Ännu en jobbmåndag

Man vet att man jobbar med rätt saker när man längtar efter måndagar och sin arbetstid… vilket jag säkert sagt hundra gånger förut.

Det är sista veckan som lilla A är på dagis, sedan kommer vi att byta dagis efter juli. Dagiset flyttar för långt bort från oss, så vi byter helt. Tyvärr finns inget riktigt nära oss, så det blir längre resor ändå efter bytet också. Men nåja, fyra år kvar till förskolan, haha.

Jag ritade en present till vårt gamla dagis nu på förmiddagen. Och har stirrat på bokillustrationer, gjort lite ändringar i ljuset på ett par. Har också stirrat på en bakgrundsbild som kommer till mitt eget konstspel. Och listat ut hur jag ska göra en sak visuellt till det.

Under helgen har jag pressat mig igenom en kodskola online (nu har jag gått färdigt Frontend Foundations, men det finns massor kvar). Eftersom jag går Summer of Programming på Boost Turku, så får jag tillgång till codeschool gratis. Har väldigt skoj med uppgifterna. Känner mig väldigt motiverad. Skulle inte alls ha något emot att jobba mer med programmering i framtiden. Får nu sedan se i vilken form det blir. Troligen något mer webbrelaterat i så fall, eller förstås spelrelaterat. Jag är bara så glad att jag tar mig tiden att göra det här nu. Och känner mig inte heller det minsta stressad, lustigt nog. Bara inspirerad.

Jag är också lite förvånad över att jag lyckas fortsätta jobba så bra, trots att jag känt mig ganska distraherad av allt möjligt annat, utifrån och inifrån. Men tänker inte gå djupare in på det här.

Nu, tillbaka till layoutjobbet! Som jag också njuter av enormt! Who knew att jag skulle gilla att layouta böcker så mycket. Det bor ändå en liten perfektionist i mig nånstans… Kanske därför jag också gillar programmeringen. Det gäller att ha koll på både helhet och små detaljer samtidigt. Men ifall ni vet någon som söker frilansande grafiska designers att ombryta böcker, tipsa om mig ;) Jag gör gärna mera…

Förr eller senare måste det hända

Jag har haft en ofokuserad förmiddag och har varit på Facebook, och tänkt och skickat lite meddelanden till vänner och e-postat, och INTE FÅTT NÅGOT GJORT. Eller? Skrev lite dagbok, har inte gjort det på länge, men måste få ordning på känslor och händelser, och visst det hjälper ju mig att skriva om hur jag känner mig. Inte så bortkastad tid.

Så. Förr eller senare måste jag ha en sån här förmiddag då man liksom flyter runt och känner och lever.

Har en dryg vecka kvar av eftermiddagsjobbet. Sen fortsätter jag med mina spelprojekt!

Har grubblat väldigt mycket över en sak denna vecka, men fattade ett beslut igår, och nu känns det skönt. Fast pirrigt, för bestämde mig för att göra en sak som är helt ny.

Och har varit glad och lite förskräckt över mig själv på många plan. Ska göra många nya saker denna sommar. Blev till exempel antagen till en självstudiekurs i programmering för totala nybörjare. Ska använda den kursen för att jobba med mitt konstspelprojekt samtidigt. Älskar när jag lyckas slå ihop många saker i ett projekt. Effektivt.

Vågar inte riktigt känna efter om jag är trött. Jag tror inte det? Jag tänker ta åtminstone en hel vecka semester, då vi åker norrut, och man ändå inte kan jobba. Är avundsjuk på människor som har 4-6 veckor betald semester. Kanske någon gång i framtiden så kan jag ha det. Men samtidigt… jag gör vad jag vill göra nu, jag måste inte göra något av det jag gör. Jag väljer att göra det. Och jag har fina människor i min närhet som hjälper mig, och påminner mig om att sköta om mig själv.

Det blir nog bra det här.

Låg nätprofil

Jag har knappt sett på Facebook på en vecka. Använder Groups-appen för alla jobbgrejer som jag behöver vara med på. Ville få bort det där splittrande slösurfandet, och borta är det… Har ju inte hunnit blogga heller på länge – en månad!

Nåja här är en update.

Vi har haft alla sjukor typ flera varv runt, och just nu har alla tre ungarna något med hälsan som tar massor av tid och energi. Försöker leva i nuet och göra det bästa av det. Får emellanåt en impuls att bara sluta med allt i jobbväg och bli någon slags heltidsförälder för att inte allt ska krascha och brinna.

