Från mörkt till ljust

Stackars blogg, har inte hunnit skriva något på över 2 månader. Men det är positivt, för har ju gjort en massa annat viktigt och spännande. November kändes väldigt tung, för mycket av allt på alla plan i livet. Men det känns som att det vänder och blir bättre nu, efter att jag tänkt igenom prioriteringar och fattat en del svåra beslut. Jag är väldigt glad över många saker, särskilt när det gäller arbete, för har ett sådant bra flyt. Jag är också stolt över att få vara med i många spännande projekt, som alla på något vis är precis vad jag vill och måste göra. Och alla nya fantastiska människor som jag träffat i år… Facebook meddelade mig att jag har fått 64 nya vänner i år. Alla helt fantastiska typer. Vilken rikedom.

Jag har också haft lite svårt att veta hur och vad jag ska skriva om här eftersom det har skett förändringar i hur jag känner mig bekväm med sociala medier. Har varit med i såna projekt som får uppmärksamhet också på olika hatforum på nätet, och man inser plötsligt att allt man skriver offentligt kan läsas av illvilliga personer. Jag har helt enkelt inte hunnit tänka efter hur det här ska påverka vad jag skriver här. Jag tycker om att vara lite osynlig, men samtidigt vill jag inte känna mig tystad heller. Hittills har jag som person varit besparad rasisters uppmärksamhet, men om man aktivt vill kämpa för det man tror på, så måste man kanske ta riskerna också?

Som konstnär är man en offentlig person. Jag får söka skydd och stöd i det att jag inte är ensam med mina åsikter. Det som började med att jag började teckna ögon i augusti ledde vidare till att jag är med i både kampanjen #weseeyou och i en annan grupp: Oikeus elää | Right to Live, som grafiker och webbansvarig (pro bono förstås, finns ingen som får betalt i det här). Vi är som tur många personer som jobbar med detta, vissa gör helt otroligt mycket för att de har mer tid. Jag gör vad jag hinner, för som sagt så har jag också enormt mycket jobb med min firma för tillfället. Men jag är så stolt över att se mina bilder komma till nytta på det här sättet. Och just nu känner jag mig optimistisk, det känns som om vi i dessa grupper faktiskt kan skapa förändring. Det har redan skett förändring. Men målet är att förändringen ska synas i enskilda människors liv, att de ska få leva trygga liv.

Så om ni enstaka som läser här vill hjälpa till lite, sprid dessa viktiga artiklar som kommer ut december på den här bloggen: https://migrileaks.wordpress.com/

Det mesta är på finska, ibland hinner någon översätta till svenska och engelska.

Ja.. jag får återkomma till betaljobben i någon kommande blogg! Det fantastiska är att samma värderingar som ligger bakom min ”aktivism” finns i allt det arbete jag gör med firman nu. Det handlar om att arbeta för demokrati, bildning och välmående på alla plan.

Och God Jul och Gott Nytt År ifall jag inte hittar tillbaka till bloggen igen innan årsskiftet!

righttolive_mielenosoitus_tags2

 

En dag i Helsingfors

Igår var jag i Helsingfors hela dagen och hade omtumlande program.

På förmiddagen var jag med i en filminspelning: en dokumentär som görs om breven till statsministern och protesterna mot asylpolitiken. Jag tecknade ögon i Kaisaniemiparken. Hade nöjet att teckna tre ljuvliga personer från Irak. Har träningsvärk nu i vänstra axeln för vid ett tillfälle hade jag solen i ögonen och måste skydda ögonen med handen. Och att teckna ett ögonpar tar 20-25 minuter (fick jag nu bekräftat), så det var ganska fysiskt ansträngande. Har träningsvärk i vänstra benet också, men vet inte hur jag fått det.

Detta att teckna porträtt live, det är verkligen spännande. Man möter en människa på ett ganska intimt vis, samtidigt som mitt tecknande faktiskt innebär att jag inte mera ser en människa, utan former, ljus, skuggor, linjer, valörer. Att dessutom teckna bara ögonen gör att den här märkliga distanserade intimiteten blir ännu mer betonad. Är helt fascinerad, och oerhört glad över att ha fått uppleva det. Och tänker att jag måste fortsätta med detta på något vis. Att teckna människor i verkligheten och ha dessa möten med dem.

