Från mörkt till ljust

Stackars blogg, har inte hunnit skriva något på över 2 månader. Men det är positivt, för har ju gjort en massa annat viktigt och spännande. November kändes väldigt tung, för mycket av allt på alla plan i livet. Men det känns som att det vänder och blir bättre nu, efter att jag tänkt igenom prioriteringar och fattat en del svåra beslut. Jag är väldigt glad över många saker, särskilt när det gäller arbete, för har ett sådant bra flyt. Jag är också stolt över att få vara med i många spännande projekt, som alla på något vis är precis vad jag vill och måste göra. Och alla nya fantastiska människor som jag träffat i år… Facebook meddelade mig att jag har fått 64 nya vänner i år. Alla helt fantastiska typer. Vilken rikedom.

Jag har också haft lite svårt att veta hur och vad jag ska skriva om här eftersom det har skett förändringar i hur jag känner mig bekväm med sociala medier. Har varit med i såna projekt som får uppmärksamhet också på olika hatforum på nätet, och man inser plötsligt att allt man skriver offentligt kan läsas av illvilliga personer. Jag har helt enkelt inte hunnit tänka efter hur det här ska påverka vad jag skriver här. Jag tycker om att vara lite osynlig, men samtidigt vill jag inte känna mig tystad heller. Hittills har jag som person varit besparad rasisters uppmärksamhet, men om man aktivt vill kämpa för det man tror på, så måste man kanske ta riskerna också?

Som konstnär är man en offentlig person. Jag får söka skydd och stöd i det att jag inte är ensam med mina åsikter. Det som började med att jag började teckna ögon i augusti ledde vidare till att jag är med i både kampanjen #weseeyou och i en annan grupp: Oikeus elää | Right to Live, som grafiker och webbansvarig (pro bono förstås, finns ingen som får betalt i det här). Vi är som tur många personer som jobbar med detta, vissa gör helt otroligt mycket för att de har mer tid. Jag gör vad jag hinner, för som sagt så har jag också enormt mycket jobb med min firma för tillfället. Men jag är så stolt över att se mina bilder komma till nytta på det här sättet. Och just nu känner jag mig optimistisk, det känns som om vi i dessa grupper faktiskt kan skapa förändring. Det har redan skett förändring. Men målet är att förändringen ska synas i enskilda människors liv, att de ska få leva trygga liv.

Så om ni enstaka som läser här vill hjälpa till lite, sprid dessa viktiga artiklar som kommer ut december på den här bloggen: https://migrileaks.wordpress.com/

Det mesta är på finska, ibland hinner någon översätta till svenska och engelska.

Ja.. jag får återkomma till betaljobben i någon kommande blogg! Det fantastiska är att samma värderingar som ligger bakom min ”aktivism” finns i allt det arbete jag gör med firman nu. Det handlar om att arbeta för demokrati, bildning och välmående på alla plan.

Och God Jul och Gott Nytt År ifall jag inte hittar tillbaka till bloggen igen innan årsskiftet!

righttolive_mielenosoitus_tags2

 

En dag i Helsingfors

Igår var jag i Helsingfors hela dagen och hade omtumlande program.

På förmiddagen var jag med i en filminspelning: en dokumentär som görs om breven till statsministern och protesterna mot asylpolitiken. Jag tecknade ögon i Kaisaniemiparken. Hade nöjet att teckna tre ljuvliga personer från Irak. Har träningsvärk nu i vänstra axeln för vid ett tillfälle hade jag solen i ögonen och måste skydda ögonen med handen. Och att teckna ett ögonpar tar 20-25 minuter (fick jag nu bekräftat), så det var ganska fysiskt ansträngande. Har träningsvärk i vänstra benet också, men vet inte hur jag fått det.

Detta att teckna porträtt live, det är verkligen spännande. Man möter en människa på ett ganska intimt vis, samtidigt som mitt tecknande faktiskt innebär att jag inte mera ser en människa, utan former, ljus, skuggor, linjer, valörer. Att dessutom teckna bara ögonen gör att den här märkliga distanserade intimiteten blir ännu mer betonad. Är helt fascinerad, och oerhört glad över att ha fått uppleva det. Och tänker att jag måste fortsätta med detta på något vis. Att teckna människor i verkligheten och ha dessa möten med dem.

