En dag i Helsingfors

Igår var jag i Helsingfors hela dagen och hade omtumlande program.

På förmiddagen var jag med i en filminspelning: en dokumentär som görs om breven till statsministern och protesterna mot asylpolitiken. Jag tecknade ögon i Kaisaniemiparken. Hade nöjet att teckna tre ljuvliga personer från Irak. Har träningsvärk nu i vänstra axeln för vid ett tillfälle hade jag solen i ögonen och måste skydda ögonen med handen. Och att teckna ett ögonpar tar 20-25 minuter (fick jag nu bekräftat), så det var ganska fysiskt ansträngande. Har träningsvärk i vänstra benet också, men vet inte hur jag fått det.

Detta att teckna porträtt live, det är verkligen spännande. Man möter en människa på ett ganska intimt vis, samtidigt som mitt tecknande faktiskt innebär att jag inte mera ser en människa, utan former, ljus, skuggor, linjer, valörer. Att dessutom teckna bara ögonen gör att den här märkliga distanserade intimiteten blir ännu mer betonad. Är helt fascinerad, och oerhört glad över att ha fått uppleva det. Och tänker att jag måste fortsätta med detta på något vis. Att teckna människor i verkligheten och ha dessa möten med dem.

Ögonen kommer jag att fortsätta teckna så länge det finns en mening med det. Vem vet hur länge den här aktionen och aktivismen behövs. Just nu känns det i varje fall som något av det mest betydelsefulla jag någonsin gjort. Och har bara fått positiv feedback för det också, och mer feedback än vad jag någonsin fått för något jag gjort. Det känns mycket fint.

På kvällen var det sedan dags för utgivningsfest för Lättlästa Maresi. Vi hade en väldigt intressant diskussion med Jolin Slotte (som bearbetat texten) och vår redaktör Solveig Arle (alltså, ett helt fantastiskt bra samarbete!). Och fick till och med signera boken. Hade av någon anledning inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men detta möte med bokfolk och vänner var också så ljuvligt, alla snälla ord och komplimanger som man får ta och spara i minnet, så att man orkar jobba vidare.

Paradoxalt är jag nu så hög på gårdagen att jag har lite svårt att fokusera på jobbet. Men det får man acceptera, så kan det gå – eller så brukar det gå. Snart hittar jag tillbaka till flytet.

Faller framåt

200_s

Letade efter en GIF som jag delade på Facebook någon gång på våren: en man som faller ”ner” för Eschers eviga trappor i all evighet. Den var väldigt beskrivande för mig då, och den är det fortfarande. (hittade ingen fungerande gif, men där uppe är bilden i varje fall)

Det här med att ”falla framåt” har jag också tänkt på hela sommaren, det var ett uttryck som jag hörde (dyrkade helgonförklarade) Linda Liukas använda när jag hörde henne tala förra året. Det vill säga, om man misslyckas (faller) så är det bäst att göra det ”framåt”, alltså konstruktivt och in i något nytt och egentligen utan att bli liggande, tänker jag att det betyder. Jag såg mitt avhopp från akademia och avhandlingsskrivande som ett sorts falla framåt (föll in i designvärlden, typ, jag faller ju aldrig in i någon väldigt tydligt definierad låda). Nu senare har jag insett att det verkligen var den enda vägen, efter att jag fått mer information om läget.

Gubben i Escher-gifen faller hela tiden. Vet inte om det är framåt. Men han faller.

Underligt nog känns det som om min fallfart inte alls saktar ner, fast jag försöker bromsa lite hela tiden. Det är snarare som att det bara går snabbare.

Men sen samtidigt så känns det bra. Trappstegen känns underligt bekanta, som ekon från tidigare tider och livskeden. Inte så farligt att falla framåt i en cirkel kanske?

Det är också något nytt hela tiden. Som att återupptäcka sig själv hela tiden. Glömma trappsteg 23, och hitta det igen (genom att slå pannan i det och blöda lite). Men var börjar man räkna, vilket är trappsteg nummer 1? Medan jag föll ner mellan trappsteg 13 och 14 så ändrades hela trappan på andra sidan tornet, så det är ändå som att falla nerför en ny trappa hela tiden. Slår man huvudet ofta tappar man kanske minnet?