Ögonen kommer jag att fortsätta teckna så länge det finns en mening med det. Vem vet hur länge den här aktionen och aktivismen behövs. Just nu känns det i varje fall som något av det mest betydelsefulla jag någonsin gjort. Och har bara fått positiv feedback för det också, och mer feedback än vad jag någonsin fått för något jag gjort. Det känns mycket fint.

På kvällen var det sedan dags för utgivningsfest för Lättlästa Maresi. Vi hade en väldigt intressant diskussion med Jolin Slotte (som bearbetat texten) och vår redaktör Solveig Arle (alltså, ett helt fantastiskt bra samarbete!). Och fick till och med signera boken. Hade av någon anledning inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men detta möte med bokfolk och vänner var också så ljuvligt, alla snälla ord och komplimanger som man får ta och spara i minnet, så att man orkar jobba vidare.

Paradoxalt är jag nu så hög på gårdagen att jag har lite svårt att fokusera på jobbet. Men det får man acceptera, så kan det gå – eller så brukar det gå. Snart hittar jag tillbaka till flytet.

Juni – nytt liv

Förra veckan tog mitt eftermiddagsjobb slut, och från och med den här veckan jobbar jag 100 % med företagandet igen. Känner mig oerhört lättad, nästan avslappnad, haha. Men försöker nu få lite koll på projekten igen, för har skjutit upp dem eftersom jag inte haft tid i mars-maj att göra särskilt mycket annat än boklayout.

En sak har jag lärt mig, och det är att det inte går i längden att ha ett deltidsjobb och samtidigt driva företag. Jag har bara haft förmiddagarna för företaget, och det har inneburit att all arbetstid hackats upp i små ögonblick här och där, och det har varit väldigt svårt att hålla koll på helheter. Det går helt enkelt inte att jobba så. Men jag var tvungen att ta deltidsjobbet nu på våren, eftersom jag inte fick tillräckligt med frilansjobb. Ett annat problem med att jobba med barn – lönen är så dålig att det inte går att leva på det, särskilt inte när man är företagare och det då alltid går biinkomstskatt på lönen. Jag vågar inte ens säga hur mycket timlönen efter skatt blev, men det var långt under 10 euro. Det här är ju synd och skam, för det var i sig inget fel på jobbets innehåll. Jag har utvecklats mycket bara på två månader… men jag förtjänar att få bättre betalt. Så är det nu bara.

Men nu har jag tillräckligt med frilansarbete. Många väldigt roliga projekt. Ett som ska slutföras denna månad. Två som ska påbörjas. Mer på kommande på hösten. Så det ser bra ut, även om jag inte ännu vet hur mycket jag kommer att kunna tjäna in på allt eftersom jag fortfarande förhandlar om priser.

En annan sak som totalt misslyckades i april-maj var mina studier. Eller delvis misslyckades. Jag hade ett lyckat andra seminarium, men den kurs som jag också skulle gå var för krävande, och jag har nu fått en månad tilläggstid för att få färdigt uppgifterna. Framtidsforskning handlar kursen om, och ämnet är sådant att det inte går att hafsa fram lite text nu och då, utan vissa uppgifter kräver sammanhållet tankearbete i några dagar. Så hoppas på att få detta gjort inom de två närmaste veckorna.

Sen har jag en del andra idéer på lut också som har att göra med ”socialt entreprenörskap”… Men mer om det när det är dags. Är fortfarande bara i ett inledande planeringsskede med den idén.

Ja, en liten jobbrapport. Får ta och blogga mer om innehållet i enskilda projekt en annan gång. Behövde nog samla mig lite här bara. Men nu ska jag strax till frisören. Har inte hunnit med det heller på tre år, så det ska bli skönt. Haha.

Och i dag på kvällen ska jag ju börja på programmeringskurs! Jag hoppas bara min gamla laptop håller ihop för det… har inte kunnat uppdatera operativsystemet mer för minnet är nu för litet (en MacBook från 2008, förvånansvärt länge har den ändå hållit). Men har inte råd att köpa någon ny laptop heller. Suck.

