sen åkte jag och lilla A iväg med tåget till Helsingfors för att banda podcast med Maria, Mia och HMT. De hade förstås alla varit på bokmässan och haft massor av program (och Maria vann pris, är så himla glad över det, och vi måste förstås skåla med lite skumpa!) så det blev aningen trött och flamsigt när vi skulle snacka om ”passion”. Heh. Heheheh.

Ja och vad har jag sett för serier och filmer? Top of the Lake, Edge of Tomorrow, Jodorowsky’s Dune (dokumentär) och sedan hann jag med de tre första avsnitten an Orphan Black. Får se om jag hinner reflektera mer över dem. En tanke jag hade om Top of the Lake var faktiskt att den var som en vuxen och modern version av Ronja Rövardotter! Vet inte hur långt man kan dra parallellerna där, men visst finns det vissa likheter?

Bästa TV-musiken i år!

Håller på och följer The Knick medan avsnitten läggs ut på HBO. Har nu sett sjunde avsnittet och är helt fast. Men förutom att seriens handling fångar mig så tror jag att det är musiken som verkligen är pricken på i:et. Jag älskar att de haar använt elektronisk musik trots att det är ett ”kostymdrama”. Det funkar så otroligt bra med kontrasten. Det elektroniska soundet får också en symbolisk mening: på sjukhuset The Knickerbocker jobbar de hårt mot framtiden, att utveckla sjukvården.

Här finns en artikeln på nätet om Cliff Martinez soundtrack och lite smakprover på musiken.

Ojojoj så jag diggar.

Living the fast life (och filmat skräckfåglar)

Lever så snabbt att jag inte hinner blogga. Födelsedagsfredag och barnkalaslördag. Svärföräldrar här. Bebis bebis bebis. Jobbsöndag. Har ritat fransk manikyr den här gången.

Och har tänkt. Tror att jag är redo att dyka in i manuset nu. Längtar till det. Tänker på det hela tiden. Skulle kanske orka hålla det mer aktivt i huvudet nu när utställningen är färdig och out there. Har tassat runt det som om det är en tickande bomb, eller något annat farligt. Men det måste desarmeras. Och trycket inne i huvudet är snart olidligt.

Hann ändå med promenad i Runsala i dag. Filmade kanadagässen. De flög rakt ovanför mig så det kändes lite läbbigt. De var lite för många, lite för nära. Se här:

Så här oroligt är det i min hjärna också. Träffades inte av skitprojektiler som tur.

Förresten. När man skriver med en sovande bebis i famnen så bränner det i nackmuskeln och axlarna. BRÄNNER.

Famnen (och True Detective-funderingar)

Bloggen har varit lite död… det beror på att bebis vill vara i famnen när hon sover, och när hon är vaken. Så de få minuter man har på sig att göra saker med två händer måste gå till matlagning och att äta, duscha eller något annat själviskt.

Men en annan orsak till torkan här har varit att jag sett på hela True Detective denna vecka. 1-3 avsnitt per dag, sedan i måndags. Med sovande eller ätande bebis i famnen.

Jag hade hört att den var bra, men vissa har inte gillat slutet. Jag gillade mycket (skådespeleriet, det filosofiska, stämningen, musiken), men kan hålla med om att slutet var lite platt. Det fanns också andra saker jag inte var så hemskt förtjust i, men det var detaljer egentligen. Som helhet var det ju en mycket medryckande serie, även om jag inte är någon stor fantast av seriemördarmysterier, just nu i varje fall. Jag gillar pusslet, när poliser jobbar och hittar ledtrådar osv. Men det oerhört obehagliga, sjuka, våldet, eller det som man inte visar men berättar. Ibland börjar man fundera: varför i hela fridens namn vill man vältra sig i det här äckliga och sjuka som finns i människan? Katharsis? För att galenskapen fascinerar? Det blir för mycket ibland bara. Fruktansvärda brott som nämns i förbifarten. Kan bli lite trött. Även om jag i tiderna gillade Hannibal Lecter-böckerna och filmerna.

Så takten fortsätter vara långsam här, även om det hela tiden händer sånt jag skulle vilja blogga om. Men får utlopp för det på Instagram (@kolofont2) och Twitter (@littleessays) just nu.