Men så kommer ju dagar med inspiration, som i dag. Fast man får förverkliga sig någon liten minut åt gången, och försöka få med familjen i det samtidigt. Det hjälper faktiskt en del att inte vara så mycket på nätet nu, jag klarar inte av allt samtidigt helt enkelt.

Har hunnit spela färdigt spelet Samorost 3. Ljuvligt ljuvligt, vill göra liknande spel själv! Är också så glad över att bra konst och kultur mest gör mig inspirerad, snarare än t.ex. nedslagen av avund eller liknande (som jag har hört att drabbar en del). Nej jag vill alltid göra själv också!

Och köpte nyss ett nytt spel på Steam: 1979 Revolution: Black Friday – ett historiskt spel som handlar om konflikten i Iran. Verkar helt otroligt intressant, och viktigt. Vi ska se hurdant det är… Är mest intresserad av hur de sköter berättandet, för det är liksom det jag tänker på hela tiden nu: hur kan man berätta, eller skapa litteratur, i spelform?

Annars jobbar jag vidare med 2-3 frilansprojekt på förmiddagarna, och det går långsamt. Eftermiddagsjobbet tar mycket tid och energi (med specialbarnen), så jag kommer inte att fortsätta med det på hösten. Men det känns som om jag lärt mig enormt mycket under de senaste veckorna (har varit där nu i 1,5 månader, en dryg månad kvar). Men det är inte den sortens arbete som leder mig vidare dit jag vill komma, så för min egen skull kan jag inte fortsätta. Och som tur har jag några spännande arbetsuppdrag som väntar från och med juni. Det är mitt eget konstspel, ett undervisningsspel som jag ska illustrera och sedan arbete med läromedel och webb.

Fördelen att arbeta och umgås mycket med barn är att man sitter mindre, så ryggen och nacken mår bra. Jag har också skaffat ett aktivitetsarmband nu, och är ganska ivrig över att nörda ner mig i biohacking för att må bättre… Har redan börjat dansa mer hemma för att få upp aktivitetsnivån. Winwin.

Vi hörs!

Skriva interaktivt

På torsdag nästa vecka är det ICT Showroom i ICT-huset. Vår demo för talterapiappen Sanalanka kommer att finnas där, och vi som varit med kommer också att stå där och representera. Själv hinner jag bara vara på plats en timme på förmiddagen, för kommer att åka på mitt nya deltidsjobb på eftermiddagen. Jag kommer att vara eftisledare för en liten grupp barn med specialbehov fram till slutet av maj (när skolorna slutar). Egentligen börjar jag just på torsdag, men behövdes som vikarie redan i fredags. Känns väldigt spännande och utmanande, men också skönt att som omväxling jobba med något som inte kräver att jag pushar på mig själv och är disciplinerad för att få något gjort. Tror också att jag kommer att lära mig väldigt mycket om mig själv i det här jobbet…

Men tillbaka till appen och skrivandet. Det är första gången jag har skrivit text till en interaktiv berättelse. Och det har varit extremt lärorikt, och mycket utmanande. Man kan ju inte bara bestämma att det här ska hända och denna linje kommer berättelsen att följa, utan det gäller att skapa många möjligheter och styra läsaren/spelarens upplevelse på ett mycket mer komplicerat sätt. Hur skapar man dramatik när handlingen kan ta så många olika vägar?

I framtiden kommer det att bli mer av dessa interaktiva texter med ”branching narratives” (för Sanalanka är ju inte ens nära på färdig, finns bara en början, och nu hoppas vi på finansiering så vi kan fortsätta). Började för någon vecka sedan med att skriva manus till ett nytt projekt, med delvis samma team. Det är en berättelse som jag har haft i ett synopsis-skede sedan i höstas, och mitt mål är att skriva ett litterärt och konstnärligt spel. I dag är jag särskilt inspirerad, för det går bra i Steam för studions nyligen publicerade litterära spel The Bottom of the Well (kolla in här, det är gratis att spela: http://store.steampowered.com/app/449020/)! Grattis Red Nettle Studio! Väldigt kul!

Har under våren funderat mycket på vilken form mina berättelser och texter kan ta, och hur jag ska fortsätta med mitt skrivande (och illustrerande). Vill jag fortsätta skriva ”traditionella” romaner alls? Varför ska jag sträva efter att publicera mina texter i bokform? Det känns som om jag kan nå ut på ett helt annat sätt genom att skriva för digitala plattformer. Eller jag når kanske en annan publik på det sättet. Så jag är absolut inne i ett snabbare brytningsskede just nu, och eftersom det lätt blir väldigt splittrat om man försöker göra allt så måste jag välja och fokusera, och nu är fokus på dessa interaktiva berättelser.