Ögonen kommer jag att fortsätta teckna så länge det finns en mening med det. Vem vet hur länge den här aktionen och aktivismen behövs. Just nu känns det i varje fall som något av det mest betydelsefulla jag någonsin gjort. Och har bara fått positiv feedback för det också, och mer feedback än vad jag någonsin fått för något jag gjort. Det känns mycket fint.

På kvällen var det sedan dags för utgivningsfest för Lättlästa Maresi. Vi hade en väldigt intressant diskussion med Jolin Slotte (som bearbetat texten) och vår redaktör Solveig Arle (alltså, ett helt fantastiskt bra samarbete!). Och fick till och med signera boken. Hade av någon anledning inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men detta möte med bokfolk och vänner var också så ljuvligt, alla snälla ord och komplimanger som man får ta och spara i minnet, så att man orkar jobba vidare.

Paradoxalt är jag nu så hög på gårdagen att jag har lite svårt att fokusera på jobbet. Men det får man acceptera, så kan det gå – eller så brukar det gå. Snart hittar jag tillbaka till flytet.

Låg nätprofil

Jag har knappt sett på Facebook på en vecka. Använder Groups-appen för alla jobbgrejer som jag behöver vara med på. Ville få bort det där splittrande slösurfandet, och borta är det… Har ju inte hunnit blogga heller på länge – en månad!

Nåja här är en update.

Vi har haft alla sjukor typ flera varv runt, och just nu har alla tre ungarna något med hälsan som tar massor av tid och energi. Försöker leva i nuet och göra det bästa av det. Får emellanåt en impuls att bara sluta med allt i jobbväg och bli någon slags heltidsförälder för att inte allt ska krascha och brinna.

Men så kommer ju dagar med inspiration, som i dag. Fast man får förverkliga sig någon liten minut åt gången, och försöka få med familjen i det samtidigt. Det hjälper faktiskt en del att inte vara så mycket på nätet nu, jag klarar inte av allt samtidigt helt enkelt.

Har hunnit spela färdigt spelet Samorost 3. Ljuvligt ljuvligt, vill göra liknande spel själv! Är också så glad över att bra konst och kultur mest gör mig inspirerad, snarare än t.ex. nedslagen av avund eller liknande (som jag har hört att drabbar en del). Nej jag vill alltid göra själv också!

Och köpte nyss ett nytt spel på Steam: 1979 Revolution: Black Friday – ett historiskt spel som handlar om konflikten i Iran. Verkar helt otroligt intressant, och viktigt. Vi ska se hurdant det är… Är mest intresserad av hur de sköter berättandet, för det är liksom det jag tänker på hela tiden nu: hur kan man berätta, eller skapa litteratur, i spelform?

Annars jobbar jag vidare med 2-3 frilansprojekt på förmiddagarna, och det går långsamt. Eftermiddagsjobbet tar mycket tid och energi (med specialbarnen), så jag kommer inte att fortsätta med det på hösten. Men det känns som om jag lärt mig enormt mycket under de senaste veckorna (har varit där nu i 1,5 månader, en dryg månad kvar). Men det är inte den sortens arbete som leder mig vidare dit jag vill komma, så för min egen skull kan jag inte fortsätta. Och som tur har jag några spännande arbetsuppdrag som väntar från och med juni. Det är mitt eget konstspel, ett undervisningsspel som jag ska illustrera och sedan arbete med läromedel och webb.

Fördelen att arbeta och umgås mycket med barn är att man sitter mindre, så ryggen och nacken mår bra. Jag har också skaffat ett aktivitetsarmband nu, och är ganska ivrig över att nörda ner mig i biohacking för att må bättre… Har redan börjat dansa mer hemma för att få upp aktivitetsnivån. Winwin.

Vi hörs!