Veckans entusiasmerande

Har äntligen kommit riktigt ordentligt in i boken Outlander (som jag alltså började på för typ ett år sedan, men glömde bort en stund). Är nu i det skedet att det känns som att komma hem till en gammal kompis när man läser. Vissa element är bekanta och jag har börjat gilla dem. Tycker särskilt mycket om a) Claires medicinska kunnighet och när hon sköter om sjuka och skadade, b) det sympatiska och långsamt framväxande förhållandet mellan Claire och Jamie, c) Claires växande vänskapsförhållanden till andra i slottet och trakten.

Och goda (en vecka gamla) nyheter: YLE har köpt TV-serien! Och jag har hittat ett Twitterkonto för finska Outlandernördar.

outlandertweets

Och stora A har igen nördat Ghibli-filmer. För tillfället ser hon om Spirited Away, baklänges. Heh! Jag tittade också någon kvart medan jag ammade. Det var scenen där den svarta anden med masken äter sig enorm, spyr och jagar Chihiro. Att se det baklänges blev snäppet mer surrealistiskt än vad filmen redan är. Men på något vis hittade jag något lite nytt igen i filmen, när bilderna rullar på långsamt. Man hinner se varje teckning ordentligt…

God morgon Åbo

Första skoldagen. Och jag är ensam hemma med bebis. Plötsligt minns jag hur det var att vara föräldraledig med de äldre barnen. Det är stor skillnad mellan att vara hemma med tre barn av olika åldrar och att vara ensam med ett spädbarn. Kort sagt, det är väldigt lugnt här hemma nu. Väldigt lugnt. Solen skiner. Känner mig hoppfull, som när jag var barn, och det var lördag, och jag visste att det skulle komma en massa bra program på TV, och jag bänkade mig i soffan med smörgåsar och kall kakaodricka.

Men det var också en sorglig morgon i dag. Det första jag gjorde klockan 6.44 när jag vaknade och hade ammat lilla A, var att kolla Twitter och där började nyheten om att Robin Williams är död spridas. Jag hade inte tänkt på honom på länge. Ändå var han säkert en av de största skådespelarna för mig när jag var barn. Såg flera av hans filmer om och om igen. Dead Poets Society (ugh, gråtfest!). Moscow on the Hudson. The Fisher King. Och Good Morning Vietnam. Den hade vi på VHS-band, inbandad från TV. Som barn och tonåring hann jag ju se vissa filmer om och om igen. Good Morning Vietnam var en av mina ”vara sjuk och hemma från skolan”-filmer. Kunde alla skämten utantill från den filmen. Och nu hade jag inte tänkt på det på flera år.

Här är trailern:

Vila i frid du roliga, melankoliska människa.

Filmredigeringspsykos

Jobbade igår. Bebis fick åka ut på promenad på förmiddagen, och senare sov hon dessutom ett par timmar och jag passade på att sitta vid datorn. Pillade med iMovie, som jag börjar vara mycket bekant med vid det här laget. Kom på ett par bra idéer till min illustrationsfilm till biblioteket. Eftersom den ska vara ljudlös måste jag hitta på ett bra sätt att få in bildtexter, och tyckte jag lyckades lösa det på ett snyggt sätt. Kände mig riktigt exalterad faktiskt! Sen var det plötsligt kväll och jag var svettig och stel i ryggen. Att redigera film gör tydligen ofta att man blir helt medryckt och konstig i huvudet. Man märker inte att man jobbar, blir darrhungrig och stirrig.

Har fortfarande över 2/3-delar kvar att fixa, men nu när jag har idén uttänkt så är det bara att peta vidare. Det svåra är ju att lista ut hur man vill ha det. Sen är jag osäker på vilket språk jag ska skriva alla texter på. Har nu skrivit manus på svenska, men borde översätta allt till finska tror jag. Så kanske jag gör två versioner, en med svensk text och en med finsk? Vi ska se! Och kom också på att man kunde laga en kort trailer! Typ 30 sekunder lång, som jag kan sprida på nätet… Så nu snurrar den tanken på i huvudet.

Men i dag är jag ensam med ungarna igen. Det är helvetiskt hett, så jag tänker stanna inne och hitta på olika sätt att hålla huset svalt. Rätt fönster öppna rätt tid, persienner och gardiner fördragna på solsidorna, fläkten på osv. Dricka mycket vatten. Gå omkring utan byxor.

Jag är verkligen redo för hösten. Verkligen.