Stora cirklar

Varit riktigt ordentligt förkyld i tre dagar nu. På söndag kunde jag inte göra annat än ligga ner, för om jag försökte röra mig började jag må illa och fick frossa. Igår morse var det fortfarande rätt ynkligt, och bestämde mig för att vara sjukledig ännu en dag till, och mot kvällen piggnade jag till. Där ser man – vila funkar! Haha… Hostar fortfarande ut allt möjligt obehagligt ur lungorna, men är inte trött mer i varje fall.

Enligt min nya tarmdoktor som jag var hos förra veckan, är jag ”hyväkuntoinen nainen”. Det var ju trevligt att höra, men blev lite fundersam över varför han behövde nämna mitt kön i utlåtandet? Förstår alla de som försöker definiera mig som ”kvinna” att jag inte riktigt känner mig bekväm med det? Det obekväma syns tydligen inte på mig.

Nåväl: lungor, hjärta, tarmar och allt är bra. Mina inflammationsvärden har varit höjda i några år, men nu är de normala! Är väldigt nöjd över detta. Jag har gjort några livsstilsförändringar under året, ganska små, men det verkar fungera bra (om någon undrar, så har jag dragit ner på sockerintag ganska mycket, och undviker rött kött, men inte till 100 %; kan vara det, eller så inte). Sen har jag satsat ganska mycket på avslappning och stresshantering. Jag har levt igenom rätt stressiga perioder de senaste två-tre åren (till exempel ekonomin, men också annat), men försöker att inte dras med i oro eller ångest kring olika saker. Försöker sätta gränser och lyssna på kroppen och känslorna. Försöker ta det jag vill ha (det är verkligen inte lätt för mig).

Men nu till rubriken på inlägget… Satt och skrev i min dagbok nyss, och kom fram till en sak som jag ska göra med mitt romanmanus som legat och vilat länge. Det är en sak som mognat fram under sommaren i mig själv, och som jag nu insåg att kan vara rätt vinkling på karaktärernas förhållanden till varandra i berättelsen.

Sen skrattade jag lite åt mig själv. Den där berättelsen började jag skriva på unde våren 2012. Sen har jag skrivit på den i perioder. Mest 2013 och 2014, då jag faktiskt hade projektstipendier för att skriva. Nu har skrivandet varit på lång paus, för jag har för mycket jobb med att hålla igång mitt företag. Men tydligen så kan jag inte låta manuset ligga för all tid. Tydligen vill jag ännu bearbeta det. Tanken att ta upp texten igen har börjat ploppa upp nu och då, lämnar mig inte i fred. Men jag hinner ju verkligen inte nu på hösten. Hinner knappt göra det jag får betalt för, och dessutom ska jag skriva färdigt min Master’s Thesis. Men efter att den där avhandlingen är klar så… Då.

Och jag ser inget problem med detta. Så här funkar mitt skapande, har jag insett nu. Jag har teman och projekt som jag lever med länge. Som jag plockar upp igen. Vissa lämnar jag förstås, men vissa lämnar jag inte.

Det känns som om skapandet är stora cirklar. Är idéerna och verken, eller projekten, som jag vill göra tillräckligt starka, så kommer jag tillbaka. Kanske inte en så dålig grej att det funkar så. Fast det känns ineffektivt, och som om man inte jobbar tillräckligt hårt. Som att man försummat sina projekt, och tappat bort dem.

Jag ska försöka lita mer på mig själv, och på att mina processer kanske ändå fungerar.

En dag i Helsingfors

Igår var jag i Helsingfors hela dagen och hade omtumlande program.

På förmiddagen var jag med i en filminspelning: en dokumentär som görs om breven till statsministern och protesterna mot asylpolitiken. Jag tecknade ögon i Kaisaniemiparken. Hade nöjet att teckna tre ljuvliga personer från Irak. Har träningsvärk nu i vänstra axeln för vid ett tillfälle hade jag solen i ögonen och måste skydda ögonen med handen. Och att teckna ett ögonpar tar 20-25 minuter (fick jag nu bekräftat), så det var ganska fysiskt ansträngande. Har träningsvärk i vänstra benet också, men vet inte hur jag fått det.

