En dag i Helsingfors

Igår var jag i Helsingfors hela dagen och hade omtumlande program.

På förmiddagen var jag med i en filminspelning: en dokumentär som görs om breven till statsministern och protesterna mot asylpolitiken. Jag tecknade ögon i Kaisaniemiparken. Hade nöjet att teckna tre ljuvliga personer från Irak. Har träningsvärk nu i vänstra axeln för vid ett tillfälle hade jag solen i ögonen och måste skydda ögonen med handen. Och att teckna ett ögonpar tar 20-25 minuter (fick jag nu bekräftat), så det var ganska fysiskt ansträngande. Har träningsvärk i vänstra benet också, men vet inte hur jag fått det.

Detta att teckna porträtt live, det är verkligen spännande. Man möter en människa på ett ganska intimt vis, samtidigt som mitt tecknande faktiskt innebär att jag inte mera ser en människa, utan former, ljus, skuggor, linjer, valörer. Att dessutom teckna bara ögonen gör att den här märkliga distanserade intimiteten blir ännu mer betonad. Är helt fascinerad, och oerhört glad över att ha fått uppleva det. Och tänker att jag måste fortsätta med detta på något vis. Att teckna människor i verkligheten och ha dessa möten med dem.

Ögonen kommer jag att fortsätta teckna så länge det finns en mening med det. Vem vet hur länge den här aktionen och aktivismen behövs. Just nu känns det i varje fall som något av det mest betydelsefulla jag någonsin gjort. Och har bara fått positiv feedback för det också, och mer feedback än vad jag någonsin fått för något jag gjort. Det känns mycket fint.

På kvällen var det sedan dags för utgivningsfest för Lättlästa Maresi. Vi hade en väldigt intressant diskussion med Jolin Slotte (som bearbetat texten) och vår redaktör Solveig Arle (alltså, ett helt fantastiskt bra samarbete!). Och fick till och med signera boken. Hade av någon anledning inte alls förväntat mig att det skulle hända. Men detta möte med bokfolk och vänner var också så ljuvligt, alla snälla ord och komplimanger som man får ta och spara i minnet, så att man orkar jobba vidare.

Paradoxalt är jag nu så hög på gårdagen att jag har lite svårt att fokusera på jobbet. Men det får man acceptera, så kan det gå – eller så brukar det gå. Snart hittar jag tillbaka till flytet.

Året 2014

Jag passar på och skriver en årsrapport nu, inspirerad av Maria. Jag stjäl också hennes frågelista!