Jobb och pengar, det är allt man tänker på nuförtiden. Usch så tråkig jag är. Jag lovar, jag har också annat innehåll i livet, men det tänker jag inte skriva om här och nu, heh.

Låg nätprofil

Jag har knappt sett på Facebook på en vecka. Använder Groups-appen för alla jobbgrejer som jag behöver vara med på. Ville få bort det där splittrande slösurfandet, och borta är det… Har ju inte hunnit blogga heller på länge – en månad!

Nåja här är en update.

Vi har haft alla sjukor typ flera varv runt, och just nu har alla tre ungarna något med hälsan som tar massor av tid och energi. Försöker leva i nuet och göra det bästa av det. Får emellanåt en impuls att bara sluta med allt i jobbväg och bli någon slags heltidsförälder för att inte allt ska krascha och brinna.

Men så kommer ju dagar med inspiration, som i dag. Fast man får förverkliga sig någon liten minut åt gången, och försöka få med familjen i det samtidigt. Det hjälper faktiskt en del att inte vara så mycket på nätet nu, jag klarar inte av allt samtidigt helt enkelt.

Har hunnit spela färdigt spelet Samorost 3. Ljuvligt ljuvligt, vill göra liknande spel själv! Är också så glad över att bra konst och kultur mest gör mig inspirerad, snarare än t.ex. nedslagen av avund eller liknande (som jag har hört att drabbar en del). Nej jag vill alltid göra själv också!

Och köpte nyss ett nytt spel på Steam: 1979 Revolution: Black Friday – ett historiskt spel som handlar om konflikten i Iran. Verkar helt otroligt intressant, och viktigt. Vi ska se hurdant det är… Är mest intresserad av hur de sköter berättandet, för det är liksom det jag tänker på hela tiden nu: hur kan man berätta, eller skapa litteratur, i spelform?

Annars jobbar jag vidare med 2-3 frilansprojekt på förmiddagarna, och det går långsamt. Eftermiddagsjobbet tar mycket tid och energi (med specialbarnen), så jag kommer inte att fortsätta med det på hösten. Men det känns som om jag lärt mig enormt mycket under de senaste veckorna (har varit där nu i 1,5 månader, en dryg månad kvar). Men det är inte den sortens arbete som leder mig vidare dit jag vill komma, så för min egen skull kan jag inte fortsätta. Och som tur har jag några spännande arbetsuppdrag som väntar från och med juni. Det är mitt eget konstspel, ett undervisningsspel som jag ska illustrera och sedan arbete med läromedel och webb.

Fördelen att arbeta och umgås mycket med barn är att man sitter mindre, så ryggen och nacken mår bra. Jag har också skaffat ett aktivitetsarmband nu, och är ganska ivrig över att nörda ner mig i biohacking för att må bättre… Har redan börjat dansa mer hemma för att få upp aktivitetsnivån. Winwin.

Vi hörs!

Skriva interaktivt

På torsdag nästa vecka är det ICT Showroom i ICT-huset. Vår demo för talterapiappen Sanalanka kommer att finnas där, och vi som varit med kommer också att stå där och representera. Själv hinner jag bara vara på plats en timme på förmiddagen, för kommer att åka på mitt nya deltidsjobb på eftermiddagen. Jag kommer att vara eftisledare för en liten grupp barn med specialbehov fram till slutet av maj (när skolorna slutar). Egentligen börjar jag just på torsdag, men behövdes som vikarie redan i fredags. Känns väldigt spännande och utmanande, men också skönt att som omväxling jobba med något som inte kräver att jag pushar på mig själv och är disciplinerad för att få något gjort. Tror också att jag kommer att lära mig väldigt mycket om mig själv i det här jobbet…

Men tillbaka till appen och skrivandet. Det är första gången jag har skrivit text till en interaktiv berättelse. Och det har varit extremt lärorikt, och mycket utmanande. Man kan ju inte bara bestämma att det här ska hända och denna linje kommer berättelsen att följa, utan det gäller att skapa många möjligheter och styra läsaren/spelarens upplevelse på ett mycket mer komplicerat sätt. Hur skapar man dramatik när handlingen kan ta så många olika vägar?