Detta att teckna porträtt live, det är verkligen spännande. Man möter en människa på ett ganska intimt vis, samtidigt som mitt tecknande faktiskt innebär att jag inte mera ser en människa, utan former, ljus, skuggor, linjer, valörer. Att dessutom teckna bara ögonen gör att den här märkliga distanserade intimiteten blir ännu mer betonad. Är helt fascinerad, och oerhört glad över att ha fått uppleva det. Och tänker att jag måste fortsätta med detta på något vis. Att teckna människor i verkligheten och ha dessa möten med dem.

Ögonen kommer jag att fortsätta teckna så länge det finns en mening med det. Vem vet hur länge den här aktionen och aktivismen behövs. Just nu känns det i varje fall som något av det mest betydelsefulla jag någonsin gjort. Och har bara fått positiv feedback för det också, och mer feedback än vad jag någonsin fått för något jag gjort. Det känns mycket fint.

På kvällen var det sedan dags för utgivningsfest för Lättlästa Maresi. Vi hade en väldigt intressant diskussion med Jolin Slotte (som bearbetat texten) och vår redaktör Solveig Arle (alltså, ett helt fantastiskt bra samarbete!). Och fick till och med signera boken. Hade av någon anledning inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men detta möte med bokfolk och vänner var också så ljuvligt, alla snälla ord och komplimanger som man får ta och spara i minnet, så att man orkar jobba vidare.

Paradoxalt är jag nu så hög på gårdagen att jag har lite svårt att fokusera på jobbet. Men det får man acceptera, så kan det gå – eller så brukar det gå. Snart hittar jag tillbaka till flytet.

Ivern

Igår rusade jag upp för trapporna till mitt arbetsrum och kastade mig över mina projekt. Målade blommor, fast jag hade tänkt rita björnar (men ritade också lite björnskisser, de blev bara inte färdiga och användbara).

Gjorde en spelfigur, ändrade hennes hudfärg (hon är en rymdvarelse, nu lila), och började spjälka upp hennes kroppsdelar så att animatören kan börja animera henne. Är inte riktigt klar ännu. Hon behöver putsas lite mer, och få snyggare skuggor. Sen behövs versioner av henne från profil och bakifrån.

Var på ett nytt tryckeri igår också, som jag fått tips om, och diskuterade hur vi ska få mina bläckmålningar att bli möjligast bra. Ska göra en begränsad serie högkvalitetstryck, och dessa ska sedan säljas på en speciell plats. Mera info kommer senare! Men har en så bra känsla nu över bemötandet där. De var lika ivriga som jag över att göra snygga grejer!

I dag ska jag på ett möte och diskutera ett jobb till våren. Avslöjar också mer om det senare…

Sorry så hemlighetsfullt.

Och massor av roliga nyheter för goda vänner och kollegor igår och alldeles nyss! Om ni läser här, vet ni vilka ni är (ööh blev lite konstig mening). Jag är så glad för er skull!

Mitt program på Archipelacon!

Jag kommer att ha fyra programpunker på Archipelacon. Storheten i detta!

Här kommer jag att vara (hoppas det kommer någon!):

Thursday 17–18: Illustration magic (speaker)
Friday 13–14: Fantastic art – Past, Present and Glorious Future (moderator)
Friday 15–16: Digital magi (speaker)
Friday 16–17: Fantastisk podd (panelist)

Illustration magic är bara den engelska versionen av Digital magi, så man måste inte se båda, hehe.

Håhhåh. En dryg vecka kvar… Nervöst och spännande, och PEPPEN!!