En ny sak nu på sommaren är nog känslan av att det inte är så farligt att fortsätta falla. Jag är inte alls olycklig, trots detta eviga fallande. Jag känner mig faktiskt rätt självsäker (men trött, måste komma ihåg att sova och andas och äta, och kramas mer!). Det känns som om jag kan lita på att jag klarar alla törnar och blåmärken. Hoppas bara att man inte blir för härdad bara, utvecklar ett hårt skal för att klara fallen. Men det tror jag inte.

Okej, slut med liknelsen. Det är samma gamla juli som det varit de senaste åren: jobb och ingen semester för mig, men alla barn hemma och mycket lite arbetstid som är helt beroende av att tvååringen är ute ur huset med sin pappa (så jag kan ju inte kräva för mycket). Jag är alltså konstant frustrerad, och försöker desperat påminna mig själv att njuta, istället för att längta bort hela tiden.

Mycket inspiration och mycket tankar, mycket skrivande och tecknande, och denna sommar mycket känslor om allt och om andras och min egen situation. Världen brinner säger många. Ja min värld brinner verkligen. Trappan brinner och jag faller vidare.

Ännu en jobbmåndag

Man vet att man jobbar med rätt saker när man längtar efter måndagar och sin arbetstid… vilket jag säkert sagt hundra gånger förut.

Det är sista veckan som lilla A är på dagis, sedan kommer vi att byta dagis efter juli. Dagiset flyttar för långt bort från oss, så vi byter helt. Tyvärr finns inget riktigt nära oss, så det blir längre resor ändå efter bytet också. Men nåja, fyra år kvar till förskolan, haha.

Jag ritade en present till vårt gamla dagis nu på förmiddagen. Och har stirrat på bokillustrationer, gjort lite ändringar i ljuset på ett par. Har också stirrat på en bakgrundsbild som kommer till mitt eget konstspel. Och listat ut hur jag ska göra en sak visuellt till det.

Under helgen har jag pressat mig igenom en kodskola online (nu har jag gått färdigt Frontend Foundations, men det finns massor kvar). Eftersom jag går Summer of Programming på Boost Turku, så får jag tillgång till codeschool gratis. Har väldigt skoj med uppgifterna. Känner mig väldigt motiverad. Skulle inte alls ha något emot att jobba mer med programmering i framtiden. Får nu sedan se i vilken form det blir. Troligen något mer webbrelaterat i så fall, eller förstås spelrelaterat. Jag är bara så glad att jag tar mig tiden att göra det här nu. Och känner mig inte heller det minsta stressad, lustigt nog. Bara inspirerad.

Jag är också lite förvånad över att jag lyckas fortsätta jobba så bra, trots att jag känt mig ganska distraherad av allt möjligt annat, utifrån och inifrån. Men tänker inte gå djupare in på det här.

Nu, tillbaka till layoutjobbet! Som jag också njuter av enormt! Who knew att jag skulle gilla att layouta böcker så mycket. Det bor ändå en liten perfektionist i mig nånstans… Kanske därför jag också gillar programmeringen. Det gäller att ha koll på både helhet och små detaljer samtidigt. Men ifall ni vet någon som söker frilansande grafiska designers att ombryta böcker, tipsa om mig ;) Jag gör gärna mera…

Låg nätprofil

Jag har knappt sett på Facebook på en vecka. Använder Groups-appen för alla jobbgrejer som jag behöver vara med på. Ville få bort det där splittrande slösurfandet, och borta är det… Har ju inte hunnit blogga heller på länge – en månad!

Nåja här är en update.

Vi har haft alla sjukor typ flera varv runt, och just nu har alla tre ungarna något med hälsan som tar massor av tid och energi. Försöker leva i nuet och göra det bästa av det. Får emellanåt en impuls att bara sluta med allt i jobbväg och bli någon slags heltidsförälder för att inte allt ska krascha och brinna.

Men så kommer ju dagar med inspiration, som i dag. Fast man får förverkliga sig någon liten minut åt gången, och försöka få med familjen i det samtidigt. Det hjälper faktiskt en del att inte vara så mycket på nätet nu, jag klarar inte av allt samtidigt helt enkelt.

Har hunnit spela färdigt spelet Samorost 3. Ljuvligt ljuvligt, vill göra liknande spel själv! Är också så glad över att bra konst och kultur mest gör mig inspirerad, snarare än t.ex. nedslagen av avund eller liknande (som jag har hört att drabbar en del). Nej jag vill alltid göra själv också!