Men så handlar ju väldigt mycket också om möjligheter och slump. När jag för snart 10 år sedan bestämde mig för att skriva på allvar hade jag inga kontakter till spelbranschen och visste inte hur man kunde få sådana (branschen var dessutom mycket mindre i Finland då). Att skriva för bokpublicering kändes enklare och mer rakt på sak. Det behövs inte ett team av programmerare eller 3D-animatörer för att få en bok publicerad… Nu har jag hunnit bygga upp det nätverket. Nu är det möjligt att skriva för spel (det var inte en främmande tanke för mig för 10 år sedan, vilket jag kan se i mina anteckningar från den tiden… hade drömmar om samarbeten redan då – Bildbindaren handlar ju de facto om att bygga spelvärldar och att skriva så var en helt medveten strategi för mig, sorry spoiler :D).

Bäst att skriva lite på manuset nu då. Känns supersvårt, men är extremt taggad! Wohoo!

Och vill du veta mera om det här spelprojektet, så håll koll på bloggen i april. Då kommer jag att berätta mer om det nya manuset, visa lite bildmaterial och avslöja vad spelet heter…

The Lost Day

Eller snarare, Internet-dag. Som en nyfiken skata har jag bläddrat bland inlägg på webben och prokrastinerat och funderat, delat länkar och skrivit lite frågor om min MacBook och operativsystem, ritat lite jo faktiskt… stirrat. Det var länge sedan jag hade tid med en sån här dag.

Sonen har varit hemma, och varit på läkarbesök med sin far, och hans halsont-mysterium verkar vara löst. Läkaren sa att det kan bero på hans allergier (björkpollen och vissa grönsaker och mat som han kanske också är känslig mot), som gör att hans hals är lite svullen och slemmig. En evig halvflunssa liksom. Han har haft det hela vintern. Mycket trötthet på hösten också. Med skam minns jag plötsligt att jag gav honom en fastlagsbulle på tisdag med mandelmassa, och mandlar har han ju reagerat på förut! Nå nu har vi en lång lista på mat som vi ska utesluta och testa sedan. EN LÅNG LISTA. Men det är väldigt skönt att inse att det finns något man kan göra nu.

Anyhow, jag har spelat lite spel med sonen: Typoman, och så testade vi… krhm… Cookie Clicker 2.0. Ahem. Ja det är en kaka man trycker på. Och trycker, och trycker. Inte så mycket mer. Underligt beroendeframkallande ändå. Men Typoman har vi varit nyfikna på ett tag, och vi spelade igenom demon tillsammans. Jag insåg sedan, att hej! Att spela med ett barn är ju research för mig nu när jag själv gör spel och jobbar med barnkultur på olika sätt. Så inte så farligt prokrastinerat av mig ändå… Och kanske det inte är bortkastad tid att umgås och ha roligt med sitt barn heller.

Och har redigerat en text. Och har uppdaterat min hemsida. Och tänkt på mitt brand och sånt mysigt.

Inte så bortkastad dag? Visst? Visst!?

Och jag har så längtat efter att få ha en mindre hektisk och mer flytande dag. Nu kom den. Igår var det också rätt lugnt.

Jag har också längtat efter att vara med alla mina ungar i dag. Sett lite på foton av döttrarna och längtat efter att krama dem. Känt mig lycklig över att de finns.

Nej, den här dagen var bestämt inte bortkastad eller LOST alls! Det här har ju varit en mycket skön dag. Snart är alla barn hemma, och tror att jag ska anse mitt Internet-varande mättat för i dag. Men kanske vi spelar lite mer spel… om ettåringen tillåter det alltså (småbarn är som bekant som små diktatorer). Annars tänker jag tvinga dem att LEKA med mig. Känner mig lite sugen på Duplo Lego-världsbygge, och kanske nalle-teater… och frisörbesök. Och Doktor Blod som ska dela ut plåster åt alla dockor.

Skön helg allihop!

Seriekurs! Och lite annat smått och gott…

Jag behöver ett par deltagare till på min seriekurs för att den ska bli av! Så ifall det finns nån som ännu är intresserad, haka på nu! Här är mer info: https://opistopalvelut.fi/abo/course.php?l=sv&t=2493

Man får vara nästan vilken ålder som helst (fast tänker att det kanske är bäst om man är över 9-10 år pga kursen slutar så sent på torsdag kväll). Man behöver inte alls kunna rita, eller så får man vara Rembrandt, allt är OK.