I framtiden kommer det att bli mer av dessa interaktiva texter med ”branching narratives” (för Sanalanka är ju inte ens nära på färdig, finns bara en början, och nu hoppas vi på finansiering så vi kan fortsätta). Började för någon vecka sedan med att skriva manus till ett nytt projekt, med delvis samma team. Det är en berättelse som jag har haft i ett synopsis-skede sedan i höstas, och mitt mål är att skriva ett litterärt och konstnärligt spel. I dag är jag särskilt inspirerad, för det går bra i Steam för studions nyligen publicerade litterära spel The Bottom of the Well (kolla in här, det är gratis att spela: http://store.steampowered.com/app/449020/)! Grattis Red Nettle Studio! Väldigt kul!

Har under våren funderat mycket på vilken form mina berättelser och texter kan ta, och hur jag ska fortsätta med mitt skrivande (och illustrerande). Vill jag fortsätta skriva ”traditionella” romaner alls? Varför ska jag sträva efter att publicera mina texter i bokform? Det känns som om jag kan nå ut på ett helt annat sätt genom att skriva för digitala plattformer. Eller jag når kanske en annan publik på det sättet. Så jag är absolut inne i ett snabbare brytningsskede just nu, och eftersom det lätt blir väldigt splittrat om man försöker göra allt så måste jag välja och fokusera, och nu är fokus på dessa interaktiva berättelser.

Men så handlar ju väldigt mycket också om möjligheter och slump. När jag för snart 10 år sedan bestämde mig för att skriva på allvar hade jag inga kontakter till spelbranschen och visste inte hur man kunde få sådana (branschen var dessutom mycket mindre i Finland då). Att skriva för bokpublicering kändes enklare och mer rakt på sak. Det behövs inte ett team av programmerare eller 3D-animatörer för att få en bok publicerad… Nu har jag hunnit bygga upp det nätverket. Nu är det möjligt att skriva för spel (det var inte en främmande tanke för mig för 10 år sedan, vilket jag kan se i mina anteckningar från den tiden… hade drömmar om samarbeten redan då – Bildbindaren handlar ju de facto om att bygga spelvärldar och att skriva så var en helt medveten strategi för mig, sorry spoiler :D).

Bäst att skriva lite på manuset nu då. Känns supersvårt, men är extremt taggad! Wohoo!

Och vill du veta mera om det här spelprojektet, så håll koll på bloggen i april. Då kommer jag att berätta mer om det nya manuset, visa lite bildmaterial och avslöja vad spelet heter…

Vagaste inlägget någonsin, men hoppfullt!

Hm, har lust att skriva om vad jag sysslar med, men det är så mycket som jag inte kan skriva om ännu. Väntar på diverse mailsvar denna vecka, tre åtminstone, så har svårt att lösgöra mig från mailen och webben. Något kommer hända där snart…

Nej? Ja? Nej? Ja?

Det dumma är ju att det spelar ingen roll om jag tänker på det eller inte, mailen kommer ju när de kommer, och att vänta på dem stjäl fokus.

Och har samtidigt massor att göra (som vanligt), deadlines som kommer närmare. Har svårt att bestämma mig för vilka jobb jag ska ta tag i. Igår rullade det på helt OK, och hade inte så hemskt stora svårigheter att byta mellan olika uppdrag. Men man gör på ett, och då förblir ju ett annat ogjort, och så har man känslan av att man tappar greppet på allt. Det här är ju utmaningen med att jobba med många projekt på en gång. Fördelen är att man kan byta ifall ett av jobben hakar upp sig.

Skrev också på mina studier igår. Ska göra ett studieprojekt om branding och mitt eget företag till marknadsföringskursen. Väldigt nyttigt. Faktiskt har dessa studier gjort det mycket enklare för mig att skriva arbetsansökningar (märkte jag i måndags när jag skickade iväg en ny), för jag får hela tiden bättre koll på vad det är jag kan och vill göra – vad jag kan erbjuda, och vad jag vill ha.