Och köpte nyss ett nytt spel på Steam: 1979 Revolution: Black Friday – ett historiskt spel som handlar om konflikten i Iran. Verkar helt otroligt intressant, och viktigt. Vi ska se hurdant det är… Är mest intresserad av hur de sköter berättandet, för det är liksom det jag tänker på hela tiden nu: hur kan man berätta, eller skapa litteratur, i spelform?

Annars jobbar jag vidare med 2-3 frilansprojekt på förmiddagarna, och det går långsamt. Eftermiddagsjobbet tar mycket tid och energi (med specialbarnen), så jag kommer inte att fortsätta med det på hösten. Men det känns som om jag lärt mig enormt mycket under de senaste veckorna (har varit där nu i 1,5 månader, en dryg månad kvar). Men det är inte den sortens arbete som leder mig vidare dit jag vill komma, så för min egen skull kan jag inte fortsätta. Och som tur har jag några spännande arbetsuppdrag som väntar från och med juni. Det är mitt eget konstspel, ett undervisningsspel som jag ska illustrera och sedan arbete med läromedel och webb.

Fördelen att arbeta och umgås mycket med barn är att man sitter mindre, så ryggen och nacken mår bra. Jag har också skaffat ett aktivitetsarmband nu, och är ganska ivrig över att nörda ner mig i biohacking för att må bättre… Har redan börjat dansa mer hemma för att få upp aktivitetsnivån. Winwin.

Vi hörs!

They will come

Det går bra det här med att jag försöker undvika att söka mer jobb nu (och undviker också att slösurfa, vilket jag ofta gör med motiveringen att jag måste ha koll på vad som händer så att jag inte missar någon bra möjlighet – ni vet Fear of Missing Out).

Jag tror inte att jag har missat något viktigt. Istället har jag fått helt intressanta mail av människor som kontaktat mig direkt med intressanta förslag.

I dag började det ganska ynkligt dock, har haft ett av mina minimigränanfall (huvudvärk som kryper på mig mot eftermiddagen, håller i sig över natten och klingar sedan av sakta följande dag). Så jag vaknade med huvudvärk för att Buranan hade slutat verka. Och har haft ont i ryggen sedan lördag, och känt mig allmänt stel och konstigt i kroppen.

Kroppens förfall har däremot inte satt stopp för idéerna och lusten att jobba vidare på en del projekt som varit på paus. Så jag har ”prokrastinerat” och jobbat på lustprojekten istället för att göra det jag borde. Fast å andra sidan. Borde och borde. Allt jag gör på mina projekt är hemåt på något vis. Bara att belöningarna ligger på lite olika avstånd. Nu jobbade jag på sådant där belöningen ännu är dold i dunklet någonstans i framtiden. Men det är OK. Det är rätt. Vet att jag jobbar på rätt saker. Fokus och riktning är tydlig. Bara att när man har förtielva projekt på gång samtidigt så har man alltid lite dåligt samvete över att inte ha lust med vissa av dem.

Men budskapet i dagens blogg är alltså: ta det lugnt. Möjligheterna kommer. Idéerna kommer. Tiden kommer. Rätt människor kommer. E-post som jag väntar på kommer (förr eller senare, eller så inte alls, men det är ingen idé att fundera på dem).

Och trots att jag nu har stor lust att ösa ur mig om vad jag sysslat med som var inspirerande, så tror jag det är bäst att jag skriver om det en annan gång.

Vagaste inlägget någonsin, men hoppfullt!

Hm, har lust att skriva om vad jag sysslar med, men det är så mycket som jag inte kan skriva om ännu. Väntar på diverse mailsvar denna vecka, tre åtminstone, så har svårt att lösgöra mig från mailen och webben. Något kommer hända där snart…

Nej? Ja? Nej? Ja?

Det dumma är ju att det spelar ingen roll om jag tänker på det eller inte, mailen kommer ju när de kommer, och att vänta på dem stjäl fokus.

Och har samtidigt massor att göra (som vanligt), deadlines som kommer närmare. Har svårt att bestämma mig för vilka jobb jag ska ta tag i. Igår rullade det på helt OK, och hade inte så hemskt stora svårigheter att byta mellan olika uppdrag. Men man gör på ett, och då förblir ju ett annat ogjort, och så har man känslan av att man tappar greppet på allt. Det här är ju utmaningen med att jobba med många projekt på en gång. Fördelen är att man kan byta ifall ett av jobben hakar upp sig.