För övrigt har jag denna vecka gjort följande:

  • Ritat två alienföräldrar från rymden till talterapiappen
  • Gjort pixliga guldögon till en demonservitris till Underworld Kitchen
  • Skissat på ett medeltida fantasybibliotek och flygande flätor
  • Tänkt på ansökningar
  • Skrivit första utkastet på min Master’s thesis (rubrik, introduktion, problemställning, syfte, nosat på teori, tänkt på material och struktur)
  • Varit ledig en dag och ätit massor av fisk och min brorsdotters chokladbakverk och spelat Candy Crush Soda
  • Trott att jag inte fått något gjort, men sen när jag lagt in alla timmar i min snygga excel-tabell över min arbetstid så har jag insett att jag har gjort en hel del

Och nästa vecka slår jag fast programmet för första träffen i seriekursen, ifall jag fått in tillräckligt med folk! Håller på och läser Scott McClouds alldeles briljanta guide till serieteckning och får massor av bra tips till övningar därifrån! Kan knappt hålla mig, vill också gå på min seriekurs, haha!

Good old akademiskt skrivande

I dag har jag deadline på en text som ska vara det första utkastet till min Master’s Thesis. Har intressant nog NOLL ångest för att skriva på den, jag ska ju skriva om mitt eget jobb – illustration. Känns bara roligt! Så nu kan jag konstatera att jag inte egentligen har något emot att skriva akademisk text, utan de problem jag hade med mina forskarstudier hade med något helt annat att göra (host-handledningen-host, ja och kanske lite att ämnet inte var så nära mitt hjärta som jag försökte intala mig).

Hursomhelst. Ska alltså strax börja fila på den. Har stökat undan lite annat direkt på morgonen (JULKALENDERLUCKOR och e-post), så att jag sen kan försänka mig i skrivflow-tillståndet.

Fick förresten intressanta nyheter igår. Underworld Kitchen har ju stått stilla hela hösten för ingen har haft tid att jobba på den vid sidan av jobb/studier/jobbsök. Men vi hade skickat in en ansökan till AVEK för konceptutvecklingsstöd – och vi fick det! Så nu finns lite pengar för att fortsätta på spelet! Är otroligt överraskad och glad. Vill verkligen att mina pixelgubbar ska få leva vidare, och att vi ska få till stånd en bättre prototyp. Varje gång jag visar gubbarna på olika ställen, så brukar både vuxna och barn le och skratta, så jag vet att de har något tilldragande i sig. Nu är det bara att planera och budgetera och fundera på hur vi på effektivast sätt kan använda stödet, för det räcker inte till löner för fem personer (eller ja, i någon vecka då i så fall).

Glad tisdag!

Älska sitt jobb

Tänkte nyss ”I love my job” som man gör ibland. Känslan kom när jag printade ut en längre text som jag ska illustrera. Blev riktigt sugen på att sätta tänderna i den och börja fundera på var de fem illustrationerna som ska komma i inlagan skulle kunna vara och vad de ska föreställa. Bilder vimlar redan i huvudet, för jag har läst boken förut, men nu är det en lättläst bearbetning som jag ska illustrera. Blir spännande att se hur samma berättelse berättas på ett nytt sätt. Och det finns nu en första omslagsbild som kommer att finnas i en katalog:

maresiomslag_dec15_framsida

Det kan alltså komma ändringar ännu (troligen, för kommer säkert att hitta en massa detaljer som jag vill förbättra), för själva boken trycks först om över ett halvt år.

Har alltså fått två deadlines gjorda tidigare i veckan, och är nu fri att lägga lite tid på talterapiappen. Just nu jobbar vi på minispel med kort som föreställer olika djur och objekt. Förresten så har appen en Facebook-sida: Sanalanka. Det finns inte så hemskt mycket där ännu, men nästa måndag ska vi vara 33 % färdiga med prototypen*, så då kommer vi att ha lite bilder av hur spelet kommer att se ut – gameview alltså. Och sen lägger vi säkert ut mer bildmaterial också, när helheten börjar ta form.

Och så väntar jag på ett intressant besked igen, men den här gången ser det ganska hoppfullt ut, vilket kanske förklarar mitt goda jobbhumör i dag…

Okej, let’s go! Nu ska jag rita bär, ett fågelbo, en kanin, stjärnor…

*Projektet är med i en kurs för IT-studeranden. Våra programmerare går den, så det kommer en del deadlines på grund av det, vilket nu bara är bra!

Provkanin

I dag morse var jag och intervjuades för ett forskningsprojekt. Jag hade fyllt i en enkät för ett år sedan om upplevelser av spelande, och fick för en vecka sedan frågan om jag ville ställa upp i deras intervjudel också.