Skriva interaktivt

På torsdag nästa vecka är det ICT Showroom i ICT-huset. Vår demo för talterapiappen Sanalanka kommer att finnas där, och vi som varit med kommer också att stå där och representera. Själv hinner jag bara vara på plats en timme på förmiddagen, för kommer att åka på mitt nya deltidsjobb på eftermiddagen. Jag kommer att vara eftisledare för en liten grupp barn med specialbehov fram till slutet av maj (när skolorna slutar). Egentligen börjar jag just på torsdag, men behövdes som vikarie redan i fredags. Känns väldigt spännande och utmanande, men också skönt att som omväxling jobba med något som inte kräver att jag pushar på mig själv och är disciplinerad för att få något gjort. Tror också att jag kommer att lära mig väldigt mycket om mig själv i det här jobbet…

Men tillbaka till appen och skrivandet. Det är första gången jag har skrivit text till en interaktiv berättelse. Och det har varit extremt lärorikt, och mycket utmanande. Man kan ju inte bara bestämma att det här ska hända och denna linje kommer berättelsen att följa, utan det gäller att skapa många möjligheter och styra läsaren/spelarens upplevelse på ett mycket mer komplicerat sätt. Hur skapar man dramatik när handlingen kan ta så många olika vägar?

I framtiden kommer det att bli mer av dessa interaktiva texter med ”branching narratives” (för Sanalanka är ju inte ens nära på färdig, finns bara en början, och nu hoppas vi på finansiering så vi kan fortsätta). Började för någon vecka sedan med att skriva manus till ett nytt projekt, med delvis samma team. Det är en berättelse som jag har haft i ett synopsis-skede sedan i höstas, och mitt mål är att skriva ett litterärt och konstnärligt spel. I dag är jag särskilt inspirerad, för det går bra i Steam för studions nyligen publicerade litterära spel The Bottom of the Well (kolla in här, det är gratis att spela: http://store.steampowered.com/app/449020/)! Grattis Red Nettle Studio! Väldigt kul!

Har under våren funderat mycket på vilken form mina berättelser och texter kan ta, och hur jag ska fortsätta med mitt skrivande (och illustrerande). Vill jag fortsätta skriva ”traditionella” romaner alls? Varför ska jag sträva efter att publicera mina texter i bokform? Det känns som om jag kan nå ut på ett helt annat sätt genom att skriva för digitala plattformer. Eller jag når kanske en annan publik på det sättet. Så jag är absolut inne i ett snabbare brytningsskede just nu, och eftersom det lätt blir väldigt splittrat om man försöker göra allt så måste jag välja och fokusera, och nu är fokus på dessa interaktiva berättelser.

Men så handlar ju väldigt mycket också om möjligheter och slump. När jag för snart 10 år sedan bestämde mig för att skriva på allvar hade jag inga kontakter till spelbranschen och visste inte hur man kunde få sådana (branschen var dessutom mycket mindre i Finland då). Att skriva för bokpublicering kändes enklare och mer rakt på sak. Det behövs inte ett team av programmerare eller 3D-animatörer för att få en bok publicerad… Nu har jag hunnit bygga upp det nätverket. Nu är det möjligt att skriva för spel (det var inte en främmande tanke för mig för 10 år sedan, vilket jag kan se i mina anteckningar från den tiden… hade drömmar om samarbeten redan då – Bildbindaren handlar ju de facto om att bygga spelvärldar och att skriva så var en helt medveten strategi för mig, sorry spoiler :D).

Bäst att skriva lite på manuset nu då. Känns supersvårt, men är extremt taggad! Wohoo!

Och vill du veta mera om det här spelprojektet, så håll koll på bloggen i april. Då kommer jag att berätta mer om det nya manuset, visa lite bildmaterial och avslöja vad spelet heter…

Maresi för alla

Det är så roligt att följa Marias Maresi och hur denna fina roman tar över världen. Kolla i hennes blogg nu, så får ni se hur en bok lanseras på engelska marknaden! Väldigt spännande och intressant.

Jag är så glad och stolt också över att få göra illustrationer till Maresis lättlästa version (ges ut av Lärum Förlaget), som ska komma ut på svenska senare i år. Omslaget i katalogversion gjorde jag i slutet av november, och nu jobbar jag med bilder till inlagan. Förutom att jag verkligen vill att det blir en snygg bok, blir det ju extra spännande att illustrera en bok som verkar bli en stor internationell hit också! No pressure. Haha.

Apropå lättläst, alldeles nyss ploppade en finsk YLE-intervju fram i min mobil om lättläst litteratur. Lättläst betyder inte enkelspårigt. Poängen är att de som har lässvårigheter vill ha lika utmanande och bra innehåll som de utan svårigheter. Och jag måste säga, att efter att jag läste det lättlästa manuset i december så är jag väldigt imponerad. Det är samma bok, förutom att det gick snabbare för mig att läsa (som inte har lässvårigheter). Men känslorna och världen som målades upp var samma.