Skrev också på mina studier igår. Ska göra ett studieprojekt om branding och mitt eget företag till marknadsföringskursen. Väldigt nyttigt. Faktiskt har dessa studier gjort det mycket enklare för mig att skriva arbetsansökningar (märkte jag i måndags när jag skickade iväg en ny), för jag får hela tiden bättre koll på vad det är jag kan och vill göra – vad jag kan erbjuda, och vad jag vill ha.

Under helgen tror jag också att jag kom på vad syftet med min Master’s thesis ska vara, och har ett nytt arbetsnamn för den. Också det skrivandet och skapandet för mig framåt hela tiden, och gör framtiden tydligare. När man har en tydlig vision av vad man vill jobba med är det enklare att sedan skala bort det som inte leder dit. Och jag har en vision, den har jag byggt på länge, men nu syns den allt tydligare. Och mycket av det jobb jag gjort under vintern leder precis dit.

Har varit väldigt entusiastisk över många saker denna vecka. Har sett saker hända som jag hoppats på. Och det bekräftar att jag redan för länge sedan anat och vetat vad som kommer att hända i mitt yrkesområde. Intressanta tider.

Branding och en skitsnygg gradu

Har haft två studiedagar på Novia igen. Går nu en kurs i marknadsföring, och vi har pratat om branding mest. Och det har varit mycket roligt. Förvånande roligt.

Vilket får mig att tänka tillbaka på ett lämplighetstest jag gjorde när jag studerade. Då tyckte handledaren som testade mig att jag borde söka jobb i reklambranschen. Vilket jag nog tänkte på, men sen tänkte jag också att jag vet INGENTING om att sälja (och reklambranschen är typ ondskans näste). Och jag ogillade starkt tanken på att försöka få folk att köpa mer än de verkligen behöver (ogillar fortfarande). Så det förslaget fnös jag åt. Men nu i och med mitt eget företagande… och egentligen varje gång jag har att göra med branding och marknadsföring, så inser jag att jag faktiskt tycker det är intressant. Och nu på den här kursen, för första gången, så känner jag att jag fattar vad det handlar om. Och jag fattar också att ingen egentligen vet säkert vad som funkar bäst. Vilket är en väldigt intressant utmaning.

Blev i varje fall väldigt inspirerad att tänka på mitt eget företag. Som en del av den här kursen ska man göra ett projektarbete, så jag kommer att passa på att utveckla mitt eget brand, förstås. Därför går jag ju dessa studier.

Igår hade jag också mitt första graduseminarium, och fick feedback. Massor av jättebra feedback. Och det har också varit så underbart hur de andra kursdeltagarna engagerar sig för mitt projekt. Har fått massor av fina tips och idéer. Mycket värdefullt. Och bekräftande på olika sätt.

Men det roligaste av allt. Nu ska jag skriva en avhandling om det jag älskar att göra allra mest, och jag får göra det nästan i vilken form jag vill (så klart inom vissa ramar, men det hör faktiskt till nu att vara innovativ). Mina kurskamrater tyckte till och med att nu är det ju läge för mig att göra den snyggaste gradun man kan. Ja men visst: en skitsnygg gradu! Äntligen är jag på rätt ställe…

Älska sitt jobb

Tänkte nyss ”I love my job” som man gör ibland. Känslan kom när jag printade ut en längre text som jag ska illustrera. Blev riktigt sugen på att sätta tänderna i den och börja fundera på var de fem illustrationerna som ska komma i inlagan skulle kunna vara och vad de ska föreställa. Bilder vimlar redan i huvudet, för jag har läst boken förut, men nu är det en lättläst bearbetning som jag ska illustrera. Blir spännande att se hur samma berättelse berättas på ett nytt sätt. Och det finns nu en första omslagsbild som kommer att finnas i en katalog:

maresiomslag_dec15_framsida

Det kan alltså komma ändringar ännu (troligen, för kommer säkert att hitta en massa detaljer som jag vill förbättra), för själva boken trycks först om över ett halvt år.