Fick också veta mer om projektet, och tanken tycks vara att testa vilka sorters spel som olika spelarprofiler gillar och varför, och sedan funderar de på att tillämpa spel som terapimetod för personer med olika funktionsnedsättningar (specifikt som har med skador på hjärnan att göra).

Så jag var där i en och en halvtimme och babblade på om spel som jag älskat att spela. Forskaren hade tagit fram dem i förväg och jag såg på klipp av gameplay samtidigt. Det var superskoj. Jag har nog vetat vilka sorters spel och genrer jag gillar redan, men det var skoj att få en liten analys av forskaren om var jag placerade mig i hans kategorier. Och skoj att bara fundera mer ingående på det också – vad det är som jag söker i spel. Detta är mina mest drivande drag: Treasure hunter, alltså en som söker spännande upplevelser genom spelet, gillar att utforska världen och bryr sig om karaktärer och story; Patternmaker (tror jag det hette), gillar förstås matcha-3-spel, Tetris och sånt. Sen är jag pikulite Mercenary också.

Jag mer en storts spelare som gillar utmaningar, gåtor och uppdrag, snarare än en sån som samlar grejer och vårdar saker (resource management). Jag gillar problemlösning som har med rumslighet och språk att göra, men inte så mycket matematik eller memorering.

Skoj att tänka på! Blir intressant att se forskningens resultat!

Annat i dag: sökte ett nytt jobb igen (som skulle börja efter årsskiftet). Vi ska se hur det går med den ansökan… ganska spännande i varje fall att se vad de säger. Jag skulle ha mycket nytta av nästan allt jag kan i det jobbet.

Svälj

Sväljer och sväljer. Fick nyss en visdomstand utdragen. Har två kvar ännu, men de är så djupt inne så de kanske aldrig behöver dras bort. Bedövningen och blodsmaken gör att man sväljer och sväljer.

Annars också lite gulp gulp, fick fortsättning på damtidningsjobbet i fredags, och drog en lättnadens suck. Lite mindre panik igen. Så nu känns det som att det går att fokusera på att faktiskt göra sina uppdrag igen. Förutom hålet i munnen i dag, som distraherar mig lite. Fick min tand med mig i en liten påse, men vad ska jag göra med den nu? Den är ganska fin, men har också tandsten och blod på sig, så man borde ju putsa den om man ska ha den till nåt. Hm.

Ja förra veckan var hektisk, tung och rolig.

Pratade med 120 barn om spel, cirka 8 lärare och 10 föräldrar. Uppskattningsvis. Det bestående intrycket: dessa föreläsningar behövs oerhört mycket.

Vad ska man säga om Slush? En klar trend verkar vara startups med världsförbättrarmål. Hörde folk tala om rent vatten i Afrika och företagsstöd åt kvinnor i fattiga länder. Sen fanns det ju massor av app- och webbföretag av olika slag. Hittade sist och slutligen inte så mycket spelföretag. Men var och visade min portfolio till ett Åbo-företag, som jag dagen innan råkade få veta att hade fått en investering och ett nytt samarbete, och ett spelprojekt med innehåll som verkligen passade min bakgrund (mer specifikt modeillustration). Jag flög på företagets CEO som en missil, och visst, han och den andra som var på plats gillade det jag gjort. Problemet var att de redan hade tillräckligt med konstnärer för tillfället. Men ifall det blir tal om att anställa fler, tror jag att jag ligger bra till. I varje fall sa det att min portfolio var ”väldigt stark”. Hoppas de behöver fler. (Jag höll på att explodera på onsdag kväll när jag hittade dem via Twitter, eftersom deras samarbetspartner med spelidén hade följt mig. Ett företag i Åbo som troligen kommer att ha råd att anställa folk, och som gör spel med såna bilder jag är expert på? Gaah!).

Det känns lite som att kasta pil på en måltavla. Jag stod långt borta för ett år sedan, och kastade pilar på väggen runt omkring. Men för varje kast närmar jag mig mitten. När ska man lyckas träffa? Känns egentligen bara som en tidsfråga. Eller just nu är också några pilar i luften, men jag kan inte se ifall de kommer att hamna rätt ännu.

OK. Nu har bedövningen nästan släppt. Kan känna mina läppar igen, och tungan, blodsmaken. Att svälja känns inte svårt mer. Dags att skaffa lunch och sedan kasta sig över ett bokomslag.

Ja, höll på att glömma: har ju nu äntligen betalat avgiften för att registrera min firma, och fyllt i blanketterna. Sen är det bara att posta, och vänta på svar, och så får jag mitt företagsnummer. Stort. Gulp.