Jag tänker mycket på detta när jag illustrerar Maresi nu. Bilderna behöver inte vara ”enkla”, de ska tilltala samma åldersgrupp som den ursprungliga texten tilltalar. Bilderna ska vara vackra och bygga upp samma värld som texten. Och de får gärna innehålla något mer att tänka på. Nu har jag bara börjat skissa på de bilder som kommer till inlagan, men jag har en lista på vilka scener, miljöer och personer som jag kommer att fokusera på. Ska bli så spännande att se vad som kommer ur arbetet – för jag vet ju inte i förväg riktigt hur det kommer att bli. Vad som fungerar ser jag först när jag gjort det.

Ja, och nu tillbaka till dagens uppdrag: mera manustext till talterapiappen (vilket jag gör hemma med min krassliga tioåring). Lite på samma spår är ju det projektet också. Tycker att jag börjar hitta en linje i mina projekt. Konst och litteratur för alla. I morgon ska jag dessutom på möte och diskutera läromedel…

Seriekurs! Och lite annat smått och gott…

Jag behöver ett par deltagare till på min seriekurs för att den ska bli av! Så ifall det finns nån som ännu är intresserad, haka på nu! Här är mer info: https://opistopalvelut.fi/abo/course.php?l=sv&t=2493

Man får vara nästan vilken ålder som helst (fast tänker att det kanske är bäst om man är över 9-10 år pga kursen slutar så sent på torsdag kväll). Man behöver inte alls kunna rita, eller så får man vara Rembrandt, allt är OK.

För övrigt har jag denna vecka gjort följande:

  • Ritat två alienföräldrar från rymden till talterapiappen
  • Gjort pixliga guldögon till en demonservitris till Underworld Kitchen
  • Skissat på ett medeltida fantasybibliotek och flygande flätor
  • Tänkt på ansökningar
  • Skrivit första utkastet på min Master’s thesis (rubrik, introduktion, problemställning, syfte, nosat på teori, tänkt på material och struktur)
  • Varit ledig en dag och ätit massor av fisk och min brorsdotters chokladbakverk och spelat Candy Crush Soda
  • Trott att jag inte fått något gjort, men sen när jag lagt in alla timmar i min snygga excel-tabell över min arbetstid så har jag insett att jag har gjort en hel del

Och nästa vecka slår jag fast programmet för första träffen i seriekursen, ifall jag fått in tillräckligt med folk! Håller på och läser Scott McClouds alldeles briljanta guide till serieteckning och får massor av bra tips till övningar därifrån! Kan knappt hålla mig, vill också gå på min seriekurs, haha!

Älska sitt jobb

Tänkte nyss ”I love my job” som man gör ibland. Känslan kom när jag printade ut en längre text som jag ska illustrera. Blev riktigt sugen på att sätta tänderna i den och börja fundera på var de fem illustrationerna som ska komma i inlagan skulle kunna vara och vad de ska föreställa. Bilder vimlar redan i huvudet, för jag har läst boken förut, men nu är det en lättläst bearbetning som jag ska illustrera. Blir spännande att se hur samma berättelse berättas på ett nytt sätt. Och det finns nu en första omslagsbild som kommer att finnas i en katalog:

maresiomslag_dec15_framsida

Det kan alltså komma ändringar ännu (troligen, för kommer säkert att hitta en massa detaljer som jag vill förbättra), för själva boken trycks först om över ett halvt år.

Har alltså fått två deadlines gjorda tidigare i veckan, och är nu fri att lägga lite tid på talterapiappen. Just nu jobbar vi på minispel med kort som föreställer olika djur och objekt. Förresten så har appen en Facebook-sida: Sanalanka. Det finns inte så hemskt mycket där ännu, men nästa måndag ska vi vara 33 % färdiga med prototypen*, så då kommer vi att ha lite bilder av hur spelet kommer att se ut – gameview alltså. Och sen lägger vi säkert ut mer bildmaterial också, när helheten börjar ta form.