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Fick ett tredje barn. Startade en podcast. Gått en kurs i speldesign. Varit webbansvarig för en ny förening (FIBUL).
Vilka länder besökte du?
Sverige två gånger. Rafflande.
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Arbetstid. Tänkte skriva högre lön, men egentligen har det ju gått bra ekonomiskt, bara att det varit ett sånt lapptäcke av inkomster att det är lite svårt att få översikt. Semester i soligt land vore kul (och bra för hälsan), men kanske det blir till 2016.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
30 maj. Astrid kom äntligen.
Största misstaget?
Kommer inte på något. Ångrar inget detta år, tvärtom har jag fattat alla rätta beslut i år – äntligen.
Bästa köpet?
Köpte en kurs i digitalt måleri på nätet. Har inte hunnit se på allt och göra uppgifterna, men kursen finns kvar att göra när jag hinner.
Vad spenderade du mest pengar på?
Kanske böcker och Adobe Creative Cloud.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Åh, så mycket. Mina barn, varje dag. När D är på gott humör. Att jag fick jobba heltid med illustration och skrivande på våren. Alla samarbeten med spännande, skapande människor. Att teckna mycket och att få bra feedback för bilder. Hinna se på bra TV-serier på hösten med bebis. Solen på hösten och vintern.
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?
Jag har nog läst exceptionellt lite i år, och särskilt inte en hel bok i ett sammanhängande sjok. Men om jag tolkar frågan ordagrannt så finns det ju massor av böcker som kommer att påminna mig om 2014, trots att jag inte läst klart dem. Läste Karin Tidbecks Jagannath – inspirerande! Försökte läsa klart Drakarnas dans av GRRM. Marias Maresi har jag hemma, men har inte hunnit läsa, men kommer förstås att minnas hur fint det gått för boken i höst. Har ju läst hur Mia kämpat med Maraminne (men inte hunnit läsa den ännu) och trilogins tredje del. Började på Knausgårds Min kamp, men läste bara hälften och tröttnade sen. Ingrid Elams bok Jag är väldigt intressant! Jag fick Simona Ahrnstedts bok En enda natt, och vågar inte börja läsa för är rädd att den behöver hetsläsas, och jag kan inte det just nu. Snart så. Lotta Kühlhorns Rapport! En bok om att göra mönster är snygg och lärde mig att just rapportera. Har lyssnat på Dune som ljudbok då och då, men det går trögt. Den inspirerar mig inte så värst, tyvärr. Började nyligen lyssna på Siri Hustvedts The Blazing World, senast igår kväll när bebis somnat bredvid mig, och den verkar helt fantastisk. Blir helt till mig av inspiration. Den kommer på något vis fruktansvärt nära…
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
GLADARE. Bara för att jag slutat skriva avhandling. Gällande allt annat är jag lika glad och tacksam som förut.
Vad önskar du att du gjort mer?
Inget. Har gjort allt jag kan och så gott jag kan. Hade förstås alltid gärna motionerat mer, och sluppit löjlig vardagsirritation, men samtidigt – this was the best I could do.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Hm. Inget här heller. Alltid nyttigare att äta mindre socker förstås, men igen – när jag åt det jag ville ha var jag glad. Graviditetskilona är ändå nästan borta nu.
Favoritprogram på TV?
Game of Thrones och True Detective
Bästa boken du läste i år?
Jag tror jag precis börjat på den… (The Blazing World, Hustvedt).
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Minns inte så jag googlade.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nä inte egentligen. Hur skulle jag ha fått plats med något mer när jag fått så mycket fint?
Något du önskade dig och fick?
Ett friskt barn. Kan nog inte bli bättre än så.
Fick ha en egen utställning som sågs av många, det har jag önskat mig i hemlighet och samtidigt varit lite rädd för att ordna. Men det gick ju superbra på stadsbiblioteket i Åbo!
Något du önskade dig och inte fick?
Har sökt ett jobb jag inte fick och ett stipendium jag inte fick (men är också lite lättad över att jag inte fick just dessa just nu, eftersom jag inte var riktigt färdig för dem pga föräldraledig).
Har önskat mig mer jobb inom spelbranschen, men inte fått det (ännu). Men alltså, har ju inte haft tid att jobba halva året så…
Vad fick dig att må bra?
Fantastiskt familjeliv. Förstås har ju alla sina små problem då och då, trötthet, gnällighet. Men på det stora hela: fantastiskt och harmoniskt. Jag har varit väldigt lycklig hela året (har jag sagt att jag är sjukt bra på att glömma obehagligheter?).
Att dansa, sjunga och lyssna på musik.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltså, när man är gravid och ammar är man inte sugen på snubbar (om jag nu utgår från att jag är hetero), det är hormonellt. Men om jag måste välja någon så tyckte jag att Matthew McConaughey i True Detective var en spännande figur, även om jag inte annars är riktigt sugen på den skådisen (och skådisar är nästan de ända kändisar jag bryr mig lite om… kanske med undantag för musiker).
Vem saknade du?
Åh, alla mina gamla kompisar! Träffar dem alldeles för sällan.
Högsta önskan just nu?
Mer drömjobb nästa år! Alla får vara friska!
Och som avslutning första och sista Photobooth-bilderna detta år:
Bild 2013-12-21 kl. 18.25
Bild 2014-12-19 kl. 08.35
Otroligt vad tiden går snabbt, och vad snabbt en människa kan växa…

TV-intervju – hud – solglimt – glögg – salpetersyra – feberbarn

Ja, det här inlägget innehåller ALLT.

Tror att vår TV-inspelning gick riktigt bra på onsdag. Inslaget där jag och Mia Franck pratar om Fantastisk Podd kommer i programmet Kollektivet nästa fredag. Ska länka till ett klipp sen! Åtminstone finns där massor av trevligt att se på: två underbara svarta katter, en söt bebis, och Anne Hietanen som intervjade oss var också mycket fin. Det blev lite hett med bebis i famnen under intervjun, och vi blev alla lite babysvettiga av det. Lilla A klarade sig fint rätt länge, men mot slutet började hon vrida sig och tröttna.