Har alltså fått två deadlines gjorda tidigare i veckan, och är nu fri att lägga lite tid på talterapiappen. Just nu jobbar vi på minispel med kort som föreställer olika djur och objekt. Förresten så har appen en Facebook-sida: Sanalanka. Det finns inte så hemskt mycket där ännu, men nästa måndag ska vi vara 33 % färdiga med prototypen*, så då kommer vi att ha lite bilder av hur spelet kommer att se ut – gameview alltså. Och sen lägger vi säkert ut mer bildmaterial också, när helheten börjar ta form.

Och så väntar jag på ett intressant besked igen, men den här gången ser det ganska hoppfullt ut, vilket kanske förklarar mitt goda jobbhumör i dag…

Okej, let’s go! Nu ska jag rita bär, ett fågelbo, en kanin, stjärnor…

*Projektet är med i en kurs för IT-studeranden. Våra programmerare går den, så det kommer en del deadlines på grund av det, vilket nu bara är bra!

Julkalender på FIBUL

Ett tips! Kolla in Fibuls Julkalender! Här.

Jag brukar sällan själv göra julkalender här på bloggen, men nu är det alltså jag som lägger ut Fibuls luckor och också illustrerar siffrorna. Massor av skickliga författare och illustratörer bidrar. Till varje lucka kommer några skrivinstruktioner, så om man vill få lite idéer själv till en julsaga: följ instruktionerna. Kanske man kan lägga ut en helt egen urspårad Fibul-kalender på sin blogg? Länka i så fall till mig, eller till Fibul, så får vi se hur historien kan leva i parallella verkligheter… eller sagor alltså.

Färggrannt

Hade en lite låg dag igår. Saker och ting gick trögt, men stretade på, och egentligen hade humöret ingen större effekt på arbetets resultat. Riktigt innan jag gick ut för att hämta ungarna gjorde jag det här mönstret i Photoshop. Det är vattenfärger och lagereffekter, och har rapporterat (dvs, mönstret kan upprepas utan skarvar, är själv lite chockad över att jag så enkelt klarade av att fixa det, tog bara 15 minuter).

wheniclosemyeyes

Vissa effekter här påminner mig om näthinnor, så kallar detta mönster When I close my eyes. Tänker ladda upp det på Society6 nu. Samtidigt är det en påminnelse för mig om hur Soc6 funkar, för skriver nämligen en Service Design-analys om den webbsidan till min kurs. Tyckte det var ett fiffigt val av övningsuppgift. Hur fungerar det att vara konstnär och använda den tjänsten, hur kunde man göra den bättre? Uppgiftens deadline är nästa vecka. Det kan hända att jag inte jobbar mer på den i dag för har sådan enorm bildinspiration sedan i morse. Rusade in i arbetsrummet och slet fram penslar och bläck för att få börja på en idé jag fick i bussen.

Så låg igår, hög i dag. Så där går det ofta med kreativiteten.

Det underliga är att jag dealade med studieärenden i dag också (utan att bli sur). Hade tydligen glömt att registera mig som frånvarande på ÅA för hösten, så måste betala lite böter och registera mig, för att min e-post (som jag knappt använder) inte skulle sluta fungera. Men samtidigt tänkte jag att NU, nu ska jag på nytt ta tag i att få ut mina saknade studiepoäng i konstvetenskap. Det är en ny ämnesansvarig där nu, och så klart fick jag svar direkt att no problem det här fixar vi. Men måste närvaroanmäla mig för att få ut mina poäng, så nu är jag närvaroanmäld för läsåret. Samtidigt diskuterades ifall jag vill ta ut en licentiatexamen istället för doktors (vilket jag hade övergett pga gubbpropp orsaker… eller total brist på motivation alltså). De textmassor jag har räcker troligen till en lic, förutom att den del dött kött måste skäras av, och hela grejen läsas igenom och putsas lite. Sammanfattning saknas och sådant. Nu känns det pötsligt inte helt orealistiskt att jag kunde få ut min examen trots allt. Jag har absolut inga krav på att min lic.avhandling måste vara högt stående eller perfekt på något vis. Tvärtom. Bara man får igenom NÅGOT. Så tänk om jag lyckas bli både magister och få ut en licentiatexamen nästa år. Haha. Sjukt.

Känns hoppfullt i varje fall. Känns som att jag kan gå vidare.

Fortsätter måla resten av dagen.