Och så väntar jag på ett intressant besked igen, men den här gången ser det ganska hoppfullt ut, vilket kanske förklarar mitt goda jobbhumör i dag…

Okej, let’s go! Nu ska jag rita bär, ett fågelbo, en kanin, stjärnor…

*Projektet är med i en kurs för IT-studeranden. Våra programmerare går den, så det kommer en del deadlines på grund av det, vilket nu bara är bra!

Tryck!

Var och hämtade mina konsttryck igår! Beställde tio exemplar av fem olika bläckmålningar, och de blev superbra! Dessutom helt strålande service i detta tryckeri. Prigi heter de, och jag rekommenderar varmt. Ska snart trycka upp nya visitkort och trycka hos dem.

Och nu sålde jag redan ett tryck till min arbetsrumsgranne här i Saippua-Center. Nummer ett av tio av bilden med skuggorna.

treeshadows_150

Jag skriver alltså för hand upplagans nummer, och nummer på varje tryck, och signerar dem (även om de redan också har loggan där nere i hörnet). Trycket är inte begränsat (än så länge), men tänker att numreringen är trevlig. Har man ett lågt nummer så är det mer speciellt. Så ju snabbare man köper ett, desto lägre nummer.

I dag reser några av bilderna upp till Jakobstad. En av mina kurskamrater på Service Design, silversmeden Malin, kommer att ha en popup-butik där hela december, så då finns trycken att köpa där! Resten säljer jag via min Holvi-shop. Och den uppdaterar jag nästa vecka. Men är man alltså sugen på att köpa en ”lajv” så finns de här från och med tredje december.

Hurra!

Prova nytt

Igår testade jag för första gången att faktiskt marknadsföra ett inlägg på Facebook (det är rea på Society6, och har lagt in en ny bild, klicka här för rabatten). Har undrat ett tag över hur det fungerar, om det har någon effekt och om det lönar sig. Dyrt är det ju inte, men sen är frågan hur effektivt det egentligen är, när jag ändå mest interagerar med vänner och bekanta också via min officiella fb-profil. Men skulle ju gärna få mer följare som jag inte känner (ännu).

Under hösten har jag ju fått tänka mycket på marknadsföring. Ska till och med få gå en kurs i det som en del av Service Design-programmet, men den börjar i januari. Kan ju känna mig lite stolt över att jag i varje fall klarat första kursen, introduktionen. Det vi sysslar med nu är ”metoder och processer” i tjänstedesign. Jag analyserar mitt eget illustratörsjobb, och ska fylla i en så kallad ”blue print” där man kartlägger precis allt, in i minsta detalj, som businessen går ut på.

Har igen de senaste dagarna tänkt mycket på fokus. Får ju väldigt mycket gjort, men det är hela tiden mycket som förblir ogjort, för att jag har för många projekt på gång. Samma gamla visa hela hösten. Det tar tydligen ett tag att lära sig att hantera det. Vissa saker har jag redan strykt, eller skjutit fram till nästa år, så samtidigt känns det nog som jag har kontroll. Men man borde ju hela tiden göra mera. Mera marknadsföring till exempel. Fast för att ha något att marknadsföra, måste man ju också ta sig tiden att skapa det man vill sprida. Såg att både Maria och Malin drömde om assistenter, och skulle jag ha råd, skulle det verkligen finnas behov för en, så att jag kunde fokusera på att rita och skriva.

Drömmer om att få igång den där Patreon-sidan. Det är alltså en crowdfunding-sajt där konstnärer av olika slag kan samla in pengar kontinuerligt, eller för mindre projekt och arbeten som man publicerar regelbundet. Men man borde ha en video på sin sida där man presenterar sig och sin sida. Och har inte hunnit tänka på det. Borde ju filma lite när jag ritar, men när det är själva ritande och jobbet som är det viktigaste att få färdigt så hinner man inte alltid fixa dokumentation. Kanske jag tar mig tiden att göra videon snart. Jag vet ju hur man gör, men det betyder också att jag vet att det tar TID att fixa till en hyfsad video. Argh. Och sen vet man ju inte ifall någon sen vill betala för det man gör (de som lyckas bra på den sajten är sådana som redan har massor av fans som de sedan drar med sig dit).

OK tillbaka till jobbet. Min to do-lista blir inte kortare av att blogga, haha!