Igår hann jag inte alls se på bloggen. Bebis hade rådgivningstid på förmiddagen. Allt är bra, hon fick komplimanger för mycket fin hud och starka ben. Rådgivningsskötaren tyckte till och med att jag såg välmående ut… och visst, känner mig riktigt bra faktiskt. Plågas just nu bara av mina vinterhudutslag, som jag nyligen fått reda på att kan orsakas av brist på solljus också. Hade gått omkring och trott att det var något matrelaterat. Men troligen är det hormoner och det här med mörkret och vinterklimatet. Och sen har någon bakterie från huden fått fäste i de torra sprickorna (det handlar mest om min högra hand just nu). Men annars alltså: mår riktigt fint! Igår kände jag mig till och med lycklig och harmonisk! Hade fått lite sol i ansiktet under dagen, så det kanske förklarar det.

Under dagen ritade jag en blyertsteckning som blev julkort/julklapp, för skulle på julglögg hos en känd barnboksförfattare på kvällen. Tyckte det var en så bra idé att rita julklappar, så alla barnens lärare och några andra speciella människor kan förvänta sig blyertsteckningar i år. Tänker att det är roligare och ovanligare att få ett litet konstverk? Dessutom blir jag så sjukt glad av att teckna, så det är liksom win-win.

Under glöggen igår var det larm i Åbo om att salpetersyra läckt ut på Bangårdsgatan. Jag hade kört förbi där precis när brandbilar och polisbilar kommit, men fattade inte då vad som var på gång. Blev lite skärrad i efterhand med tanke på att ett syramoln kunde ha kommit på mig och Lilla A. Men som tur blev det ingen större olycka och ingen skadades.

Natten blev orolig eftersom nioåringen verkar ha blivit sjuk. Han hade troligen feber redan på natten, men vi fattade inte det då. Han vaknade av både nattskräck och mardrömmar. Och just nu ligger han i vår stora säng och har 38-39-gradig feber (det varierar). Han får saft, Kalle Ankor, och nyss förde jag hans ritblock och pennor till honom. Han verkar inte så farligt trött eller sur, kanske något typiskt för barn när de har feber. Minns att jag en gång i nioårsåldern hade 40 graders feber och tyckte inte att det kändes alls. Var bara sur över att inte få åka till Liseberg (detta var när vi bodde i Kungälv). Så bara febern nu hålls på en moderat nivå så får han ha en mysig sjukdag. Kanske vi hyr någon film också.

Mörkerbarnen

Svåraste just nu: att få upp stora ungarna på morgonen. Det tar åtminstone en halvtimme att få upp båda. Man går till sovrummen om och om igen och talar först snällt och ömt, klappar på kinden, sedan blir man mer och mer angelägen och får börja locka med något skoj, sedan blir det att lyfta ut dem ur sängen och placera dem vid matbordet. Okej, storebror behöver vi inte lyfta.

Sen sitter de där och ser genomskinliga ut med rufsiga hår och rödkantade ögon. Tuggar lite apatiskt på ett rostbröd.

Måste skolan börja lika tidigt i mörkaste vintern? Kunde inte de barn som är morgontrötta få komma senare? De slutar ju så tidigt ändå. Är det verkligen vettigt att ordna det så att ungarna ser ut som zombier och spöken när de ska försöka lära sig något?

Har också tänkt att diverse hobbyn på kvällen borde ta slut redan i början av november. Ungarna behöver vila och sova mer nu.

Och måste skolbarn ha läxor varje vardagskväll? Kunde vi inte ens diskutera det? Känns nästan tabu att ifrågasätta skolan, och kanske därför tycks förändringar ske väldigt långsamt där…

Nåja. Nu är jag hemma och skolbarnen i skolan. Jag och bebis väntar på att åka och intervjuas för ett TV-program. Denna gång om Fantastisk Podd! Spännande.

Overkligt skoj

Hade ingen alls lust att blogga under veckoslutet. Var faktiskt inte så hemskt mycket på nätet i allmänhet. Har umgåtts med lilla A och sett TV-serier och filmer. Kändes overkligt emellanåt. Sen när stora barnen var hemma på söndag kväll igen var det som om livet var återställt. Kändes skönt. Hann vila ut, men sen vill man ha tillbaka vardagen.

Men helt asocial var jag inte på helgen. På lördag var jag på bloggträff på Robert’s coffee! Det var verkligen kul. Vi snackade bloggande och lärde känna varandra. Jag fick en miljon idéer. Fina bilder av träffen finns lite överallt: här och här och här till exempel. Och på ZiiO finns en fin sammanfattning av vad vi diskuterade. (Uppdatering: Och här är Victorias fina bilder! Lilla A blev bloggkändis för en dag…)

Och på söndag var jag knappt alls hemma. Hann i och för sig se sista avsnittet av The Knick på morgonen, men sen åkte jag och lilla A iväg med tåget till Helsingfors för att banda podcast med Maria, Mia och HMT. De hade förstås alla varit på bokmässan och haft massor av program (och Maria vann pris, är så himla glad över det, och vi måste förstås skåla med lite skumpa!) så det blev aningen trött och flamsigt när vi skulle snacka om ”passion”. Heh. Heheheh.