Överblick

Ah äntligen hann jag sitta en lite längre stund med texten igen. Jag är i det hemska skedet att jag allt mer inser hur mycket jag ännu måste jobba för att det ska bli bra (och VILL jobba ännu innan nästa person får läsa). Och förstås finns en panik av att inte ha tid för allt det arbetet. Men så skärpte jag mig och påminde mig om att lite varje dag ändå leder framåt. Så blir det: lite varje dag. Denna vecka lite mer ännu, men sen kommer min skrivtid att bli ännu kortare.

I dag har jag sysslat med att skriva några korta meningar om varje scen i texten, för att förstå helheten och sammanhangen, rytmen och vilka större saker som ska bort eller tas med. Då blir det också grymt tydligt vilka scener som inte fungerar.

Det blev att flytta tillbaka allt till Scrivener igen, för att där kan man skriva in anteckningar kring texterna på ett mycket smidigt sätt. Och jag får en mycket bättre överblick över materialet i det programmet. Hade det på Word här emellan när det printades ut i våras och lästes av min skrivcoach och lektör. Heh.

Sen har jag försökt komma på bra strategier för hur det här skrivjobbet ska kunna göras, vid sidan av alla andra projekt, och hur upprätthåller man sitt eget välmående dessutom. Och förstås, hur kombineras det med mitt heltidsjobb fram till augusti, som är att umgås med beibi och se till att hon överlever.

Tänker ta mig tre timmar varje helg, då jag lämnar huset med min laptop och bara skriver. Resten av tiden får vara en halvtimme-timme varje kväll när ungarna sover.

Sen är det det här med nätet. Jag har trötthetskänslor igen för facebook, också för bloggen faktiskt, men så är nätet också min arbetsplats, så det är svårt att bara säga att nu tar man en paus. Cold turkey funkar liksom inte. MEN man kan ju undvika att ströläsa flöden utan något syfte (just nu gör jag inte annars heller mycket av det när det gäller Twitter och Insta, hinner inte). De flesta viktiga saker får jag push-notiser om. Så ska försöka att bara reagera på dem, och sen inte fastna på nätet så där annars. Man blir ju lite asocial och isolerad på det viset, men så är det ju när man sysslar med dessa ensamma kreativa yrken. Jag har ju också projekt i grupper på gång, så det får bli mitt sociala liv för en tid framåt. Eller så går jag gärna på lunch och kaffe med bebissällskap!

Jag tänker inte heller ta bloggpaus. Men kommer nog att uppdatera lite mer sällan igen. Uhuu jag skriver tydligen ett sånt här inlägg två gånger om året, haha. Nu tillbaka till texten, har varit här för länge redan!

PS. Grattis till alla som fått arbetsstipendium från fonden förresten! Jag sökte inte i år, men vi ska se hur det blir på hösten… Fast samtidigt är jag ju väldigt ivrig med att slippa leva på stipendier. Man får se om jag får bita i sura äpplet och börja söka igen. Har inga ansökningar inne just nu faktiskt. Nästan lite konstigt! (ja alltså bortsett från ansökning till vuxenstudier och till startuptävlingen, men den sistnämnda är det inte ens jag som skickar in)

Autografen

Veckans höjdpunkt var nog att få skriva en autograf igår! Haha. Det hade jag inte väntat mig. Jag har ju signerat ungefär tio ex av Bildbindaren, och det mest åt vänner. Blev lite paff. Och mycket glad.

Höll ett föredrag åt en grupp finlandssvenska och sverigesvenska unga vuxna om genus och visuell kultur, och pratade väldigt mycket utgående från min uppväxt och mitt jobb som illustratör och författare. Det var första gången jag kokade ihop en sådan mixtur. Har undervisat en hel del om både genus, konst och bilder i samhället. Pratat om TV-serier, filmer, spel, illustration, allt möjligt. Men det var första gången jag gjorde det mycket mer personligt och … ja kanske lite roligare. Och fick väldigt fin respons av publiken direkt. Delade ut några av mina nytrycka kort också. Och ett fick jag alltså signera.