Under helgen tror jag också att jag kom på vad syftet med min Master’s thesis ska vara, och har ett nytt arbetsnamn för den. Också det skrivandet och skapandet för mig framåt hela tiden, och gör framtiden tydligare. När man har en tydlig vision av vad man vill jobba med är det enklare att sedan skala bort det som inte leder dit. Och jag har en vision, den har jag byggt på länge, men nu syns den allt tydligare. Och mycket av det jobb jag gjort under vintern leder precis dit.

Har varit väldigt entusiastisk över många saker denna vecka. Har sett saker hända som jag hoppats på. Och det bekräftar att jag redan för länge sedan anat och vetat vad som kommer att hända i mitt yrkesområde. Intressanta tider.

Slasktrött

Hej! Har skottat slask nyss. Och ettåringen var vaken mellan halvtre och fyra på natten och somnade inte om.

Vi tänkte i bilen på väg till skolan och dagis att det skulle vara skönt att bo i något slaskfritt land. Typ Kalifornien (inte ett land, jag vet), men då tänker jag att där är det ju farligt för snart kommer The Big One. Lite slask är ju inget i jämförelse med att glida ut i Stilla Havet på en kontinentalplatta.

Tänkte också i morse att nu skulle jag kunna blogga ett ”jag är trött”-inlägg, och hur ovanligt det är att jag orkar skriva att jag är trött på sociala medier nuförtiden – för att det är så vanligt. Skulle ju få skriva det varje dag nästan, beroende på tidpunkt (morgon och kväll är värst, dagtid kan också vara svårt). Tråkigt. Tänker att jag är van vid att vara konstant trött, eller är jag på något vis härdad, eller speciellt lämpad för det? Varför klarar jag det ändå på något vis? Så oroar man sig för att det står i artiklar på nätet att SÖMN är väldigt viktigt, och att man blir sjuk om man inte sover tillräckligt. Jahaja. Här har vi ju haft små barn sedan år 2005.

Kunde ju ta en tupplur i dag för jobbar hemma igen (tog mitt pick och pack hit till hemmakontoret förra veckan eftersom vi har flunssamaraton, och då kan jag jobba på kvällar och helger och när barn sover). Men jag har svårt att sova mitt på dagen. För att jag hinner inte.

Okej. Nu ska jag duscha och sedan ska jag fundera på typografi och peta i InDesign. Och rita ett fint skepp med blyertspenna. Ska också peta i Photoshop. Roliga grejer. Men önskar att jag inte var så trött. Och att livet inte var så inrutat och minutjusterat.

Stirrar på skärmen en stund till bara.

Maresi för alla

Det är så roligt att följa Marias Maresi och hur denna fina roman tar över världen. Kolla i hennes blogg nu, så får ni se hur en bok lanseras på engelska marknaden! Väldigt spännande och intressant.

Jag är så glad och stolt också över att få göra illustrationer till Maresis lättlästa version (ges ut av Lärum Förlaget), som ska komma ut på svenska senare i år. Omslaget i katalogversion gjorde jag i slutet av november, och nu jobbar jag med bilder till inlagan. Förutom att jag verkligen vill att det blir en snygg bok, blir det ju extra spännande att illustrera en bok som verkar bli en stor internationell hit också! No pressure. Haha.

Apropå lättläst, alldeles nyss ploppade en finsk YLE-intervju fram i min mobil om lättläst litteratur. Lättläst betyder inte enkelspårigt. Poängen är att de som har lässvårigheter vill ha lika utmanande och bra innehåll som de utan svårigheter. Och jag måste säga, att efter att jag läste det lättlästa manuset i december så är jag väldigt imponerad. Det är samma bok, förutom att det gick snabbare för mig att läsa (som inte har lässvårigheter). Men känslorna och världen som målades upp var samma.

Jag tänker mycket på detta när jag illustrerar Maresi nu. Bilderna behöver inte vara ”enkla”, de ska tilltala samma åldersgrupp som den ursprungliga texten tilltalar. Bilderna ska vara vackra och bygga upp samma värld som texten. Och de får gärna innehålla något mer att tänka på. Nu har jag bara börjat skissa på de bilder som kommer till inlagan, men jag har en lista på vilka scener, miljöer och personer som jag kommer att fokusera på. Ska bli så spännande att se vad som kommer ur arbetet – för jag vet ju inte i förväg riktigt hur det kommer att bli. Vad som fungerar ser jag först när jag gjort det.