Ja och vad har jag sett för serier och filmer? Top of the Lake, Edge of Tomorrow, Jodorowsky’s Dune (dokumentär) och sedan hann jag med de tre första avsnitten an Orphan Black. Får se om jag hinner reflektera mer över dem. En tanke jag hade om Top of the Lake var faktiskt att den var som en vuxen och modern version av Ronja Rövardotter! Vet inte hur långt man kan dra parallellerna där, men visst finns det vissa likheter?

Överlevt veckoslutet

Men har inte riktigt återhämtat mig ännu, trots att jag lyckades ta en tupplur på någon halvtimme med lilla A nyss. Jag har alltså sovit lite och kasst, alla barn fick något besvär eller psykbryt någon dag, jag har varit ensam hemma med dem (förutom när vi var hos mina föräldrar och fick middag, som tur har de också en iPad som stora A gillar att peta på), och VI HAR FORTFARANDE INGEN TV.

TV:en har varit hos reparatör i två veckor och inte ett pip har hörts från dem om vad felet är. Vi tänkte att vi låter dem fixa felet om det inte är alltför dyrt. För om det kostar väldigt mycket är det vettigare att köpa en ny. Typ. Men jag står inte uuut! Jag vill se de sista avsnitten av The Knick. Jag vill kunna sitta på kvällen i soffan med ungarna och se något tillsammans med dem, inte med en liten laptop i sängen. Det funkar inte. Utan dessa små TV-ritualer måste man liksom hitta på något att göra hela tiden. Otroligt ansträngande. Eller tråkigt när man blir sittande och bara stirrar. Eller petar på mobilen.

Nåh. Fick i och för sig en del jobb gjort på helgen också. Har spammat instagram med alla möjliga teckningar. Men igår tog bedrövelsen över hand, och tappade sedan långsamt allt sug. Det är tröttheten som gör det åt mig. Jag orkar nog jobba och hålla på trots att jag är trött, men blir nedstämd. Och till sist tar nedstämdheten ut all inspiration och man fylls bara av bitterhet och ångest.

Typ så. Men nu ska vi vända på detta. Det är skola igen. Lyckades få bebis att sova (men nu vaknade hon). Sov själv istället för att t.ex. jumppa eller städa eller något annat. Sen när man är piggare och lite mer utvilad blir allt bättre och enklare.

Men fasen måste väl ringa den där TV-reparatören och fråga vad som hänt med vår TV nu då. Hatar att ringa den typens samtal. Det är den sista utposten för min telefonskräck.

Bästa TV-musiken i år!

Håller på och följer The Knick medan avsnitten läggs ut på HBO. Har nu sett sjunde avsnittet och är helt fast. Men förutom att seriens handling fångar mig så tror jag att det är musiken som verkligen är pricken på i:et. Jag älskar att de haar använt elektronisk musik trots att det är ett ”kostymdrama”. Det funkar så otroligt bra med kontrasten. Det elektroniska soundet får också en symbolisk mening: på sjukhuset The Knickerbocker jobbar de hårt mot framtiden, att utveckla sjukvården.

Här finns en artikeln på nätet om Cliff Martinez soundtrack och lite smakprover på musiken.

Ojojoj så jag diggar.

Spelnytt

Satt och slötittade på SVT:s morgonprogram igår och de hade ju spelrecensioner (är det varje onsdag? Ganska intressant att spelrecensioner nu finns också i morgontv, som är det mest mainstreamade program som finns tänker en; spelkultur = mainstream). De hade i varje fall en recension av Sims4 som många väntat på.

Jag har aldrig spelat Sims, men vet förstås vad det är. Fyran finns bara till PC, så den kan jag inte testa. Men passade på att kolla vad trean kostar på MacGameStore: den är på nedsatt pris. Så nu har jag Sims3. Jag och W hann så långt att vi gjorde två gubbar igår, en man och en kvinna. Sen blev lilla A sur och jag superhungrig så vi hann inte så långt. Man inser att spelet suger tid något alldeles otroligt. Det är som att ha ett eget dockskåp i datorn, och då har vi inte hunnit testa hur själva spelandet funkar än (vi har ju bara gjort gubbarna).