Veckan har ju varit intressant annars också. Första jobbveckan. Insåg att det ändå är väldigt svårt att jobba hemma på eftermiddagen när alla ungar är hemma. Lyckades isolera mig vid datorn ganska bra när jag gjorde min presentation på torsdag, men det var ju för att deadline var nästa dag. Jag MÅSTE. Men redigeringen gick mycket bättre på biblioteket på onsdag. Igår efter föredraget kunde jag ju ha redigerat hemma på eftermiddagen ännu, men det rann på ett mystiskt vis helt ut i sanden. Nåväl, postade postkort till Lilla Luckan där jag har utställning i mars, och rastade ett av barnen. Och sen var jag helt slut. Det blev att se på TV och myyyza med ungarna istället.

I dag har jag rusat runt på dansträning, kalas och köpcentrum med olika kombinationer av barn. Hann ändå skissa lite på en ny illo på dotterns dansträning i Barkerteatern – trollet i Johanna Sinisalos roman Ennen päivän laskua ei voi (Bara sedan solen sjunkit). Jag gör nämligen en serie ”teaser”-illustrationer till Archipelacon. Den treögda korpen är tydligen redan publicerad på deras hemsida! Ska göra bilder till hedersgästernas böcker. (Hoppas ju att författarna ska gilla dem… och jag är fortfarande i något slags chock över att GRRM ska komma dit).

Nu tillbaka till bebis, och fundera på bilder…

Hej jag redigerar

Igår kom jag inte igång riktigt: måste föra son till läkare, för han har haft lite dålig mage i några veckor. Jag hoppas det inte är något värre än laktosintolerans. När jag sen kom hem med honom var det enklast att fixa undan ännu mer adminstration och småsaker.

Men nu är jag på stadsbiblioteket. Och jag redigerar. Det är … Lite tråkigt. Hah. Men det beror mest på att det är ett rätt mekaniskt slit att byta tempus och person: presens till imperfekt, jag till hon. Samtidigt läser jag igenom. Små gnistor i hjärnan. Här kunde man förbättra så här. Här borde man stryka. Långsamt kommer man in i texten igen. Det är inte tråkigt. Det är skönt!

Tillbaka till laptopen! Tjing!

Overkligt skoj

Hade ingen alls lust att blogga under veckoslutet. Var faktiskt inte så hemskt mycket på nätet i allmänhet. Har umgåtts med lilla A och sett TV-serier och filmer. Kändes overkligt emellanåt. Sen när stora barnen var hemma på söndag kväll igen var det som om livet var återställt. Kändes skönt. Hann vila ut, men sen vill man ha tillbaka vardagen.

Men helt asocial var jag inte på helgen. På lördag var jag på bloggträff på Robert’s coffee! Det var verkligen kul. Vi snackade bloggande och lärde känna varandra. Jag fick en miljon idéer. Fina bilder av träffen finns lite överallt: här och här och här till exempel. Och på ZiiO finns en fin sammanfattning av vad vi diskuterade. (Uppdatering: Och här är Victorias fina bilder! Lilla A blev bloggkändis för en dag…)

Och på söndag var jag knappt alls hemma. Hann i och för sig se sista avsnittet av The Knick på morgonen, men sen åkte jag och lilla A iväg med tåget till Helsingfors för att banda podcast med Maria, Mia och HMT. De hade förstås alla varit på bokmässan och haft massor av program (och Maria vann pris, är så himla glad över det, och vi måste förstås skåla med lite skumpa!) så det blev aningen trött och flamsigt när vi skulle snacka om ”passion”. Heh. Heheheh.

Ja och vad har jag sett för serier och filmer? Top of the Lake, Edge of Tomorrow, Jodorowsky’s Dune (dokumentär) och sedan hann jag med de tre första avsnitten an Orphan Black. Får se om jag hinner reflektera mer över dem. En tanke jag hade om Top of the Lake var faktiskt att den var som en vuxen och modern version av Ronja Rövardotter! Vet inte hur långt man kan dra parallellerna där, men visst finns det vissa likheter?