Ja, och nu tillbaka till dagens uppdrag: mera manustext till talterapiappen (vilket jag gör hemma med min krassliga tioåring). Lite på samma spår är ju det projektet också. Tycker att jag börjar hitta en linje i mina projekt. Konst och litteratur för alla. I morgon ska jag dessutom på möte och diskutera läromedel…

Branding och en skitsnygg gradu

Har haft två studiedagar på Novia igen. Går nu en kurs i marknadsföring, och vi har pratat om branding mest. Och det har varit mycket roligt. Förvånande roligt.

Vilket får mig att tänka tillbaka på ett lämplighetstest jag gjorde när jag studerade. Då tyckte handledaren som testade mig att jag borde söka jobb i reklambranschen. Vilket jag nog tänkte på, men sen tänkte jag också att jag vet INGENTING om att sälja (och reklambranschen är typ ondskans näste). Och jag ogillade starkt tanken på att försöka få folk att köpa mer än de verkligen behöver (ogillar fortfarande). Så det förslaget fnös jag åt. Men nu i och med mitt eget företagande… och egentligen varje gång jag har att göra med branding och marknadsföring, så inser jag att jag faktiskt tycker det är intressant. Och nu på den här kursen, för första gången, så känner jag att jag fattar vad det handlar om. Och jag fattar också att ingen egentligen vet säkert vad som funkar bäst. Vilket är en väldigt intressant utmaning.

Blev i varje fall väldigt inspirerad att tänka på mitt eget företag. Som en del av den här kursen ska man göra ett projektarbete, så jag kommer att passa på att utveckla mitt eget brand, förstås. Därför går jag ju dessa studier.

Igår hade jag också mitt första graduseminarium, och fick feedback. Massor av jättebra feedback. Och det har också varit så underbart hur de andra kursdeltagarna engagerar sig för mitt projekt. Har fått massor av fina tips och idéer. Mycket värdefullt. Och bekräftande på olika sätt.

Men det roligaste av allt. Nu ska jag skriva en avhandling om det jag älskar att göra allra mest, och jag får göra det nästan i vilken form jag vill (så klart inom vissa ramar, men det hör faktiskt till nu att vara innovativ). Mina kurskamrater tyckte till och med att nu är det ju läge för mig att göra den snyggaste gradun man kan. Ja men visst: en skitsnygg gradu! Äntligen är jag på rätt ställe…

Seriekurs! Och lite annat smått och gott…

Jag behöver ett par deltagare till på min seriekurs för att den ska bli av! Så ifall det finns nån som ännu är intresserad, haka på nu! Här är mer info: https://opistopalvelut.fi/abo/course.php?l=sv&t=2493

Man får vara nästan vilken ålder som helst (fast tänker att det kanske är bäst om man är över 9-10 år pga kursen slutar så sent på torsdag kväll). Man behöver inte alls kunna rita, eller så får man vara Rembrandt, allt är OK.

För övrigt har jag denna vecka gjort följande:

  • Ritat två alienföräldrar från rymden till talterapiappen
  • Gjort pixliga guldögon till en demonservitris till Underworld Kitchen
  • Skissat på ett medeltida fantasybibliotek och flygande flätor
  • Tänkt på ansökningar
  • Skrivit första utkastet på min Master’s thesis (rubrik, introduktion, problemställning, syfte, nosat på teori, tänkt på material och struktur)
  • Varit ledig en dag och ätit massor av fisk och min brorsdotters chokladbakverk och spelat Candy Crush Soda
  • Trott att jag inte fått något gjort, men sen när jag lagt in alla timmar i min snygga excel-tabell över min arbetstid så har jag insett att jag har gjort en hel del

Och nästa vecka slår jag fast programmet för första träffen i seriekursen, ifall jag fått in tillräckligt med folk! Håller på och läser Scott McClouds alldeles briljanta guide till serieteckning och får massor av bra tips till övningar därifrån! Kan knappt hålla mig, vill också gå på min seriekurs, haha!