Sen verkade ju SVT vara först ute med nyheten att Microsoft förhandlar med Mojang om köp. Förvånande ifall det går igenom tycker jag (fast när det kastas 2 miljarder dollar på en…). Men Minecraft och Mojang tycker jag liksom är sitt eget fenomen, ett brand som redan är väldigt starkt. Tycker att Microsoft ska hålla sina smutsiga tassar borta från det. Tycker på ett principellt plan att det inte är bra när det finns sådana enorma företag som köper upp andra företag som en enorm dammsugare. Så uppstår en situation där några få megakorporationer äger allt. Det är inte bra, de får för mycket makt. Det är som monopol.

PS. Apropå pengar. Igår frågade stora A hur man blir rik. Ja skulle man veta det… eller skulle man prioritera det alltså, så skulle jag kanske veta. Själv tycker jag att vi är rätt rika nu som inte behöver snåla med mat. Men vi kan ju inte köpa vad som helst, nej. Men jag vet inte om det är bra att kunna det heller. Men en sak har jag tänkt länge på: jag vill vara i en situation där jag kan få eller ta ut högre lön nu. Det är inte rättvist att man ska streta på i åratal och inte ha någon löneutveckling. Så från och med nästa år gäller det att fixa jobb som ger bra betalt (för jag räknar verkligen inte med att alltid kunna skriva på heltid, även om jag faktiskt kommer att kunna det ännu nästa vår i någon månad).

Famnen (och True Detective-funderingar)

Bloggen har varit lite död… det beror på att bebis vill vara i famnen när hon sover, och när hon är vaken. Så de få minuter man har på sig att göra saker med två händer måste gå till matlagning och att äta, duscha eller något annat själviskt.

Men en annan orsak till torkan här har varit att jag sett på hela True Detective denna vecka. 1-3 avsnitt per dag, sedan i måndags. Med sovande eller ätande bebis i famnen.

Jag hade hört att den var bra, men vissa har inte gillat slutet. Jag gillade mycket (skådespeleriet, det filosofiska, stämningen, musiken), men kan hålla med om att slutet var lite platt. Det fanns också andra saker jag inte var så hemskt förtjust i, men det var detaljer egentligen. Som helhet var det ju en mycket medryckande serie, även om jag inte är någon stor fantast av seriemördarmysterier, just nu i varje fall. Jag gillar pusslet, när poliser jobbar och hittar ledtrådar osv. Men det oerhört obehagliga, sjuka, våldet, eller det som man inte visar men berättar. Ibland börjar man fundera: varför i hela fridens namn vill man vältra sig i det här äckliga och sjuka som finns i människan? Katharsis? För att galenskapen fascinerar? Det blir för mycket ibland bara. Fruktansvärda brott som nämns i förbifarten. Kan bli lite trött. Även om jag i tiderna gillade Hannibal Lecter-böckerna och filmerna.

Så takten fortsätter vara långsam här, även om det hela tiden händer sånt jag skulle vilja blogga om. Men får utlopp för det på Instagram (@kolofont2) och Twitter (@littleessays) just nu.

Veckans entusiasmerande

Har äntligen kommit riktigt ordentligt in i boken Outlander (som jag alltså började på för typ ett år sedan, men glömde bort en stund). Är nu i det skedet att det känns som att komma hem till en gammal kompis när man läser. Vissa element är bekanta och jag har börjat gilla dem. Tycker särskilt mycket om a) Claires medicinska kunnighet och när hon sköter om sjuka och skadade, b) det sympatiska och långsamt framväxande förhållandet mellan Claire och Jamie, c) Claires växande vänskapsförhållanden till andra i slottet och trakten.

Och goda (en vecka gamla) nyheter: YLE har köpt TV-serien! Och jag har hittat ett Twitterkonto för finska Outlandernördar.

outlandertweets

Och stora A har igen nördat Ghibli-filmer. För tillfället ser hon om Spirited Away, baklänges. Heh! Jag tittade också någon kvart medan jag ammade. Det var scenen där den svarta anden med masken äter sig enorm, spyr och jagar Chihiro. Att se det baklänges blev snäppet mer surrealistiskt än vad filmen redan är. Men på något vis hittade jag något lite nytt igen i filmen, när bilderna rullar på långsamt. Man hinner se varje teckning ordentligt…